No Pazaran

Jag är ju som bekant en fridsam skribent. Det faktum att nazisterna i Svenskarnas parti (alltså samma fega uslingar som stack kniven i feministerna natten mellan 8-9 här på Möllevången) nu verkar fått demonstrationstillstånd i Jönköping, allt emedan polisen uppmanar annat folk att hålla sig inomhus själva Första maj, är inget som får mig att uppmana till drastiska åtgärder. Istället ägnar jag detta utrymme åt en historisk reflektion.

Den fjärde oktober 1936, beslutade sig fascisten Walther Mosley för att arrangera en demonstration. Hans nya fascistiska parti British Union of Fascists (BUP), Svartskjorterna hade tänkt marschera genom London, från Royal Mint Street genom den judiskt dominerade arbetarstadsdelen East End som en ren provokation mot den tidens socialister.

Tidigt på morgonen reste de antifascistiska londonborna barrikader tvärs över de gator fascisterna planerade marschera: bland annat vid korsningen till Christian Street, och på flera andra platser. Runt 100 000 antifascistiska demonstranter dök upp, de ställdes mot 6 000 poliser som försökte rensa gatorna så att de 2-3 000 fascistiska demonstranterna kunde få demonstrera.

Antifascisterna försvarade sig mot Mosleys anhang och polisen med påkar, stenar, stolsben och andra improviserade vapen. kvinnorna längsmed fascisternas marschväg kastade sopor, ruttna grönsaker och innehållet i den tidens inomhustoaletter, pottorna från övervåningarna i huvudet på fascisterna. Efter att på detta vis löpt gatlopp genom East End övertalades slutligen Mosley av polisen att överge sin ursprungliga marschväg för att undvika blodbad: Buf-aktivisterna upplöstes vid Hyde Park och istället stod striden mellan polisen och antifascisterna. Då krutröken till sist lade sig hade 175 personer skadats.

Den här händelsen känner London som Slaget om Cable Street. Under dagen hade striden varit hård. Tillfångatagna antifascister hade fritagits av sina kamrater, och poliser hade tillfångatagits av antifascister. Och i slutänden så hade Londons arbetarrörelse i grunden besegrat BUP. Englands nazister förblev allt efter denna händelse och genom hela Andra världskriget en obefinlig rörelse.

Så kan det gå för den som utmanar arbetarrörelsens vikigare symboler