”Gå nu dit och säg sen …”

Jag utgick från att det var en fejknyhet!

Enligt eftermiddagstidningens löpsedel visste vår president Alexander Stubb, att Rysslands president Vladimir Putin kommer att tvingas till fred i Europa. Av USA:s president Donald Trump. (”Stubb:  PUTIN PAKOTETAAN RAUHAAN”).

Som om det eviga krigandet i Mellanöstern, det pågående proxykriget i Ukraina och det av president Trump initierade världsomfattande handelskriget inte skulle vara nog. Titta en gång till på tv-nyheternas filmklipp från det sönderbombade Gaza. Är det verkligen detta vi finländare vill?

Det förefaller något äventyrligt att överföra ansvaret för vårt lands framtid till en showbenägen nyckfull amerikansk affärsman, som inte ens drar sig för att sätta hela världen att fixa handelsbalansens brister i det egna landet.

FN:s generalsekreterare António Guterres vet för sin del, att freden och den hållbara utvecklingen i världen förutsätter vilja till samförstånd, vilja till multilateralt samarbete.

Vår president har rätt då han hävdar, att Finland och Europa måste anpassa sig till en ny föränderlig värld. En värld där Guterres FN-baserade multilaterala system utmanas av Trumps ”cowboydiplomati”. Vars mål förefaller att vara ett nytt och ännu kallare kallt krig än det föregående.

DEN AV VÅRT LANDS utrikes- och säkerhetspolitiska ledning upprättade ”antiryska skyddsvallen” talar sitt tydliga språk. Enligt en aktuell scenarierapport för åren 2025-2035 som utarbetats av Näringslivets delegation EVA, ligger Finland vid den västliga frontlinjen eller ”Rajuilman rajalla”.

Jag har ingenting med EVA att skaffa, men då våra framtidsscenarier numera i huvudsak berättar för mig vem och vad jag endera ska gilla eller avsky, utgör EVA:s rapport ett fräscht inlägg i dagens unkna diskussion om vart vi är på väg.

EVA:s aktuella scenariorapport omfattar fyra olika scenarier vid två axlar som korsar varandra; axeln snabb och långsam samt axeln fragmentering och samarbete.

DEN FÖRSTA av scenarierna kallar forskargruppen kallar för ”Dealspelet”. Det är fråga om det snabba samarbetets scenario. USA har här lyckats med allt som USA vill uppnå inom ekonomin och utrikespolitiken. Kina backar men EU avancerar. Handeln med Ryssland kommer så småningom igång, men de traditionella internationella organisationerna upptäcker sig stå på sidan om det hela.

Situationen uppstår som en följd av att USA:s produktivitet växer medan Kinas samtidigt avtar. Den bilaterala handeln ökar överlag medan Rysslands ekonomiska isolering upphör.

Finland drar nytta av dealspelet. Om också de geopolitiska riskerna inte försvinner, får Finland nya möjligheter att profilera sig inom cybersäkerheten, försvarsindustrin och den digitala infrastrukturen. Handeln mellan Finland och Ryssland fortsätter att vara ansträngd.

Men … Allt fler finländska företag överför sin verksamhet till USA. EU överreglerar den nya teknologin medan Helsingforsbörsen fortsätter att tyna.

DET ANDRA SCENARIOT har forskarteamet givit det ödesmättade namnet ”Världen i brand”. Scenariot representerar den s.k. snabba fragmenteringen eller kriget.

Då såväl Kina som Ryssland räknar med att en samtida aktion förorsakar problem för det västliga spelet, beslutar Kina lösa frågan om Taiwan militärt. Kriget i Ukraina eskalerar då Ryssland förberedar sig för att använda taktiska kärnvapen. Vilket väst förmår förhindra.

För världsekonomin medför situationen en sällan skådad chock. Stormakterna drar sig dock från stupets brant, men krigandet fortsätter som proxykrig runtom i världen.

De världsomfattande konflikterna markerar vårt lands roll som försvarare av Natos östra gräns och Östersjön. Då handelsvägarna stängs, upplever vi märkbara brister på råvaror och komponenter samt konsumtionsvaror. Framför allt små företag drabbas av en konkursvåg.

Dock förmår en stor del av den inhemska marknadens företag försätta normalt. Hotet från Ryssland ökar Natos och EU:s intresse att investera i infrastrukturen i anslutning till vårt försvar. Uppbyggnaden efter krigen öppnar nya exportmarknader för vårt land.

”MARKNADERNA KAOS” är den långsamma fragmenteringens scenario eller Dealspelets spegelbild.

Då den amerikanska centralbanken misslyckas med att stävja inflationen, dyker USA in i en finanskris och drar hela världen med sig. Det sviktande förtroendet för dollarn leder till en skuldkris med en efterföljande finanskris.

Den kinesiska ekonomin rasar och kriget i Ukraina förlängs. Europa drabbas av en migrationsvåg och en ny eurokris. Den europeiska samhörigheten smulas sönder.

Finanskrisen drabbar givetvis också vårt land och vi går in i en ny djup depression. Arbetslösheten skjuter i höjden och då samhörigheten inom EU splittras söker vi stöd hos Storbritannien och Tyskland. Räntorna för den offentliga skulden skjuter i höjden samtidigt som skatteinkomsterna minskar.

Våra möjligheter består av en djup sanering av vårt välfärdssamhälle. Samarbetet med Nordeuropa och Östersjöområdet öppnar dock nya möjligheter.

I DET LÅNGSAMMA samarbetets scenario, som följdriktigt kallas ”Den nya ordningen”, går Kina och Europa in för en förnuftig allians medan USA ägnar sig åt sig själv.

Kina intar ledningen genom sin diplomati. Relationerna mellan Europa och Kina intensifieras och Kinas ekonomi utvecklas i gynnsam riktning. Kriget i Ukraina utvecklas till frusen konflikt.

Då Europa inte vill bli beroende av Kina, utvecklas Europa till en federation medan Ryssland får spela rollen som världspolitikens bråkstake.

Den åtstramade företagsbeskattningen inom EU minskar investeringarna hos oss och Finland utvecklas till en bod för råvaror i den europeiska periferin. Vår försvarsindustri,  teknologiindustri och vår gruvindustri blir en central del av det europeiska försvaret.

”Gå nu dit och säg sen …”