Charlie Hebdo igen nu med bonusmaterial
I skrivadets stund regnar spekulationerna ännu över vad som orsakade till attetatet igår. Faktum är att ingen vet. Två saker verkar helt klara. För det första spelar det ingen roll. Händelsen kommer oavsett gärningsmännen identitet, och motiv att exploateras av allehanda högerextremister. Redan igår påstods det att attentatet skulle visa att ”det inte finns plats för muslimer i Europa.” Som om skjutningen var en kollektiv muslimsk handling.
För att visa hur korrupt påståendet är så kan man resonera som följer: Kanske var attentatet ett islamistiskt dåd, men mera sannolikt är att det var ett högerextremistiskt dåd. Kanske rentav utfördes det av islamistiska högerextremister. Men högerextremism är här det viktiga. Det skulle isåfall tyda på att det inte finns plats för sverigedemokrater, annhängare av nationanella fronten, sannfinländare i Europa.
Attentatet mot CH, är ju heller inte det första i sitt slag som begåtts i vår världsdel. Andra större attentat räknat från Strage di Bologna 1980, som genomfördes av fascistiska Nuclei Armati Rivoluzionari, med 85 dödsoffer och drygt 200 sårade. Madrid 11-M 2004, då islamistiska högerextremister dödade 191 personer och 2 050 sårades. Attentatet mot Londons tunnelbanetåg 2005, med 56 dödade och 700 sårade. Den kristna högerextremisten Anders Behring Breivik, som 2011 dödade 8 personer i Oslo och 69 på Utöija.
Således kan man konstatera att högerextremism är ett väsetligen större problem än Islam och muslimer någosin varit för den västliga säkerheten och demokratin.
För det andra kan man även förstå attetatet mot CH i ljuset av att de uppfattats som en rasistisk publikation. Särskilt om man håller attackerna mot muslimer i hela Europa i åtanke. Och senast i Dresden. Och ifall vi betänker att CHs giftiga karrikatyrer publiceras i kontext av detta växade hat mot muslimer i allmänhet och Islam i synerhet, så spelar de för många ingen roll att CH alltid slår åt alla håll. Det är inte det man ser. Utan bara förlöjligandet av Islam, som ett led i hetsjakten mot muslimer.
Givetvis måste vi vara solidariska mot de journalister som dödades igår på CH. I en demokrati måste det gå att göra en tidnig som CH, utan att riskera en storming och avrättning av journalister och redaktioner. Men som någon twittrade: Förra året, 2014 massakrerade Israel 17 journalister i Gaza. Var höll då alla ytrandefrihetsaktivister hus?
Händelsen lär oss inget ifall vi inte trots det ser den i sitt sammanhang. Och tolkar vi händelsen som ytterliggare en förevändning att förfölja de 99.99 procent av alla muslimer som även de avskyr aktionen. Så är vi illa ute.
Som många sagt sedan igår så är det här ingen krock mellan civilisationer.
BONUSBILD
Attacken var i första hand ”religiös” — galet uppfattad religion, men ändå. Till saken hör högerextremism, våldsförhärligande, känsla av förnedring osv., men utan idén om en sanktionerande ”gud” skulle de här killarna inte ha gått så här långt. Men jag håller med om din jämförelse, dvs enligt samma logik skulle det efter Breivik inte finnas plats för kristna i Norge, efter Anneli Auer inte plats för kvinnor, osv.
Första meningen är ett viktigt påpekande. Följdfrågan är ändå smaklöst närsynt, eftersom kontexten är 2131 dödade i Gaza-attacken mellan 7 juli och 26 augusti, de flesta civila (källa FN)
Håller helt med dig Trygve, att journalisternas öde är mariginellt iförhållande till den förödelse Israel i övrigt ställt till med. Men frågan är här retorisk och syftar på perspektivet. Som är själva poängen med resten av texten
Det relevanta här är just att reaktionärer från olika läger hetsar och dödar oskyldiga för att gynna sina intressen. Så kan en ju också se på t.ex 9-11 med efterföljande krig, och bildandet av iS. Ett sunt samhälle dras inte med i reaktionära rörelser. Tyvärr har vi inte ett sunt samhälle, utan ett där, i Sverige, den nyfascistiska världsbilden ändå ses som relevant av ganska många. ”Något man måste kunna diskutera”, som liberala skribenter tenderar att uttrycka det. Detta är en krock mellan reaktionärer där oskyldiga hamnar emellan.