Sista ‘bok’mässan?

Vi skulle egentligen ha gått på bokmässan på fredag men då hade vi annat för oss och på lördagen hade vi en begravning och en film så det fick bli söndag, sista dagen.

På bokmässan brukar man ju strosa omkring, samla på sig några tidskrifter, köpa en eller annan bok, dricka gratiskaffe, äta gratisgodis och träffa bekanta. Och känna sig kulturell i största allmänhet.

Tidigare år har vi promenerat från bostaden i västra Kottby till mässcentrets huvudingång men nu var området ockuperat av Cirkus Finlandia, sista dagen, så vi tar bussen, en hållplats.

Vi stiger av bussen vid hållplatsen före Böle station och kommer lämpligen till Mässcentrets västra ingång. Trängseln är olidlig, långa köer ren till garderoben, man får mer eller mindre skuffa sig fram.

Men: Ingenstans böcker eller bokstånd. Bara mat, dryck och krimskrams. Till slut måste vi fråga i ett stånd; var är bokmässan? Mannen i krimskramsståndet pekar mot en trappa och säger att där finns en rulltrappa som går ner till bokmässan.

Bokmässan är förvisad till underjorden! Det har den väl varit tidigare också och det kan ju till och med vara fiffigt med tanke på allt det undermedvetna som sätts i rörelse vid läsning.

Men också i underjorden finns väldigt mycket annat än böcker. Svenska böcker och förlag tycks ha samlats i ett hörn som kallas Bokbyn, men där finns ju inte ens Ny Tid med eget stånd längre. Skam och skandal. Inte så mycket annat av intresse heller. Så det fick bli ett kort besök denna gång.

Enda bekantingen var den uppsagda chefredaktören för vår lokaltidning Käpylä-Lehti. När vår stadsdelsförening bytte utgivare fick hon gå – den nya utgivaren ville inte betala henne nån lön alls trots att den föregående utgivarens lön nog var närmast nominell.

Enda behållningen var synen av Merete Mazzarella på tio fots avstånd, med bar axel, i samspråk med nån annan tant.

Enda trösten var att vi klarade av ’bok’mässan så snabbt att vi kunde åka buss tillbaka på samma biljett.

Nästa år tror jag vi passar.