Hiroshima

Det blev något av flygande fläng över resan till Japan vid årsskiftet. Stängningen av det ryska luftrummet innebar en sits på närmare 14 timmar – söder om Ryssland – i Japan Airlines proppade plan från Helsingfors till Tokyo.

Flyget tillbaka – norr om Ryssland – i ett något slitet men till bristningsgränsen fyllt stort flygplan krävde lika lång tid i anspråk som på ditresan. Resenärerna belönades dock med Finnairs diplom: ”We hereby certify that you have flown over the North Pole with us.”

Trängseln berodde till stor del på Finnairs strejk, som tvingade flygbolaget att kostsamt flytta fram återresan med ett dygn för en mängd resenärer.

DÅ JAG I TIDIGARE sammanhang kommit att stifta bekantskap med Tokyo, Nagoya och Kyoto, utgjorde Hiroshima, den heliga ön Miyajima vid Sanyokusten, Himeji och Fuji-shi vid den berömda vulkanen, målet för årets resa.

Lyckligtvis utgjorde inte Nagasaki ett resmål. Hemma i Villmanstrand berättade nyheterna för mig, att den subtropiska sydvästliga ön Kyushu drabbats av en jordbävning med 6,9 på Richterskalan.

HIROSHIMA ligger på omkring 800 km avstånd från Tokyo, men med höghastighetståget Shinkansen kommer man dit på 4 timmar. Det är på inget sätt märkvärdigt att sitta i det framrusande tåget, men står man på perrongen då tåget rusar förbi i full fart, känner man minsann av det.

Perrongerna på stationerna i Japan är försedda med säkerhetsstaket.

Japan igen ligger i skärningspunkten mellan fyra kontinentalplattor. Det torde ha gått hett till då öriket för länge, länge sedan pressades upp ur havet av jordens rörelser. Spår efter detta finner man i de skarpt formade bergskedjorna som reser sig från slätterna, i rykande vulkaner och i hett mineralhaltigt vatten som kommer upp ur marken.

I det 3 000 km avlånga landet, som till arealen endast är något större än Finland, bor cirka 127 miljoner invånare. Största delen av Japans yta är dock olämplig för byggnation, vilket givit upphov till de tättbebyggda stadsdelarna med egnahemshus i två våningar på de forna jordplättarna i dalarna invid bergen.

Det är fråga om ett sällan skådat virrvarr som aldrig drabbats av den nordiska stadsplaneringen. På de trånga gatorna mellan husen finns det rum för endast en bil åt gången.

FÖRUTOM DE SOM JOBBAR inom servicen och den offentliga sektorn, firar japanerna nyåret i dagarna tre. Om dagarna följs av ett veckoslut, blir det en hel vecka ledigt med familjerna.

Det lade jag märke till då jag besökte Fredsmuséet eller Atombombsmuséet i Fredsparken i Hiroshima. Mitt sällskap rymdes knappast in i muséet. Vi stötte på japaner, indier, européer, amerikaner och övriga besökare från världens alla hörn.

Glädjande många barnfamiljer och ungdomar, men inga obekanta finländare.

SOM SÅ MÅNGA ANDRA frapperades jag av muséets stora fotoinstallation, som visade ett slags flygfoto över staden strax före detoneringen av atombomben. Därefter kunde man skönja den första atombomben ”Little Boy”, som fälldes över staden den 6 augusti 1945 kl. 08:15 från amerikanska B-29-bombaren Enola Gay.

Det följande flygfotot visade den utplånade staden Hiroshima.

BOMBEN ÖVER HIROSHIMA och den över Nagasaki, d.v.s. ”Fat Man” den 9 augusti 1945 kl. 11:02, hade en sprängkraft 15-25 kiloton trotyl. Med dessa tog man död på över 200 000 människor inom några sekunder och minuter. Många fler dog senare på grund av bränn- och strålskador.

Kinas största atombomb ligger på motsvarande 5 000 kiloton trotyl. Den största bomben som provsprängts är den sovjetiska s.k. tsarbomben 1961. Sprängkraften motsvarande 50-60 megaton trotyl. D.v.s. 4 600 gånger starkare än bomberna över Japan.

VID ANDRA VÄRLDSKRIGETS slut 1945, var USA det enda kärnvapenlandet i världen. Idag har räknar vi med nio kärnvapenländer, som tillsammans innehar ca. 12 000 kärnvapen. Länderna är Frankrike, Indien, Israel, Kina, Nordkorea, Pakistan, Ryssland, Storbritannien och USA.

Ca. 100 kärnvapen har utplacerats av Nato i Belgien, Italien, Nederländerna, Turkiet och Tyskland.

Ryssland och USA står för 90 procent av atombomberna – ca. 5 500 i Ryssland och 5 000 i USA. Deras sprängkraft är dock minst 100 gånger starkare än bomberna över Japan.

JAG HAR FÖRSTÅTT att vår försvarsmakt räknar ryska soldater i återupprättade Leningrads militärdistrikt vid gränsen mot Finland. Våra militära forskare uppfattar inte antalet så stort, att det skulle utgöra ett akut hot mot vårt land.

Men hur blir det då proxykriget mellan Ukraina och Ryssland upphör?

Jag är inte så övertygad om att antalet ryska soldater har betydelse i tider med kärnvapen.  Att skrämma folk i gemen med vulgära kosacker, är ett något slitet rasistiskt knep i syfte att upprätthålla folkets försvarsvilja.

Hjältegravarna runt om i landet berättar, att knepet aldrig lyckats. Därtill är vi alltför få. Inte ens vid Nazitysklands sida klarade vi av att hålla Äänislinna.

Inte för utan, att president Paasikivi uppmanade oss att titta på kartan.

De olösta oroshärdarna runt om i världen har fått allt fler bedömare att befara en upptrappning med ett världsomfattande kärnvapenkrig som följd. Trots att det talas tyst om risken, får man räkna med att kärnvapenmakterna förbereder sig. Framför allt då naturtillgångarna spelar en alltmer framträdande säkerhetspolitisk riskroll.

OMRÅDET KRING ukrainska staden Tjernobyl efter kärnkraftsolyckan i april 1986 är fortfarande avspärrat och kommer inte kunna bebos på flera hundra år.

Hos oss finns fem kärnreaktorer, två i Lovisa och tre i Olkiluoto, men den gröna omställningen, de höga energipriserna och viljan att slippa det fossila energiberoendet har markant ökat intresset både för nya traditionella och för små modulära kärnkraftverk.

Som medlem i Nato befinner sig Finland igen i Rysslands s.k. inre försvarszon.