Kommunen – vän eller fiende ?

Kommunerna skall slås ihop. Då flyttar makten allt längre bort  från vanligt folk som redan nu i vissa fall ser kommunen som en fiende mer än som en vän. Hur har det gått så ? Kommunen skulle ju vara en självständig organisation som skulle sköta om de lokala intressena.

Huvudfelet begicks då staten tog över kommunerna, dvs. flyttade utbildning och hälsovård till kommunerna. Tanken var som vanligt god – man skulle flytta besluten närmare vanligt folk. Men vägen till helvetet är som bekant stenlagd med goda föresatser.

Baksidan av flytten var att riksdagen började besluta om en massa kommunala saker i och med att statsanslagen delades ut. Numera har kommunen över 90 % lagstadgade uppgifter som riksdagen (staten) bestämmer om. Så slutresultaten blev precis tvärtom mot vad som var avsett.

Nu sitter det en massa tjänstemän i kommunen som är väl medvetna om att deras lön i själva verket kommer från statskassan och de beter sej allt mer som statens fogdar och allt mindre som kommunens anställda. Reglerna för anställning är sådana att det inte går att främja lokala förmågor och fastän man får behöriga personer så kan de komma långt bortifrån och har ingen som helst kunskap om kommunen och ingen känsla för den heller. Behörig är också en helt annan sak än kompetent.

Det är inte alls underligt om folk känner sej överkörda av tjänstemännens beslut. Med större kommuner blir det bara värre. Med tanke på tjänstemännens makt så borde de vara demokratiskt valda i stället för politikerna som inte har någon större betydelse i beslutsprocessen. En kommunalpolitiker har sitt jobb och hinner inte vid sidan av det sätta sej in ordentligt i de ibland komplicerade sakerna.

Kommunen är numera i praktiken ett statligt verkställande organ. Varför inte avskaffa kommunerna helt och låtsasdemokratin och direkt organisera statsförvaltningen på annat sätt. Med de tvångsåtgärder som nu är på kommande så tas ett ordentligt steg just i den riktningen. Det enda som finns kvar av det kommunala självstyret är skenheligheten.

Avskaffandet av kommunerna skulle frigöra en massa tid som folk kunde använda till nånting mera förnuftigt. Till exempel till att bygga upp nya samfund nerifrån som verkligen är självständiga och sysslar med det som behövs i det lokala samhället.

Intressant nog finns det en hel del byaverksamhet som  uppstått utifrån verkliga behov som de numera stela och byråkratiska kommunerna inte sköter. Men det finns också drag i byaverksamheten som är byråkratiska. Man håller ibland en massa möten och skriver en massa planer men ingen orkar sedan förverkliga nånting.

Inte är det lätt inte. Organisationer behövs för att sköta gemensamma ärenden men de stelnar så småningom och avlägsnar sej från det verkliga livet. Men kanske man borde godta att det allt emellanåt behövs nya organisationer och låta de gamla gå hädan som obehövliga.

Kommunen börjar komma till vägs ände. Antingen avskiljs den helt från staten och riksdagen får inte mera skyffla uppdrag åt den eller så inlemmas den helt med statsförvaltningen. Kommunen är på god väg att gå den senare vägen som det ser ut just nu.