Tuffa pojkar

Tuffa pojkar med vågade lekar. Se nedanstående videon!


Först tänkte jag: att han vågar! Att de har pengar till sånt!

Sen kopplade hjärnkontoret på till fullo och jag blev lite harmsen.

Varför finns det pengar att satsa på dylika lekar, till ingen nytta? Vem blir på riktigt glad av att en våghals satsar livet för att hoppa upp och ned för en skyskrapa med 90 % chans att misslyckas? Varför finns det pengar att bygga en båt med TRE V-motorer utan någon praktisk nytta?

Det är klart att har du extra pengar är utgångsläget att du får slösa dem hur du vill – men när man ser sånt här funderar man om vi ändå borde ha några spärrar?

Jag har hela mitt liv ansett att den nordiska modellen är den bästa, med en kapitalistisk grundsyn och relativt sträng samhällsstyrning för allmänhetens väl.

I dag undrar jag nog vid vilket vägskäl vi steg fel? Det gick någorlunda bra ännu efter nittiotalets depression men sen har det bara gått utför.

Vi har en snårig byråkratidjungel som bromsar alla initiativ som en småföretagare kan ha för att öka sin produktivitet, som att öka antalet bakade bullar från hemköket genom Facebook-reklam, eller sälja hembakade bakverk i bybutiken – det här är väl de senaste kända exempel som skjutits ned av nitiska tjänstemän. Eller så hindrar vi flyktingar från att få bankkonto som de behöver för att kunna jobba, eller kräver perfekt finska kunskaper föra att de skall få ett jobb. Samtidigt som vi givetvis kritiserar dem för att komma hit och inte jobba utan snylta på vårt socialsystem.

Däremot flyttar många av våra större företag sina inkomster via skatteparadis för att undvika skatten i vårt land, medan vår regering höjer avgifterna för normala löntagare och pensionärer.

Var tappade vi bort oss? Var gömmer sig det sunda förnuftet? Proportionerna i åtgärderna?

Skulle man kanske få in några fler hundra miljoner genom att förbjuda ett statsbolag att svänga pengarna via Schweiz istället för att höja dagvårdsavgifterna? Eller dra in lokaltåget till en hel landsända (Västnyland)?

Eller höja insatsen till nån miljard mer inkomster och överlag förbjuda bolag att skattefiffla? Där kunde de nitiska tjänstemännen få något verkligt värdefullt att jaga! (Givetvis gör en anställd det han blir ombedd att göra, inget fel på den enskilda individen).

Skulle vi inte ha den här finlandssvenska språkfrågan har jag verkligen de senaste åren frågat mig själv vilket mitt egentliga parti skulle vara, säger signaturen en tidigare Mittenförbundare.

Kommer nån ihåg Mittenförbundet mera? Nåja det är ett sidospår.

Som en normal skattebetalare börjar hatten nog flyga av genom vinddraget när tåget rusar nedför backen åt fel håll… Var finns nödbromsen och hur får man den att fungera?

This entry was posted in Berndt, Bloggar and tagged , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Tuffa pojkar

  1. Bert says:

    Öh va e de som nu e så tufft me den där båtmotorn, blir lite gäspigt faktiskt. De tuffa me han på moppen är ju matten bak de hela; att beräkna rampen och flygbanans alla parametrar och få dem rätt.

  2. Ernst Mecke says:

    Well, yes, what has gone wrong (and is still going wrong)? Personally, I am seeing at least two factors, (a) the incompetence of those busy in politics, and (b) the laziness of our judges. Concerning (a) I feel like pointing at the classical Chinese system, where every candidate for the civil service had to pass rather many exams before being given power; a procedure which nowadays would, rather, consist of a number of courses, exams, and a battery of repeated psychological tests. This would correspond to the Freudarxist principle that for a change in society one should change the mechanisms of selection which put people into high office; and considering how few fitting persons there might be, it might be good to test, e.g., ALL of the students at school who are on the way to the student exam and actively encourage those who show promise to consider a political career. Concerning (b), I think that our judges are lacking clear ideas what justice IS ( I should say that it is the impression that there is a moderate and reasonable PROPORTION – i.e. one which is easy to explain convincingly – between, e.g., what different people own, or between some crime and the punishment for it) and that they are, instead, just relying on the pocket calculator when trying to find out what is a just decision (when there is a loan of such-and-such an amount and at such an interest rate, then ”justice” is very easy to calculate, and any consideration what other consequences there might arise from an according ”just” decision are only disturbances which should be disregarded …). As a consequence we see things like the fact that the top 0,1 per cent of the US population own as much as the poorer 90 per cent together, and that 62 individuals on the globe own together as much as the poorer half of mankind owns together – which also has its consequences for the distribution of power. And as one cure for this there comes to my mind a radical change in the laws concerning inheritance, about that way that non-productive property can be inherited only up to a certain limited amount while the rest goes to the state, and that in the supervision of inherited productive property which is bigger than a certain amount a representative of the state should be involved (always presupposed that the representatives of the state have been selected in the above-described way).

