Vaccinationskritiker piskas på den virtuella skampålen
Jag har förfärats över den hätska debatten kring vaccinering, eller snarare icke-vaccinering, den här sommaren. Först trodde jag det var juli månads nyhetstorka som gav upphov till de mest vinklade artiklarna, men sedan insåg jag att det måste vara någon slags publik pr-kampanj som drivits igång.
Det handlar inte bara om HS-artikeln i juli som svartmålade familjer i svenskspråkiga Österbotten på ett sätt som var journalistiskt undermåligt, för att inte säga rent skamligt i det att man utpekar dem som ifrågasätter det allmänna vaccinationsprogrammet som en kult. Sedan hoppade Hbl på med en grötmyndig ledartext som rättfärdigade pandemivaccineringen 2009 med påståendet om att det skulle ha varit epidemiologiskt sett nödvändigt, vilket det ju inte var, oavsett konsekvserna. Jag trodde det var sommarpausen som fått redaktionen att slå de kloka huvudena ihop och grubbla i något som kan framställas som udda för city-eliten som inte rör sig utanför Hfors yttersta udde, men när jag såg samma tema gå igen också i flera av TV-stationernas morgonsändningar fattade jag att det här är någon slag publikkampanj för att igen lansera vaccin som trovärdiga i allmänhetens ögon i hopp om att floppen med svininfluensavaccinet skulle ha glömts. Vem som orkestrerar kampanjen vet jag inte, men man kan anta att det är läkemedelsindustrin som ligger bakom i någon mening. Men det är vissa element i debatten som är oförsvarliga. Dels förstår jag överhuvudtaget inte att man försöker driva en annars komplex fråga till att behandlas som något som man bara kan argumentera kring som ett ordkrig, dels är det orimligt att skapa en hårdför polarisering och stigmatisering kring sådant som egentligen ska handla om diagnostisk probabilitet. Den finländska publiken är smartare och mera upplyst än så. Men framför allt vänder jag mig mot att någons beslut om att inte ta ett visst vaccin, eller några alls för den delen, porträtteras i kraftigt överdrivna termer som ett socialt fenomen som ska bekämpas. Det är obehagligt på många sätt att man försöker piska upp en nätmobb för att göra andra illa, men särskilt förfärande är det när man försöker banalisera lidandet hos dem som drabbats av vaccinernas biverkningar, något som är synnerligen reellt och verkligen inte den urbana skröna som de här självutnämnda vaccinationsförkämparna försöker göra det till.
Det är rent skrämmande att det verkar finnas en nätmobb därute som bara törstar efter att kasta sig på nästa offer; om det i en fas är kritiker av vaccinationsprogrammet så är nästa skede lokalinvånare som är emot vindkraft eller miljöaktivister eller veganer eller EU-kritiker eller frihandelsmotståndare, men mönstret är desamma där man stämplas för åsikter man företräder snarare än att folk i den allmänna opinionens namn skulle försöka förstå för att skapa koncensus och bedöma elementen i debatten innehållsligt på de grunder den förtjänar. Men nu tycker jag mig se ett tillägg till debatten på nätfora och det är benägenheten för vissa intressen att kapitalisera på upphaussandet av nätmobben och driva den i en riktning dit man vill föra debattklimatet i diverse fråga. Faran är en kraftig polarisering som inte månar om det allmännas väl men nog tjänar diverse intressenter på bästa sätt. Jag tror det är en tendens som är symptomatisk för ”stakeholder”-systemet, där politiken ska tvinna kring intresserepresentationen, där varje intresse ska handla som en aktör och driva sina strategier formulerade av public affairs-konsulter. Jag kan inte se att det är en bra utveckling att fragmentera samhälleligt viktiga frågor i snävt hållna fack och utlokalisera dem till att underhandlas av intressenter agerar på egen hand i någon slags toppstyrd process som är ett hån för demokratin.
