Avriskning
Avriskning betecknar handlingar med avsikten att minska sannolikheten att något illa ska ske åt ens tillgångar. Vanligtvis används termen främst i ekonomiska sammanhang.
Första gången jag stötte på begreppet avriskning i en politisk kontext var då jag läste ett tal europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen höll i Berlin i slutet av mars. Hon talade om relationerna mellan EU och Kina, och använde ett rätt konfrontatoriskt språk. Efter att hon föreläst att Kina inte ska föreställa sig att ha rätt till egna internationella intressen, talade Leyen om vikten av att EU börjar avriskera från Kina.
Det tog mig några sekunder innan jag förstod att hon talade om att EU tänker sanktionera Kina. Avriskning var bara ett eufemistiskt täckord, och en varning främst riktad till EU:s egna näringsliv att förbereda sig för västerländska sanktioner mot än en stat.
I sitt tal sa Leyen också att EU inte är intresserad av avkoppling, dvs att helt kapa av handeln med Kina. Men det verkade inte mycket bättre, för enligt Leyen ska handeln mellan EU och Kina ske enbart på EU:s villkor.
Leyens tal är inte den enda gången avriskning nämnts. Avriskning tas upp allt mer i internationella sammanhang. Det är främst ledare i USA och EU som använder ordet då de bröstar upp mot Kina. Också amerikanska utrikesministern Anthony Blinken använde ordet i sitt tal i Helsingfors, fast då talade han inte om Kina utan den där andra rivalen USA har.
EU kan givetvis tänka sig bli oberoende från Kina, men det är svårt att tänka några realistiska alternativ. Kina tillverkar en stor del av varorna EU behöver och har flera råmaterial som är viktiga för fossilfri energi, såsom litium och kobolt.
Att EU internt skulle börja producera samma varor man idag köper billigt från Kina skulle kräva en kraftig inflation och sänkning av köpkraften inom EU.
Handelskrig med Kina var utmärkande för Trumpadministrationen, och även den tidigare Obamaadministrationen sysslade med samma sak. Men nu tycks också EU vara villig att delta i USA:s aggressiva Kinapolitik.
I själva verket planerar Europeiska kommissionen redan att sanktionera åtminstone åtta kinesiska teknologiföretag.
Då franska presidenten Emmanuel Macron besökte Kina i mars hade han ett mera konstruktivt tonläge i sina förhandlingar än Leyen som åkte snålskjuts med honom. Men efter besöket blev Macron utskälld i västmedierna medan Leyen fick beröm.
Kinesiska ledare har sagt att de gärna fortsätter ha goda relationer med västländer. Men EU:s vilja för det tycks minska.
EU byggde i tiderna på tanken om att skapa fred genom handel och diplomati. Nu verkar EU:s aktioner vara det motsatta: handelssanktioner och reta upp andra länder. En helomvändning på bara några år.
——
I engelska texter talas det om de-risking och decoupling, som jag översatt som avriskning och avkoppling. Frånkoppling skulle kanske vara bättre än avkoppling, men jag ville behålla likheten till det engelska ordparet.
Några källor:
https://www.channelnewsasia.com/world/eu-ministers-back-plan-reduce-economic-reliance-china-3485976
https://www.channelnewsasia.com/business/g7s-china-investment-continues-even-members-de-risk-germanys-scholz-3504001
https://www.scmp.com/comment/opinion/article/3222573/western-de-risking-china-without-decoupling-makes-little-sense-and-only-aggravates-tensions
von der Leyens tal:
Speech by the President on EU-China relations
https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/speech_23_2063
Blinkens tal i Helsingfors:
https://www.state.gov/russias-strategic-failure-and-ukraines-secure-future/
Macrons och von der Leyens besök i Kina:
The warm embrace and the cold shoulder: China mines Europe’s fractures during joint visit – POLITICO
https://www.politico.eu/article/china-divide-rule-eu-france-unity-ursula-von-der-leyen-emmanuel-macron-xi-jinping/
Intresserad av teknik, ekonomi och vetenskap, och skriver om dessa i mån av möjlighet.
Well, we shoud meanwhile be used to the blind obedience of at least our conservative politicians to anything the USA are doing (or can even be suspected of wishing – guessing the master’s wishes and fulfilling them before he has to even formulate them is a skill which increases the master’s satisfaction – which is no guarantee that one will NOT be sacrificed if the master’s interests should demand it …). If Biden wants war (and Blinken has said it VERY clearly that he DOES want war), and that not only against Russia but also against China, then at least a conservative politician will at least talk as if s/he also wants it. And Ursula von der Leyen is now a Christian Democrat politician (of the German party which would correspond to Kokoomus), also the daughter of a politician of the same party, so what should one expect?
Otherwise, the idea that one should make oneself not TOO dependent on the good will of some other country is basically not unreasonable. One should see that and perhaps also tell this to, e.g., those eager young Green ones who suddenly want modular nuclear power – which would make Finland dependent on the good will of countries who can sell enriched uranium (quite apart from the damage which the mining of uranium is doing to the environment and the people who have to live there, and from the local radioactive pollution which might result if some missile hits some such modular reactor – having joined NATO, Finland is after all a possible battlefield …). – And after all that talk that it was a mistake of Germany to make itself so very dependent on Russian gas, the eagerness for modular nuclear power is both amusing and sad … , BUT would of course give (presumably) the USA the possibility to get still more money out of Europe (or at least Finland). China, anyway, seems not to be too eager to keep some monopoly on at least lithium. Reportedly there is at least one Chinese group working on the possibility to make electric batteries in which the lithium is replaced by natrium (of which there are oceans full …). And perhaps they will allow us to use the patent … .
Enligt den amerikanska generalen Mark Milley finns det tre supermakter: USA, Kina och vårt östra grannland. Inget europeiskt land, för att inte tala om EU som helhet, finns på listan. Och det är en helt korrekt bedömning.
Det som grämer mig är att ambitionen att göra EU till en starkare och mer självständig aktör i dagens värld är så svag. Om någon talar i den riktningen (t.ex. om strategisk autonomi) blir personen genast nedskjuten i pressen.
EU borde vara mer medveten om hur den geopolitiska diskursen avviker mellan EU och USA. Då EU talar om USA som partner, talar vi som om USA skulle vara jämlik med oss på samma plan. Men då USA talar om partner, talar de om en unipolär konstruktion där USA är naven som dess partner kretsar kring. Ur den synvinkeln är EU och dess medlemsländer inte märkvärdigare än någon latinamerikansk bananstat.
Jag skulle absolut inte ha något emot att vi importerade miljövänligare teknologi från Kina. Troligen har inte kinesiska företag heller något emot det. Men risken finns att den blir föremål för amerikanska sanktioner till fördel för amerikanska företag. Utrikesminister Blinken var på besök i Kina på veckoslutet, och USA har som vana att sanktionera Kina efter ett officiellt besök. Denna gång verkar sanktionerna gälla investeringar i Kina.
Fast jag tror inte att kinesisk batteriteknologi är den som kommer att vara väsentlig för oss i den nära framtiden. Oljebolagen har hittat på en ny teknologi som kan fördubbla den utvunna olje- och naturgasmängden. Troligen kommer vi att ännu en lång tid framöver importera naturgas från USA, vår ”pålitliga partner” (Ursulas ord).
https://www.nbcnews.com/politics/national-security/biden-delaying-sanctions-playing-down-chinese-espionage-for-dialogue-rcna89466
https://oilprice.com/Energy/Energy-General/ExxonMobil-New-Fracking-Technology-Can-Double-Oil-Output.html