läget i gaza

Ni kan läsa min insändare i senaste numret av Ny Tid här: Läget i Gaza (debattartikel i Ny Tid nr 42, 17.10.2014). Jag har också kopierat texten till det här inlägget (25.10.2014).

Semy Kahans ursprungliga artikel (artikel i Ny Tid nr 36, 5.9.2014)

Semy Kahans svar (17.10.2014)

Läget i Gaza

I Ny Tid nr 36 skriver Semy Kahan om Gaza efter den senaste krigsronden. Trots artikelrubriken verkar perspektivet huvudsakligen vara israeliskt.

I en text där ämnet levande sköldar behandlas, kan det vara på sin plats att diskutera valet att bomba det som har kallats världens största utomhusfängelse – 1,8 miljoner invånare med över 5 000 personer per kvadratkilometer (Helsingfors har ca 2 900 personer/km2), ett område som befolkningen inte fritt kan lämna (och/eller återvända till) på grund av Israels och Egyptens stängda gränser och en hårt bevakad kust.

Israeliska armén sprider flygblad som med fadd ironi varnar för kommande bombningar och uppmanar befolkningen i Gaza att lämna sina hem och söka skydd. När den största militära makten i Mellanöstern tar till vapen, var på Gazaremsan skulle befolkningen kunna hitta en trygg plats? Bara under den senaste krisen har sex av FN:s skolor, som fungerat som skydd för civila, attackerats av Israel – och det är inte första gången.

I en artikel där Netanyahus politiska framtid diskuteras kan det vara passande att fråga ifall upprätthållandet av en enskild människas politiska karriär någonsin får leda till att tusentals människor dör. Ifall Netanyahu på riktigt vill förhandla, men det är impopulärt bland hans partikamrater och deras allierade, borde han då inte avgå, istället för att gå med på att slakta tusentals människor?

Men kanske dessa frågor inte behöver ställas i det här sammanhanget. Kanske var avsikten med artikeln att diskutera fakta och inte åsikter; att få en uppfattning om situationen ur ett israeliskt perspektiv, inte att kritiskt diskutera situationens bakgrund och effekter på civilbefolkningen på båda sidor av gränsen.

Kanske. Men då kan man inte säga så här om de största globala demonstrationerna någonsin mot Israels aktioner i Gaza:

”Det som ger protesterna vind i seglen är en statistiskt missvisande bild. Då man jämför antalet palestinska offer med det ringa antalet offer i Israel frestas man tro att Hamas raketer och tunnlar inte förorsakat några problem för israelerna. Men så är inte fallet. Israels effektiva antiraketvapen har visserligen förhindrat omfattande skador, men en del av Hamas raketer träffade hus och andra befolkade platser.”

Tror Kahan verkligen att protesterna berodde på att demonstranterna ansåg Hamas vara änglar? Eller att demonstranterna har en så stark tro på gott och ont att de ser Israel som djävulen och Palestina som alltigenom rättfärdigt? Nej, demonstranterna protesterade mot den enorma obalansen som är ett faktum – 1 800 döda palestinska civila mot 5 döda israeliska civila. De demonstrerade mot de egna ländernas ovillighet att reagera på aggressionen, att ta avstånd från Israels handlingar i Gaza och, i Finlands fall, att sluta vapenhandeln med Israel.

Kahan har rätt i att många barn lider av posttraumatiska symptom, men det är sant på båda sidor, och troligen ännu mera så i Gaza än i Israel (70 procent av palestinska barn enligt en undersökning publicerad i Child abuse and neglect, juli 2007).

Det är inte rättmätigt att barn och civila världen över lever i en situation där deras hem hotas. Det är inte rimligt att ”israeler bosatta nära gränsen till Gaza vid alarmet för inkommande raketer bara hade 15 sekunder på sig att hinna till ett skyddsrum” – men åtminstone har de skyddsrum, och ett antiraketsystem finansierat av USA. Gaza har FN:s skolor som skydd, jo just de där som Israel bombar, och åratal av sanktioner som lett till brister i byggnadsmaterial, mediciner och el.

Hannele Luhtasela-el Showk

Ain el-Aouda, Marocko.