Prekär tillvaro
Nu har jag inte skrivit ett enda inlägg på väldigt länge. Det beror helt enkelt på att jag har för mycket att göra. Jag har skaffat mig en ambitiös hobby som jag tänker mig ska trygga min ekonomiska framtid, samtidigt tittar jag på min avhandling och jag söker diverse olika jobb.
Men att få som man vill känns inte lätt. För att få ett enkelt sekreterarjobb ter det sig som om man måste vara en dunderbyrokrat. En pol mag + ett antal sp redovisning räcker inte. För att få ett kordinatorbefattning med en lön på under 2000 €/mån måste man ha en dubbelexamen, tydligen.
Jag såg också en annan intressant annons för en projektkordinator. Befattningen innefattade ganska mycket ansvar. Det krävdes att man hade högskoleexamen, men man skulle inte få någon lön utan det krävdes att man var berättigad arbetsmaknadstöd. Man skulle alltså jobba där med arbetsmarnadsstöd som kompensation Man baxnar.
Jag ska undervisa lite grann under våren, men det är så lite så att jag måste ha mer jobb. Jag skulle inte tacka nej till lite kontinuitet i tillvaron, men det är för mycket begärt har jag på sistone hört ofta från högersinnade. Nej, lönerna vill man ju sänka för att Finland ska ha råd att existera. Stubb menar att han vill sänka skatterna i alla inkomstklasser. Kröhöm, misstar jag mig om jag antar att det hänger ihop med planer på att sänka löner? Mindre pengar för staten, mer vinst för företagen. Kapitalbeskattningen pratar högern aldrig om, och ifall de gör det vill jag minnas att de vill att man ska slopa kapitalbeskattningen, eller göra den mildare ”för att stimulera företagsamhet”. Tur nog finns det röster som talar om progressiv beskattning även för kapitalinkomster. De rösterna kunde få mer plats. Inför valet skulle det vara viktigt att folk förstår vad som står på spel.
Det som händer i Grekland just nu inger ju lite hopp i alla fall. Hoppas Finlands folk också börjar vakna ur sitt drönartillstånd inför valet och fatta vad det är som håller på att hända, att det är angeläget att ändra kurs nu.
I väntan på valet återgår jag nu till att fylla i stipendieansökningar för att kunna fortsätta skriva på avhandlingen.
Skönt att man är gammal. Att vara ung är för jävligt, sa någon.
Men det går över.
Lycka till under tiden!
Att erbjuda ett jobb som projektkoordinator utan lön och med arbetsmaknadsstöd – arbetslöshetsersättning väl ? – som både förutsättning och enda kompensation låter alltså helt kriminellt ! Du borde absolut kolla med nån fackföreningstyp om det inte rentav är straffbart och i så fall göra brottsanmälan.
Tror det var det här det syftade på. Lagligt tror jag nog: http://www.kela.fi/tyomarkkinatuki
Och ang. sekreterarjobbet hade de slarvat bort arbetsansökan fick jag veta då jag nu frågade varför jag inte fått nåt besked. ”Hoppsan, här fanns ju ansöka i inkorgen, vad konstigt att jag inget märkt”. Fanstastiska tider vi lever i.
Äsch. Lycka till – jag hoppas du hittar nåt och lyckas få kontinuitet i tillvaron. Jag minns då jag försökte få jobb efter att jag fått min magistersexamen, och hur frustrerande det var då det verkade omöjligt att få arbete för man inte hade erfarenhet. Om man inte får jobb utan erfarenhet, hur får man erfarenhet?
Nu frilansar jag istället, men det ger inte nödvändigtvis någon kontinuitet i tillvaron… Något som nog verkar vara mycket svårare nu än i mina föräldrars generation (födda på 50-talet).