En sannfinne igen

Sannfinländarnas partisekreterare Riikka Slunga-Poutsalos uttalade sig häromdan i HS om jämställdhet. Hon sade att kvinnorna i Finland är så jämställda att de till och med ser ut som män. Hon tycker att de i stället ska vara stolta över att de är kvinnor.

Men vadå man kan väl vara stolt över att vara kvinna – antar jag – utan att klä sig som en rysk hora. Rysk hora var ju det hon själv togs för när hon på grund av makens arbete bodde nån tid i nåt arabland säger hon vidare i HS.

Så det kan ha sina risker det där med hur man klär sig, som kvinna. Och som man förstås.

Men sen är det ju så med självkänslan – oberoende av kön – att är den svag måste den ofta förstärkas med yttre attribut, som t.ex ’kvinnliga’ kläder. Eller ’manliga’ dvs impotenskom­penserande bilar.

Naturligtvis missar Slunga-Poutsalo också den poängen att en person om vilken man inte genast kan avgöra om hen är han eller hon oftast väcker ett positivt intresse. Ja, kanske inte bland sannfinnar, där vill man ju annars också vrida klockan tillbaka några decennier, för allt var ju bättre förr. Då såg man bevars på långt håll om hen var han eller hon.

Men skönheten ligger ju som bekant – och lyckligtvis – i betraktarens öga. Och samma gäller ju sexighet och whatever man vill uppnå med sin klädsel. Det är ju som känt bara män utan fantasi som upprätthåller hela det här skönhets- och sexighetskravs­komplexet för kvinnor. Och kvinnor utan fantasi som tror att de blir kvinnligare genom att klä sig ’kvinnligt’.