Mindre bröst, mera kvinna ?

I gårdagens blad fanns på sidan 27 – i gratistidningen Metro naturligtvis på första sidan – en notis om att filmstjärnan Angelina Jolie låtit operera bort sina bröst.

Jolie bär tydligen på en betydande ärftlig dvs genetisk risk att få bröstcancer. Hon hoppas att hennes exempel ska inspirera andra kvinnor i samma situation – att göra bröstlöshet till en trend med andra ord. Modigt.

När jag råkade nämna detta för en manlig vän – som aldrig går på bio och inte känner till några filmstjärnor – var hans reaktion att hennes barn nog kommer att sakna brösten. Men hon är alltså 37 och det är väl nog närmast hennes man som kommer att sakna dem. Sa jag, för att vara lustig.

Efteråt kom jag ju att tänka på att det att en kvinna förlorar eller i preventivt syfte gör sig av med sina bröst ju faktiskt kan accentuera hennes kvinnlighet. Man – ordagrant man alltså – ser liksom inte kvinnan för bara bröst; ta bort brösten och man ser kvinnan ? Jag vet, för jag var i tiden blixtförälskad i en kvinna som brukade påpeka att hennes bröst var mindre än mina. Vilket ju bara gjorde henne än mer åtråvärd i mina ögon.

I samma blad – på sidan 4 – fanns för övrigt också en notis om nåt slags undersökning, utförd vid Åbo Akademi, som påstods visa att finländska kvinnor – i motsats tydligen till kvinnor från de flesta andra kulturer – föredrar feminina män, dvs män vars ansikten enligt forskarna indikerar att deras testosteronnivå vore låg.

Kanske förståeligt i en kultur med Nordens, om inte väst-Europas, våldsammaste män.

I symmetri ns och jämställdhetens namn borde ju då finländska män föredra kvinnor som ser ut att ha en låg östrogennivå, dvs just – naturligt eller kanske då trendigt per mastektomi – bröstlösa kvinnor ? Som inte behöver vifta med brösten för att bevisa sin kvinnlighet ?