De senaste jag sett bli häcklade vid den virtuella skampålen var i helgen folk som offentligt motsatt sig det nationella vaccinationsprogrammet och deras premisser. Det förbluffande är att det samtidigt i Sverige i media bedrivs en reflektion kring hur fiaskot kring vaccinationskampanjen mot influensa uppkom för sju år sedan och hur det sedan dess går för dem som drabbades av biverkningar (uselt, visade det sig i ett synnerligen sakligt reportage i Svenska Dagbladet). Där intervjuades även Lars-Olof Kallings, epidemiolog och tidigare generaldirektör för svenska folkhälsomyndigheten. Han är aktuell med en bok där han bl.a. i kraftiga ord kritiserar myndigheternas uppviglande av masshysteri kring influensautbrottet 2009 och användningen av ett vaccin som man enligt Kallings borde ha vetat att var ”osofistikerat” och med låg verkningsgrad, en medicinskhistorisk skandal där ingen tagit ansvar för följderna trots att man vaccinerade även barn utan att det föregicks av adekvat läkemedelsprövning och där ett rekordstort antal vaccindoser inhandlades till en svindlande summa av framställaren, åtföljt av en pr-kampanj för att skrämma upp folk till att ta vaccinet (fastän vaccineringarna utfördes först vid slutet av år 2009 medan själva influensan spreds redan under sommaren, i augusti). Kallings råder att inte blint lita på WHO:s rekommendationer, eftersom de inte alltid är medicinskt motiverade.
För många blev ju skandalen med svininfluensavaccinet det som öppnade ögonen för hur tveksamt man borde förhålla sig till vaccin. Att vaccin har biverkningar är ju obestridligt, men en del av problematiken är att man inte helt kan bedöma vaccinens innehåll (för varje aspirinask man köper på apoteket har man en bipackssedel med kända biverkningar och risker, för varje färdiglivsmedel måste det finnas det korrekt märkning, men för vaccin som man får insprutade subkutant får man för det mesta hos oss ingen redogörelse, då det ingår i vaccinationsprogrammet och där accentueras förstås folkhälsomyndighetens roll som den som ska pröva vaccinet). Vaccinens biverkningar finns ju listade och anmälda, men problemet är väl hur mycket av det som ges offentlighet och dels bestrider då läkemedelsindustrin i vilken omfattning de uppkommer. Folkhälsomyndigheten skulle ha skäl att förhålla sig mycket mera kritiskt till läkemedelsframställarnas läkemedelstestning överlag och ställa krav på beståndsdelarna i vaccinet. Jag förstår inte heller tendensen hos den finländska nationella expertgruppen för vaccinationsfrågor att ta så lättvindigt på neurologiska och immunologiska biverkningar av vaccin som de verkar göra (i samma veva där media försöker klämma åt vaccinkritikerna satt ordföranden för den finländska expertgruppen för vaccinationsfrågor i en tv-sändning och liksom lite både bortförklarade och ironiserade kring neurologiska biverkningar, något som de facto är synnerligen allvarliga tillstånd). Så samma ansvarslöshet kan nog påvisas på myndighetshåll både här och i Sverige. Tvärtom borde man vara mera återhållsam med att bygga på vaccinationsprogrammet för barn, som redan är för omfattande. Hur mycket kan immunsystemet verkligen tåla och är det motiverat med så många vaccin? Särskilt som vaccinationskritikerna påpekar att det inte är tillförlitligt bevisat att vaccinering verkligen ger flockimmunitet (undersökning vaccinerade versus helt ovaccinerade saknas), att beståndsdelarna i vaccinerna är toxiska (bl.a. aluminium och formaldehyd) och att tidigare generationers barnsjukor och deras följdsjukdomar betvingats med bättre hygien och näring, men framför allt med införandet av antibiotika. Det skulle vara dags att se över uppkomsten av de tillstånd som belastat folkhälsan de senaste 50-60 åren sedan massvaccineringarnas början, uppkomsten av allergier, återkommande inflammationer, autism, kroniska neurologiska skador etc.
