Så blev det inget svenskt extraval

I lördags stod det klart att av det emotsedda svenska extravalet blev intet. Reaktionerna här delades i högern som sade att de vunnit (oklart exakt vad de vunnit). Sossarna och miljöpartisterna som påstod att det var de som vann. Kanske äger det påståendet något större giltighet.

Upprinnelsen till rabaldret är förstås att Sverigedemokraterna och borgarna kuppartat försökte tvinga bort sittande regering. Men Stefan Löfven spelade taktiskt genom att utlysa nyval, eller extraval som jag rapporterade i den här bloggen. Därigenom kunde regeringen räddas och valvinnarna behöll makten

Några saker går det mot denna bakgrund konstatera om det politiska läget. Det är exempelvis nu uppenbart att borgarna inte skyr några medel för att försöka erövra regeringspositionen oavsett valresultatet. Sverigedemokraterna var ett borgerligt stödparti. För tre dagar sedan ännu i en vågmästarroll om de nu förlorat.

Nu finns det en oro för Sverigedemokraterna styrkta ska gå framåt. SD ska anses vara det enda oppositionspartiet. Några befarar att partiet ska närma sig 20 procent.

Det finns naturligigtvis en sådan risk. Särskilt om partiets väljare fortsätter vägra se SD för vad de är. Ett fascistiskt parti.

Å andra sidan kan det motsatta förhållandet även det bli verklighet. Ifall det svenska politika samtalet nu börjar handla om något annat än SD. ifall partierna börjar tala om sin egen politik, inte i relation till SD utan till varandra. Så kommer SDs minskade makt och att deras frågor avlägsnas från dagordningen tillsammans leda till att partiet åter mariginaliseras och att deras rösantal åter minskar.

Men allt beror nu på oss, och hur vi hanterar problemen under det nya året