Manlighetssymbolen diskborsten

Deltog i veckan i ett av jämställdhetsdelegatioinen arrangerat pojkseminarium , där som inledning fungerade en presentation av erfarenheterna från ett projekt Poikien talo (pojkhuset) som nyss fått mera permanent finansiering.

För en gångs skull kom seminariets deltagare i fråga om könsfördelningen upp till jäm­ställd­hetsrekommendationen; 42 % av de ca 80 deltagarna var faktiskt män. Vanligtvis när det är fråga om män och jämställdhet brukar andelen män ligga på 10 .. 20 %, så man kan ju hoppas det är en trend.

Pojkhuset är en lokal i Vallgård dit vem som helst av manligt kön mellan 10 och 28 (!) år kan droppa in och tala om vad som helst med lite vuxnare män, dvs fyra killar i 25-35-årsåldern med nån form av pedagogisk, sexualpedagogisk, ungdomsledar- eller närvår­dar­utbildning. Utan risk att bli dömd eller tillrättavisad, men med löfte om att bli tagen på allvar och hörd i en genuin dialog.

Som man kunde vänta sig rörde en stor del av det pojkarna ville tala om sexualitet, manlighet och manliga koder. Eller i själva verket pojkkoder. Pojkkoderna kan vara fruktansvärt stränga och faktiskt låsa in pojkar i en pojktillvaro för resten av livet om de inte bryts. Teamet på pojk­huset kom fram till att deras viktigaste uppgift faktiskt var att få pojkarna att ifrågasätta både pojk- och manlighetskoder och få pojkarna att reflektera över vad manlighet egentligen innebär för dem personligen.

Pojkar halkar ju t.ex efter i skolan pga den antipluggkultur som är en del av pojkkoden. Tyvärr upprätthålls vissa pojkkoder åtminstone delvis också av flickor – minns ett radioprogram för nåt år sen där flickor tillfrågades om vad för slags killar de kunde tänka sig att dejta och det var faktiskt ett par flickor som sade att de aldrig skulle dejta en pojke som läste böcker.

En steg i brytandet av pojkkoden som tydligen ofta kom upp på pojkhuset var att få pojkar att inse att för att komma ur pojkkodens utvecklingshämmande, infantiliserande grepp måste de lära sig att ta ansvar för sig själv, också på disk- och städplanet – inte bara förlita sig på att mamma diskar och stä­dar efter dem. Eller en flickvän, men flickvänner som ställer upp med sån service blir förhopp­ningsvis allt sällsyntare.

Så, pojk (oberoende av ålder förresten), för att bli man gäller numera: greppa diskborsten !