Att somna till relativitetsteorin
Jag faller genom världsrymden. Jag har läst om relativitetsteorin i min äldste sons fysikbok för att försöka hjälpa honom. Där finns jämförelsen: ”ibland, när man ligger i sängen, just när man håller på att somna, känns det som om man plötsligt börjar falla, med sängen, rummet, huset. Man faller. Man griper, flaxar och vaknar. Åhhh, bara en dröm.” Sedan fortsätter boken med frågorna: ”Stjärnbilderna hänger orörliga över horisonten … eller gör de det? Nej, de rör sig långsamt i förhållande till horisonten … och solen och planeterna dessutom i förhållande till stjärnhimlen.” Allt faller i enorma hastigheter. Jorden går för det mesta att använda som vårt referenssystem. ”När vi säger att vi cyklar i 20 km/h så är det alltså relativt jorden – och det behöver vi inte säga.”
Jag läser vidare och försöker förstå även de mer komplicerade uträkningarna. Jag gör ett uppehåll för att försöka somna, låter mig falla genom universum, känner tyngdkraften med sängen, funderar vilket läge jag har i förhållande till jordrotationen och minns sedan en komet.
När jag vaknar tänker jag på författaren Väinö Kataja, vars borgerliga namn var Väinö Jurvelius, född 28 september 1867 på Hailuoto (Karlö) utanför Uleåborg, varifrån han i späd ålder kom till finska Ylitornio, som officiellt anges vara hans födelseort. I boken Ollin-Mikko, Aapon-Ulla ja Ullan-Eino (1910) senare översatt till svenska av William Snell, Mikko, Ulla och Eino, skriver han bland annat om Halleys svansstjärna, som folket läst om i tidningen, fått höra om av skolläraren och ser flyga på himla rymden över min hemby Luppio.
”Det finns människor, som fruktar, att jordklotet kan vara på dess väg, och att den kan krossa jorden i små bitar och slunga dem ut i rymden . . .” … ”Ja, men denna Halleys stjärna är av ett särskilt slag, den kretsar i rymden, såsom en hare på sina omvägar . . . Om jorden skulle vara på den linje, där den flyger fram, skulle hela världen bli bränd till aska vid sammanstötningen. . .”
Halleys komet finns med som ett återkommande moment i vardagslivet.
Jag lyckades verkligen falla till sömns och tänker på om jag ska fortsätta utforskningen och klara av även beräkningarna nästa natt.
Nästa dag plockar jag fram min gamla fysikbok från 1969, eftersom min son förutsätter, att jag skall komma ihåg allt utantill, som jag läste för 45 år sedan. Jag märker att även min gamla bok har lika svårt att förklara uträkningarna och att läraren sannolikt också hade svårt.
Mitt tidigare beprövade sätt att somna var att läsa liggande, då brukar jag somna efter sex rader. Mitt bästa recept är teaterrepetitionerna. Då jag går igenom replikerna i sängen och sömnen kommer när jag inte får svar på någon av mina repliker
.
Bilden som är ritad av Osmo Santamäki och kommer från Väinö Katajas bok ”Forsfararens brud – Mikko, Ulla och Eino” utgiven av Tornedalica nr 26, 1978, som den intresserade kan söka på bibloteken eller på www.bokborsen.se
Bror Kajsajuntti
På tal om att falla genom rymden så läste jag nångång för länge sen, när jag försökte begripa relativitetsteorin, att vi hela tiden färdas, dvs faller, med ljusets hastighet genom rumtiden.
Googlade upp det nyss och på Astronomguiden hittade jag följande bekräftelse på min minnesbild: ”Vi kan inte stå stilla i rumtiden, vi rör oss ständigt framåt längs tidsdimensionen med ljushastigheten. I de tre rumsdimensionerna har vi större rörelsefrihet, men i tidsdimensionen är vi fångade”.
Har du svårt att somna Bror kan du ju läsa relativitetsteori..
Det jag försöker att somna till är för närvarande relativitetsteorin, men eftersom den följer tidsaxeln, gör jag tankeskutt till annat jag läser och när jag vaknar är det till medvetande om att göra frukost till den yngste sonen, som vill ha frukost vid fem, för att ha lyxen att somna om, medan den äldste svårväckt sover i sitt eget universum efter att ha spelat dataspel istället för att läsa fysik.