  3. Berndt Holmström says:

    Jag håller helt med gällande punkt a) men inte om punkt b)

    Domarkåren är bundna av de lagar som stiftas och om de är fel skrivna blir också domstolens arbete och beslut fel. Vi måste håll oss till de finländska förhållandena i det här fallet. Våra domstolar besluter inte om vem som är rik eller fattig – men OM riksdagen bestämmer att det är ett brott att gömma undan pengar i skatteparadis då dömer nog våra domare också enligt det.

    Så det hela faller tillbaka på punkt a) – våra politiker som borde vara betydlig mer skärpta och höra på sina väljare och inte på dem som betalar lunchen.

    ps
    måste väl nämna att jag till yrket är jurist, men jobbar inte i domstolen, familjejuridik är mitt gebit…

    • Ernst Mecke says:

      Well, no sweeping insult intended, but I have difficulties with this seeming belief in the innocence of judges. One reason is that I have two judges in my wider family, and my clear impression is that one should not expect similar decisions from them even in identical cases. A better-known example may be the Supreme Court of the USA whose 9 judges have fairly regularly arrived at decisions which were supported by 5 conservative judges against the vote of the remaining 4 progressive judges … – thus, not much agreement there either (in spite of the demand that the decisions be based on the – freely available and well-known – constitution). But one could of course try, also here, the classical Chinese solution: in classical China the civil servants (e.g. district heads) were automatically also judges, which means that also the people whom we would call judges had gone through the same qualification/selection procedure as all other civil servants. And according to Freudarxism ALL people who are meant for power positions (such as politicians in the widest sense, military commanders and judges) should have to undergo the very careful selection procedures which I was suggesting in my above piece. – In case that a larger number of judges were dissatisfied with the available laws (because they were feeling hindered from making reasonable decisions), one certainly could consider giving them possibilities to suggest better laws to the politicians (do they not have such possibilities already now?).

  4. Berndt Holmström says:

    Jag förstår nog din point, men jag anser (hoppas?) att systemet i Finland skiljer sig en hel del från det amerikanska. Våra domare utses inte på politiska grunder och har därför inte den barlasten med sig.

    Högsta Domstolen kan nog göra (vad jag vet) framstötar till politikerna åtminstone inofficiellt över lagar som borde ändras, men i princip har vi ju nog den tredelade axeln – riksdag-domstol-press, vardera oberoende på sitt håll.

    Men vi kommer från huvudtemat: varför förhärligar man rikedom och makt över kultur och bröd?

    • Ernst Mecke says:

      Concerning judges, just this: I am German, and the two judges which I know in my wider family have made their careers in the German system (which may well be more similar to the Finnish system than the American). Thus, I think that even with the best laws we will still have the problem of judges deciding according to their ”personal tendencies” (which are more or less a topic for psychoanalysis).

      As to the celebration of power and money, I see (a) the factor that those who do have power and (very much) money have, by that, also the means to spread their opinions (e.g. via private-owned media), and often do so; (b) our media function, among others, according to the principle that in order to be spread as ”news”, a piece of information has to make it over the ”news threshold”, thus be in some way extraordinary – and e.g. extraordinary riches and/or extraordinary consequences for the public (e.g. the threatening loss of several thousand jobs by a BIG firm going bankrupt) will, thus, make it over the news threshold (in contrast to the problems of poorer people), giving to the people involved a (flattering) image of being IMPORTANT (and who would NOT wish to be considered important, even among the consumers of media? – with some admiration for/identification with those important ones as a result); (c) especially the Finnish system has in the past acquired the (justified?) infamous reputation of being especially responsive to ”elephants in the room” (catchword ”Finlandisering” – earlier the ”elephant” was the Soviet Union, nowadays it seems to be the USA, and at any time it is the immediate superior in a hierarchy), and after the fall of the Soviet Union the ideas of Reagan and Thatcher, which were also eagerly spread by at least the private-owned media (to the benefit of their owners) have become a ”trend”, which politicians in their incompetence are also following (making the trend another ”elephant in the room” which civil servants are tempted to please by, e.g., discarding good ideas in favour of less good ideas which, though, might please their political superiors better …). All of which will contribute to the problem which we are discussing here.

      And what to do? I can only for the xth time recommend to read and spread by all available means (myself I was giving away 9 copies of the book as presents, partly to active politicians) Ha-Joon Chang’s ”23 Things …” (in Finnish ”23 Tosiasiaa Kapitalismista”). And just this book because it is cheap, easy to read and easy to understand (in contrast to some other books which are also very critical of the present system). And an extra recommendation: the cheapest and easiest way to spread an idea (or a book) is to MENTION it, e.g. in this blog, but certainly also elsewhere (e.g. in letters to editors and journalists).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *