Svenskan ett språk som är guld värd

För en tid sedan skrev jag en recension i svenska Folket i Bild/Kulturfront om en bok, som jag tycker kan vara av intresse i såväl Sverige som Finland; ”Rötter och relationer till svenska språket – En antologi från Språkförsvaret”, redigerad av Frank-Michael Kirsch, Per-Åke Lindblom och Arne Rubensson.

Rötter och relationer till svenska språket - En antologi från Språkförsvaret, Red: Frank-Michael Kirsch, Per-Åke Lindblom, Arne Rubensson

Utöver de ovan nämnda medverkar fyra finlands­svenskar: Katarina Gäddnäs, Leif Höcker­stedt, Kenneth Myntti och Marika Tande­felt, som väcker tankar hos mig, som jag vill försöka återkomma till i denna blogg och som berör frågan om hur jag en gång för länge sedan kom i kontakt med Ny Tid.

Själv är jag född i svenska Tornedalen och mitt modersmål är bokstavligen finska eller rättare sagt det som numera heter meän­kieli, även om mitt första talade språk är svenska.

”Viljen I veta och viljen I förstå hur bönder­na pläga så havre.”

Redan i det första avsnittet ”Kärleken till språket” av Lars-Gunnar Andersson, pro­fessor i modern svenska, fann jag att det ovan nämnda inte citerades, däremot fick jag lära mig hur ordet ”ni” skapades.

Detta är ett exempel på hur boken ger språkliga associationer, som väcker sådant vi har inom oss och inte alltid är uttalat. Språket är i grunden kommunikation, vilket gör att det ut­vidgas till fler språk än det egna modersmålet.

När sedan Verena Reichel, tysk litterär översättare och introduktör av skandinavisk litteratur skriver om ”En glänta i ordens landskap” dras mina tankar till Bilbo, Frodo och Gandalf i Tolkiens sagomiljö, visserligen en engelsk författare. Men hennes öppning är som en saga, där det svenska språket växer.

Arne Rubensson, författare, musiker och lärare ger i sin text ”Som solen din gång – lik malmens din klang” nya tankar om bland annat verben ”hinna” och ”orka”, som inte finns i engelskan, samt hur Peps Persson återuppstod när han började sjunga blues på sin ursprungliga skånska dialekt.

Så skulle jag kunna citera fler medverkande författare. Boken väcker kärleken till det svenska språket, genom blickar utifrån. Läsaren får inspiration att läsa svenska författare. I texten ”Det oöversättliga” av Katarina Gäddnäs, författare och kulturjournalist bosatt på Åland, ställer hon och ger ett antal svar på frågan: ”Vad skulle världen förlora om svenskan skulle utrotas?” … ”Alla lokala avtalsförhandlingar, produktionsutvecklingsstrategier”…”Ingen skulle någonsin längre ens i böckerna karda ull, hässja hö eller hänta skötar.”

Annemarie Krarup, som bland annat är muntlig historieberättare ger på danska sin text ”En danskers kaerlighed til Sverige og det svenske sprog”. Att se sitt språk genom andra ger längtan efter våfflor med rårörda lingon, sött svenskt kavringbröd med Kalles kaviar och Elsa Beskows bok ”Putte i blåbärsskogen”. Vad allt detta handlar om är språkförsvar.

När Bengt Berg, poet och politiker vid ett besök på Färöarna i ett samtal med Jens Pauli Heinessen ställer frågan ”Hur känns det att skriva på ett så litet språk?” får han svaret: ”Vad skulle du svara om en kines frågade dig samma sak?”

This entry was posted in Bloggar, Byprofeten. Bookmark the permalink.

3 Responses to Svenskan ett språk som är guld värd

  1. Kjell Rindar says:

    Hej –
    intressant verkar Guld i strupen. Ska skaffa och läsa. Sedan blir man som språkförsvarare lite extra noggrann: Svenskan ett språk som är guld värd – måste vara guld värt. Så citeras folksången om havre Viljen I veta… hur bönderna pläga sitt havre, måste väl vara ”pläga så havre”, fortsättningen är ju ”far min han sådde, han sådde si så här…”
    Om vi nu talar om vårt språk och försvarar det så ska det vara korrekt, även i en recension.
    Hälsningar, Kjell Rr

  2. Per Knutsson says:

    Programledare, kommentatorer och journalister på TV hjälper till att föröda svenska språket. Till att börja med används inte språket för att kommunicera – som är själva poängen med ett språk – utan för att framhäva sig själv och sina åsikter. Man lyssnar inte på den som pratar utan börjar mer och mer prata i mun på varandra. Kommunikation? Det förekommer till och med på senare tid att två pratar samtidigt, genom att den som talar först inte viker ner sig när motparten börja prata, utan fullföljer sitt. Och det är kärringar av båda könen som beter sig så…
    En annan sak: ”Hur tänker du om det?” hör man väldigt ofta från TV-reportrar. Det vittnar om usla kunskaper i både svenska och engelska. Jag gissar att det kommer från engelskans ”what do you think about…” Ordet ”think” kan översättas med ”tänka”, men oftast används det i engelskt vardagsspråk med betydelsen tycka eller anse. Vilket verkar obekant för svenska TV-journalister. Alla använder det fel i alla möjliga sammanhang. Jag ryser. Finns det verkligen ingen som har eget språk och kunskap. Finns det bara papegojor?

    Per i Hagen

    • Bror Kajsajuntti says:

      Ja Per,
      visst är det så. Vi tar en massa uttryck från engelskan. Jag har fler exempel kommer just nu inte på.
      Bror

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *