Skuldmyntfot

Förr i världen kom bankdirektören för Sparbanken och gav oss spargrisar för att vi skulle spara pengar och sätta in på banken. Vi blev lärda att man sätter in pengar på banken och så kan andra låna av dessa pengar mot en liten ränta. Men det är ju helt fel !

Bankerna lånar inte pengar av Riksbanken. I själva verket får de tillstånd att göra upp slavkontrakt med folk och företag för en viss summa ”pengar”. Dessa slavkontrakt övervakas av statens våldsapparat med jurister och poliser. De som ”lånar pengar” måste alltså arbeta för en viss summa pengar (med ränta). Och dessa slavkontrakt, skuldebrev, lån är de som ger ”pengarna” sitt värde.

Men ”dåliga lån” som inte betalas tillbaka dvs. låntagaren uppfyller inte sina åtaganden gör att motsvarande summa ”pengar” blir värdelösa. Den senaste finanskrisen förorsakades just av ”dåliga lån”. Skuldsedlar köpes och bytes och de är de verkliga pengarna. Så vad vi har är inte guldmyntfot eller något liknande utan en skuldmyntfot.

Hur skall man då se till att lånen inte blir värdelösa ? Jo, bankerna måste ta panter som är tillräckligt värdefulla för låntagaren så han inte struntar i sina åtaganden. Här uppe i Norden är ju bostaden en utmärkt pant (säkerhet). Blir man utkastad från sin bostad så fryser man ihjäl. Så bostadslånen är i mångt och mycket grunden för hela penningväsendet.

Nu är jag en riktigt dålig medborgare eftersom jag inte har lån. Tvärtom så samlar jag en massa skräp som har bruksvärde. Det går inte att sälja och har inget värde i pengar men det går att använda så att jag inte behöver ta lån och köpa nånting. Mycket illojalt mot finansväsendet. En god medborgare tar bostadslån och arbetar hela livet som bankens slav samt dör snabbt efter pensioneringen så han inte blir för dyr.

För att riktigt få hjulen att rulla så behövs dessutom reklam som skapar en massa behov – strunt samma ifall de verkligen behövs. Då får man folk att ta mera lån och pengasumman ökar. Hela systemet bygger alltså på att konsumera en massa onödigt skräp – på skuld. Den gamla farbror bankdirektören skulle ha gråtit vid åsynen av den moderna marknadsekonomin med allt slöseri. Men han är död för länge sedan och hans sparandefilosofi med honom.

En gammal bonnlurk som jag är systemets värsta fiende eftersom jag håller mej till naturahushållning (om än med högteknologiska inslag). Mitt valspråk är ”Djär’e sjölv !” och skrotlagret min stora spargris.  Tur att det inte finns så många av min sort för då skulle hela systemet gå omkull.

Nu vet ju alla ekonomer  att det är just så här det ser ut. Men vanligt folk tror ännu till stor del att man sparar pengar och så lånar andra av dessa. De tror också att pengar finns (fastän de bara är bitar i en datamaskin). Sorry ifall det här kommer som ett dråpslag mot din barndoms sparfilosofi men så här ser världen ut i verkligheten.

 

This entry was posted in Bloggar, Nisse. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.