Livat kring frihandelsförhandlingarna TTIP

Kritiken av planerna på ett frihandelsavtal, TTIP, mellan EU och USA har främst gällt två saker: hemlighetsmakeriet och investeringsskyddet. Manifestationerna under den europeiska aktionsdagen den 11 oktober engagerade nätverk och medborgarorganisationer i 24 av EU:s 28 medlemsstater; evenemangen var omkring 400.

Ett intressant drag hos den här rörelsen är att den består av lokala aktörer av väldigt många olika slag som verkar att samordnar sig över webben. Deras fokus är också olika. De kon­centrerar sig på allt från miljöskydd och de anställdas rättigheter till offentliga tjänster och livsmedelssäkerhet. Allt det här är sådant som kommer att påverkas av frihandelsavtalet, ifall det genomdrivs. Reglering som syftar till skydd av människor och miljö betraktas som han­dels­hinder och ska undanröjas.

De enskilda evenemangen var väl inte så gigantiska; från Paris rapporteras att marschen samlade 2000 demonstranter. Men mängden och den geografiska spridningen gör att kom­missionen har börjat dra öronen åt sig.

Två dagar före aktionsdagen deklassificerade kommissionen förhandlingsuppdraget från juni 2013. Hittills var det meningen att det skulle vara en hemlighet för de flesta; bara en handfull meppar och EU-anställda har fått se dem – och de har inte fått tala om vad de innehåller. Upp­draget läcktes i början av det här året, så de facto har det varit tillgängligt. Men nu är det alltså officiellt.

Allt annat material, och det finns mycket, är ändå fortfarande lika hemligt som förr. När för­handlingarna någon gång slutförts ska hela fördraget läggas fram för EU-parlamentet för att godkännas eller förkastas. Det verkar inte heller finnas någon större vilja att låta de nationella parlamenten ta ställning till förhandlingsresultatet.

Två dagar före aktionsdagen gjorde kommissionen en eftergift. Det lär inte vara helt fel att tänka: För lite och för sent. Flera helheter inom det tilltänkta avtalet är färdigförhandlade, men om dem och de frågor det råder dragkamp om vet vi bara det någon läcker.

Det andra som har väckt stark kritik är det investeringsskydd som planeras. Med hjälp av den mekanism för investeringsskydd, ISDS, som finns med i avtalsutkasten, får företagen möjlig­het att dra stater inför skiljemannadomstolar ledda av företagsjurister. De kan kräva miljon­ersättningar för hot mot sina vinster ifall staterna stiftar lagar för att skydda exempelvis miljön, livsmedelssäkerheten eller de anställdas rättigheter. Stater eller medborgar­organisationer kan överhuvudtaget inte stämma företag, och en stat som dragits in i en sådan här process måste alltid betala kostnaderna för behandling – också om den vunnit målet.

Många röster har höjts för att skiljeförfarandet skulle lämnas bort ur avtalet. Nu senast finns det uppgifter i media om att EU:s nyvalda president Jean-Claude Juncker går in för ett sådant beslut. Men ännu är det inte taget.

En bred, fast kanske ännu något tunn, opinion vill inte ha ett frihandelsavtal med USA som beskär vår representativa demokrati och ger betydligt mera makt åt företag. Man vill ha kvar kontrollsystemet för kemikalier och tackar nej till livsmedel som är desinficerade med klor. Nu kan vi ana oss till sprickor i kommissionens tystnad, men för att innehållet i avtalet ska kom­ma upp till debatt och makten om framtiden inte ska förbehållas globala företag måste kom­missionen, politiker på alla plan och varför inte också företagsledare få bud om invänd­ningarna. Och om den beslutsamhet som finns bland kritikerna.

Ett försök till opinionsbildning gick i stöpet. Det gick inte an att ordna ett europeiskt med­borgar­initiativ om att avbryta förhandlingarna om TTIP och låta bli att godkänna motsvarande, färdigt förhandlade avtal med Kanada, CITA. EU-kommissionen sade nej den 10 september. Det är en fråga som medborgarna inte ska uttala sig om via EU:s plattform för opinions­yttringar eftersom ”Initiativförslaget [uppenbart faller] utanför kommissionens befogenhet att lägga fram ett förslag till EU-rättsakt för att tillämpa fördragen”. Själva avtalet kan den där­emot nog lägga fram för parlamentet, och om det godkänns kommer det att binda alla med­lems­länder till hundra procent.

Namninsamling blev det i alla fall. Den görs på webben och på pappersformulär, precis som unionens. Gå in på stop-ttip.org om du vill vara med om att mota frihandelsavtalen. Under den första veckan kom det in en halv miljon namn.