Vaccinen är inte mera desamma som de som man fick på -70 och -80-talen; framför allt kombinationsvaccinen (bland annat MPR) verkar ge mera biverkningar och problem. Det skulle vara skäl för hälsomyndigheterna att ta det på allvar. En inhemsk vaccinationsskandal är Salk-vaccinet mot polion på 50-talet; det kom in på marknaden alldeles för snabbt, men sedan så fick även barn som vaccinerats polio och en del av dem dog, trots att de vaccinerats. Problematiken sades då vara den att vaccinet i själva verket spred polion eftersom vaccinet hade levande virus som inte var tillräckligt försvagat utan ledde till sjukdomen (fast då avsikten var att det skulle ge antikroppar enbart). Däremot har det inte gjorts någon forskning eller uppföljning av de här vaccinationsskadade patienterna i Finland och bara det är ju skandal. Själv drabbades jag av långsiktiga biverkningar av Gardasil, hpv-vaccinet som också lanserades alldeles för snabbt och som redan för flera år sedan visat sig bli en av de största medicinska skandalerna i läkemedelsindustrins historia. Enligt de senaste verkligt förfärande uppgifter jag såg har 119 dödsfall rapporteras, utöver allvarliga funktionsnedsättningar, smärttillstånd, neurologiska skador och annat allvarligt. Och dessutom har vaccinet heller inte önskad verkan utan tvärtom kan ens cancerrisk öka (de vaccinerade har uppvisat större benägenhet för cellförändringar i livmoderhalsen efter vaccinering).
Jag tror också att den här sommarens debatt där man banaliserar vaccinens biverkningar är avsedd att legitimera införandet av vattkoppsvaccinet i det allmänna vaccinationsprogrammet, något i mitt tycke helt onödigt och även det ett vaccin där verkningsgraden lär vara låg. Varför ser man alltmer hos oss den där auktoritära inställningen där man försöker föreskriva folk hur de ska tänka och tycka? Visserligen motiverar förespråkarna vaccinationerna med att man vill trygga immuniteten, men så enkelt är det ju inte, eftersom man inte vet till vilken del man har immunitet, om det ens bildats antikroppar och hur länge skyddet håller. Mest är det ju frågan om individens vilja att skydda sig själv mot sådant där det finns vaccin och då är det ju ens eget beslut. Dessutom tycker jag att de som ropar ivrigast på vaccinering och med alla medel vill förbjuda föräldrar att besluta om småbarns vaccinationer själv kunde spruta i sig allt de vill att barn ska ha och se hur de mår därefter.
Uppföljning på samma tema.
http://vaccin.me/2016/08/24/folkhalsan-undermineras-genom-nordiska-lagvidrigheter-finland-vill-tvangsvaccinera-och-sverige-kvaver-homeopatika/
Tycker särskilt det här citatet är träffande:
”Behöver vi nämna att det är bevisat att forskningsdata manipuleras av såväl myndigheter som läkemedelsbolag och att inga av dessa vacciner är tillräckligt testade med avseende på säkerhet? Det görs inga studier på vacciners cancerogena eller genotoxiska effekt. Vaccinationer är rena rama forskningsförsöken.
Vem ska hinna med att vårda alla dessa sjuka människor och vem skall stå för vårdkostnaderna? Samhällsekonomin är allvarligt hotad liksom medborgarnas liv och hälsa.”
Det intressanta med vaccindebatten är ju det att det inte handlar om ett val som kan anses vara endast individens. Det finns individer som på grund av allergier, ålder eller sjukdom inte kan vaccineras och om du som individ då väljer att inte bli vaccinerad så fattar du också beslutet för någon annan att risken/sannolikheten för dej personligen att lida av biverkningar av vaccin är större/viktigare än risken för dem runtomkring dej att insjukna i den sjukdom som vaccinet skyddar mot. Individens frihet att välja har ofta inverkan på andra individer och påverkar deras individuella frihet – en intressant diskussion som är värd att has, både i allmänhet och i den här debatten.
