Slavoj Žižek om de senaste händelserna i Bosnien

Ett stycke ur den slovenske filosofen Slavoj Žižeks artikel i gårdagens The Guardian och Common Dreams:

När Afganistan porträtteras som det allra mest fundamentalistiska islamska landet, vem minns då att det för 40 år sedan var ett land med en stark världslig tradition inklusive ett mäktigt kommunistparti, som tog makten där oberoende av Sovjetunionen?

Det är mot denna bakgrund man ska förstå de senaste händelserna i Bosnien. På ett av fotografierna från protesterna ser vi demonstranterna hålla upp tre fanor sida vid sida: Bosniens, Serbiens och Kroatiens. De uttrycker viljan att ignorera etniska skillnader. Det handlar kort sagt om ett uppror mot nationalistiska eliter. Bosniens folk har äntligen förstått att dess verkliga fiende inte är de andra etniska grupperna utan dess egna ledare, som påstår sig ge skydd mot de andra. Det är som om det gamla, ofta missbrukade titoistiska slagordet om de jugoslaviska nationernas ”broderskap och enhet” hade fått förnyad aktualitet.

En av de protesterandes måltavlor var EU-administrationen, som håller uppsikt över den bosniska staten, agerar fredsbevarare mellan de tre nationerna och levererar betydande finansiella bidrag till statens funktion. Det här kan tyckas förvånande eftersom de protesterandes mål nominellt sammanfaller med Bryssels: ekonomisk välmåga och slut på etniska spänningar och korruption. Men sättet på vilket EU styr Bosnien befäster delningarna genom att behandla nationalistiska eliter som privilegierade samarbetspartners och medla mellan dem.

Övers. Jaevig