Tio procents ägarskap eller höjda priser – svagheterna i nya upphandlingslagen

Jag har varit rätt nöjd med sophanteringen i mitt husbolag. Sopcontainrarna töms med jämna mellanrum och bortsett från långa helger, är de sällan överfulla. HSY har skött saken bra.

Den nuvarande regeringens planerade reform av upphandlingslagen tyder dock på att jag är i en ganska tursam position som invånare i huvudstadsregionen.

Upphandlingslagen anger villkoren under vilka offentliga sektorn får köpa produkter och tjänster. Reformen går ut på att ge nya ramar för hur upphandlingarna får göras.

Den mest omstridda delen av reformen är 10-procentsgränsen. Den upphandlande organisationen ska äga minst 10% av ett företag för att göra direktanskaffningar. Upphandlingen måste konkurrensutsättas om ägarandelen är mindre.

Regeringen hoppas på att lagförändringen ska leda till ökad sysselsättning, besparingar och mera affärsverksamhet.

Jag är dock tveksam om de positiva följderna, och är inte ensam om det. I justitieministeriets utlåtandetjänst har lagförslaget fått över 600 utlåtanden, bland dem flera kommuner och ministerier.

Lagförslaget är ett mindre problem för stora kommuner. De äger redan tillräckligt stora andelar av sina kommunbolag.

Små kommuner kan inte uppfylla ägarkravet. Det kan kräva flera miljoner euro att skaffa en 10% ägarandel i ett företag. Dessutom har kommunerna mer än ett ansvar som de måste uppfylla, så de skulle vara tvungna att ha ägarskap i flera företag. Utöver anskaffningarna skulle administreringen av ägarskapet medföra egna kostnader.

Det andra är att de inte nödvändigtvis har förmåga att konkurrensutsätta alla upphandlingar. För lite personal pga. inbesparingar, och kompetensen kan variera. Det finns snabbutbildningar, men knappast någon blir upphandlingsexpert på ett par dagar. Upphandlingslagen i sig är över hundra sidor lång, och utöver det kommer ännu EU-lagstiftningen på köpet. Antagligen har kommunpersonalen också andra arbetsuppgifter än att bara skötaupphandlingar. Risken för åtal finns också i en konkurrensutsättning som inte skötts ordentligt.

Det är för det här orsaken som samkommuner och kommunbolag bildats. De sköter centralt kommunernas anskaffningar. Konkurrensutsättning sker alltså redan till en stor grad.

Ta till exempel busstrafiken i huvudstadsregionen. Det är inte staden ämbetspersoner som ansvarar för bussarna, utan Helsingforsregionens trafik (HRT). Och den driver inte egen bussverksamhet utan köper den av underleverantörer som Nobina och Pohjolan Liikenne. HRT ser bara till att busstrafiken har enhetligt utseende, sätter biljettpriser och liknande.

Regeringen tror kanske att kommunera köper själv alla tjänster, och förstår inte eller är omedvetna om andra organisationers roll i kommunekosystemet.

Arrangemanget är också mer förnuftigt för företag.

En liten kommun kan ha svårt att köpa tjänster till marknadspris. Få invånare utspridda över ett stort område. Det är inte lockande för ett företag att erbjuda tjänster till ett rimligt pris, för att inte tala om att flera företag skulle konkurrera om möjligheten. I vissa specialfall har kostnaderna spirat långt över marknadspriset, som är fallet för t.ex. hyresläkartjänsterna.

Men om flera närliggande kommuner tillsammans köper samma tjänst, bildas det redan en marknad där det är mer lönsamt för fler företag av vara verksamma och konkurrera sinsemellan.

Särskilt sophanteringen har varit uppmärksammad i lagreformens offentliga diskussion. Själv ser jag sophanteringen närmast i form av tömninen av sopcontainrarna varje vecka. Men avfallshanteringsbolagen upprätthåller också avfallstationerna, ger rådgivning om avfall, tar hand om läkemedelsavfall och mycket annat. Expertisen för att sköta allt detta, för att inte tala om förmågan att konkurrensutsätta en så komplex helhet, finns inte i alla kommuner.

Ett annat exempel, som kanske kunde behandlas mer i detalj av en marknadskritisk kulturpublikation, är hur biblioteken påverkas av detta. Över 100 bibliotek använder Koha-Suomi Oy-kommunbolagets mjukvara för sina bibliotekstjänster. Alla kan inte äga 10% av bolaget, vilket innebär att tjänsten måste konkurrensutsättas. Det finns precis två bolag som kan erbjuda tjänsten: Koha och Axiell. Koha är en inhemsk non-profit, och Axiell ett utländskt vinstdrivande företag. Axiells Aurora-program har beskrivits som dyr och besvärlig, och många har ersatt det med Koha. Men den nya lagen kräver en konkurrensutsättning, som i sig kostar, och kan också innebära ändringar i bibliotekstjänsterna och marknadstvister.

I beredningsarbetet har det sagts att endel branscher kan beaktas som undantag inför lagen. Men arbetsministern Matias Marttinen(saml.) har sagt att 10%-gränsen är något som inte förhandlas. Med tanke på alla skyldigheter som kommuner och andra offentliga organisationer har, blir listan på undantagsbranscher rätt lång.

Konkurrensutsättning fungerar bara i en sund marknad. Få aktörer bidrar till kartellbildning, och eventuella böter är små jämfört med dom vinsterna man hinner göra.

En annan aspekt är den konstanta anhopningen av finländska företag. Små företag köps upp av större, och till slut är det bara några eller ett företag på en bransch, som till köps upp att en stor kapitalinvesterare. Hälsovården och energisektorn är bara några exempel.

I sin vilja att skapa en mer jämlik marknad, genomför Samlingspartiet en dyr reform som stärker koncentreringen av näringslivet i landet.

Lagförslaget borde kastas i roskisen, medan sophanteringen ännu fungerar.

 

—

Några källor:

Över 600 utlåtanden i justitieministeriets utlåtandetjänst om lagförslaget:
https://www.lausuntopalvelu.fi/FI/Proposal/Participation?proposalId=ace05d59-c8e0-41c3-acbb-1c87e4cd1a23

Finska YLE har följt med lagberedningen
https://yle.fi/a/74-20175019
https://yle.fi/a/74-20149655
https://yle.fi/a/74-20171468

Också svenska YLE har skrivit en artikel:
https://yle.fi/a/7-10075349

Sju avfallsbolag har gett ett klagomål åt EU om lagförslaget:
https://pjhoy.fi/kantelu-suomen-hankintalain-muutoksesta/

I södra Italien har maffian tagit över sophanteringen. Kanske inte så aktuellt i Finland, men inte heller otänkbart med tanke på kostnadnedskärningarna och uppluckringen av miljölagstiftningen.
https://areena.yle.fi/1-73270499