Nalle på Casino Royale?

Det bibliotek jag brukar besöka brukar ha nyutkomna böcker framlagda. Råkade få syn på Nalle Wahlroos senaste, Hörnrummet, etiketterad som bestseller. Tänkte att man kanske åtminstone borde titta i den för att få nåtslags uppfattning av vad han står för, minoritetskommunisten och revolutionären som med kompisen Leif Salmén stod på barrikaderna mot kapitalismen men sen via Hanken gjorde en 180 graders politisk sväng upp i gräddfilen och enligt Wikipedia med tiden kom att betraktas som en av Nordens mäktigaste företagsledare:

Min kunskap om ekonomi är begränsad till min privata ekonomi, nån grundkurs i företagsekonomi vid tekniska högskolan och kassör- och bokförarskapet för en ideell förening med en budget två eller tre storleksordningar mindre än de miljoner och miljarder som Nalle bollar med som bankdirektör och investerare. Så jag varken kan eller vill ta ställning till Nalle som företags- eller nationalekonomisk guru.

Däremot råkade jag nyss för n:te gången se Bondfilmen Casino Royale med Daniel Craig som agent 007 och det slog mig att sättet på vilket Nalle skildrar sin bankir- och investerarkultur och -atmosfär ganska långt påminner om den agent- versus skurkmiljö som skildras i Flemings agentböcker och -filmer. Det är ett nollsummespel hela tiden, med höga insatser och bluffar som antingen ska genomföras eller genomskådas och the winner takes it all. Allt kryddat med supéer, galatillställningar, jakter på slott och gods, privata flygplan och yachter och tennis- och ishockeymetaforer. Av nån anledning spelar Nalle inte golf.

Det enda vi får veta om hans familj är att han har en hustru som heter Saara.

Hörnrummet tycks vara den tredje delen (av planerade fyra?) i en memoarsvit, baserad på dagboksanteckningar. Nalle skriver att han gärna skriver – hellre än bra verkar det ändå som. Efter att ha läst hälften av boken börjar jag fundera på om jag faktiskt ska orka läsa den till slut. Texten är full med egopronomina, personnamn, företags- och universitetsnamn, styrelse- och personliga möten och mobilsamtal – ett väldigt kontaktnät tycks Nalle ha och det verkar enligt honom vara ett krav för en investerare.

Jag gjorde en liten frekvensanalys av texten, baserat på ett godtyckligt valt textavsnitt. På tio sidor förekom egopronomina (jag, vi och böjningar) 115 gånger, personnamn (inklusive upprepningar) 160 gånger och företags-, myndighets- och universitetsnamn (inklusive upprepningar) 66 gånger. Eftersom boken omfattar 446 sidor, ger en lineär extrapolering att om du läser hela boken kommer du att snava över fem tusen egopronomina, sjutusen personnamn och tretusen myndighets- och universitetsnamn. Plus alla dessa personliga möten och mobilsamtal.

Så lycka till med läsningen. Jag tror jag hoppar av.