Slava Ukrainii

Årets DocPoint filmfestival bjöd på en salig samling filmer, närmare åttio, under fem dagar. Det tog mig en eftermiddag att plöja genom utbudet och välja ut de fem filmer som vi nu sett fyra av.

Våra två första filmer behandlar klimatförändringen och dess följder. I Havumetsän lapset, regisserad av Virpi Suutari, följer vi med de finländska ungdomar som, organiserade i Elokapina (Extinction Rebellion), har tagit Greta Thunberg ad notam och protesterar mot att våra skogsbolag kalhugger våra skogar som numera blivit kolkällor i stället för att vara kolsänkor. Hustrun konstaterar att man ju borde vara sextio år yngre liksom.

Resultatet av skogsskövlingen – och för all del annan rövarkapitalism – skildras i The Here Now Project, regisserad av Jacobs & Siskel; översvämningar och förstörelse orsakade av skyfall och cykloner, torka och bränder orsakade av hetta, gräshoppssvärmar som äter allt i sin väg, och så vidare.

De tre följande filmerna handlar sen om Ukraina, Ukraina och Ukraina. I Maidan, regisserad av Serhei Loznitsa befinner vi oss under dryga två timmar på Maidan-torget i Kiev som under nästan tre månader ockuperades av ukrainare som protesterade mot den dåvarande presidenten Janukowicz beslut att efter påtryckningar från Kreml inte ansöka om medlemskap i EU. Janukowicz satte in kravallpolis med skarp ammunition mot demonstranterna men fick till slut ge upp och fly, efter att flere hundra demonstyranter skjutits eller ’försvunnit’. Som åskådare hade man emellanåt känslan att faktiskt befinna sig på Maidan, i en alldeles otrolig stämning, en alldeles fantastisk dokumentär alltså.

I Of Caravan and the Dogs, regisserad av ’Anonymous 1’ (för att undvika fängelse?) och Askold Kurov (utomlands?), är det kriget i Ukraina som bestämmer takten, trots att vi befinner oss i Moskva, visserligen bland människor som ifrågasätter kriget; på Memorials kontor, på Novaja Gazetas redaktion och i Echo Moskvys och Dozhds tevestudior. Alla beskylls av Putin för att vara utländska agenter och får i tur och ordning stänga, för att undvika enorma böter eller fängelse. En verkligt feelbad-film.

Och i morgon ska vi se Real, från fronten i Ukraina. Regissören Oleh Sentsov, inkallad som soldat, har krupit omkring i skyttegravarna vid fronten med hjälmkameran i misstag påkopplad och den resulterande nittio minuters filmen har inte ens klippts utan visas as such. En hypnotisk upplevelse sägs det i förhandsinfon. Låter bra eller åtminstone intressant. Få se.

– – –

Efter nittio inte speciellt hypnotiska minuter vid fronten, ett avsnitt av ett arton timmars pass med kännbara förluster, fick man det belagt att det som behövs där är vapen, vapen, vapen. Och ammunition.