Farligt med gamla farsor ?

Vi blir äldre och vi håller oss i bättre fysiskt skick. Om potensen hänger med kan man numera bli biologisk pappa på äldre dar, sjuttiårsstrecket har passerats för länge sen.

Vid assisterad befruktning med donerad sperma lär bäst-före-datum för spermat nuförtiden ligga ungefär vid donatorns fyrtiårsdag. Detta är en juridisk-etisk, inte en teknisk gräns; motiveringen är att eftersom barnet, när det uppnått myndig ålder, har rätt att få reda på vem dess biologiska pappa är och då kan tänkas vilja kontakta denne, så borde sagda biologiska pappa då fortfarande helst vara i livet.

Men vid oassisterad befruktning finns ju för mannen inga andra begränsningar än potens och fertilitet.

Jag råkar i bekanskapskretsen ha två män som har blivit pappor på äldre dar. Den ene skaffade sig tvillingar i femtiplusårsåldern genom provrörsbefruktning på barnlöshetskliniken. Han beklagade sig under de första åren att det var hans livs misstag och under lekis- och skolåren över att pojkarnas kompisar trodde att den som kom och hämtade dem var farfar. Nu när pojkarna är i tonåren går det bättre.

Den andre skaffade sig ett biologiskt barn i sextiplusårsåldern och har inte beklagat sig.

Men att bli pappa på äldre dar kan tydligen medföra risker för både pappan och barnet. Det finns forskning som visar att barn till äldre pappor löper större risk att drabbas av schizofreni, autism och andra genetiska sjukdomar beroende på att fler genetiska mutationer uppstår vid spermieproduktionen med stigande ålder.

Å andra sidan finns det forskning som visar att äldre fäder får friskare och mera långlivade barn; könscellernas så kallade telomerer, som skyddar genuppsättningen, ökar i längd med stigande ålder och ju längre teleomererna är desto bättre skydd ger de mot mutationer..

Äldre pappor kan alltså ge barnet större risk att drabbas av psykiska problem men å andra sidan större chans att leva längre. Ho vet. Den här sextipluspappan, som bor i Sverige, tyckte så här; ”Apropå barnens psykiska hälsa finns det gott om kvasivetenskaplig forskning i detta Sverige, rasbiologins föregångsland”.