Vacciner har absolut biverkningar, precis som för alla andra mediciner. Det är en risk vi tar för att kostnaderna (och nu menar jag inte ekonomiska), på samhällsnivå, är högre än om vi inte vaccinerar. Det finns många andra beslut som vi som individer ger upp för att vi anser att det har en positiv effekt på hela samhället – exempelvis kan jag inte själv besluta om jag kör hem från en fest eller inte efter att jag har druckit ett par flaskor vin (kanske inte världens bästa exempel eftersom alkohol kan påverka min förmåga att fatta logiska beslut); jag kan inte själv avgöra om jag förtjänar den där smarttelefonen mer än den där typen som just köpte den; jag får inte själv bestämma att ja, egentligen är ju nog den här 13-åringen tillräckligt mogen för att bli förförd av mej.
”Vaccinen är inte mera desamma som de som man fick på -70 och -80-talen; framför allt kombinationsvaccinen (bland annat MPR) verkar ge mera biverkningar och problem.” Kan du ge en referens för det här påståendet? Kan det ha mer att göra med människors villighet att rapportera biverkningar (som absolut är en bra grej)? Jag vet inte, men det jag vet är att bara för att det finns en korrelation mellan två faktorer så betyder det inte att det finns ett direkt orsakssamband mellan dem.
Det är lätt att dessa debatter blir polariserade och jag håller med, det är inte en bra grej. Samtidigt är alla åsikter inte lika värda: en person med utbildning inom vetenskap, biologi, medicin osv. har mycket sannolikt en bättre förståelse för hur vacciner fungerar än någon som inte har det. Det betyder inte att man inte kan förstå vacciner, deras risker och nytta utan vetenskaplig bakgrund, men intuition och bondvett har ingen plats i diskussioner som kräver en vetenskaplig lösning. Och i vetenskapliga cirklar, i publicerade artiklar, på konferenser, diskuteras vaccinernas negativa sidor, de är inte frågor som sopas under mattan utan de diskuteras aktivt.
Precis som jag inte lyssnar på dem som tycker att vi ska acceptera alla mediciner och vacciner utan massor med tester och riskberäkningar så lyssnar jag inte på dem som tror mer på sina egna, extremt begränsade upplevelser istället för vetenskapligt visade resultat – tills deras okunskap och konspirationskärlek riskerar att skada andra.
Tack för reaktionen, Hannes. Är det inte så att du vistas en del av året i Marocko, hur står det till med vaccinationstäckningen där? Alltså det jag menade var kombinationsvaccinen (trippelvaccinen, femvalenta, sexvalenta vaccinen….) som de nya formerna av vaccin. Bl.a. MPR-vaccinet ger enligt folks erfarenhet upphov till biverkningar och därav de många anmälningarna om biverkningar. Anmälningarna däremot är nog en följd av problem, kan inte se fog för påståendet att själva tendensen att anmäla skulle ha stigit. Dessutom är problemet snarare att alla biverkningar ju inte anmäls eller inte tas upp i THL:s system fastän de konstaterats (samma fenomen finns internationellt, ibland anmäls biverkningar av läkare till läkemedelsföretaget och bara en del av de anmälningarna upptas i det offentliga systemet, detta t.ex. gällande VAERS systemet i US). Jag förstår inte hänvisningen till ”intuition”; om det uppkommer symptom/skada som följd av vaccineringen så är det ett orsakssamband som etableras.
Det ska inte bli för jobbigt att föra en debatt i ämnet på grund av ökad polarisering; jag tycker var och en ska läsa på, man behöver inte vara epidemiolog för att bekanta sig med reflektioner kring nu specifikt vaccination. Det som stör mig ytterligt i debatten är att vaccinering ska ses som det enda saliggörande! Det finns många andra sätt att förebygga sjukdom (preventiva åtgärder som god hygien, bra inneluft utan mikrobbelastning och att inte vistas med nyfödda på allmänna platser innan deras immunförsvar utvecklats, mindre barngrupper i dagvård och vård av (sjukt) barn hemma!), man kan förhindra smitta på samma sätt och till exempel genom att folk bär munskydd då man har något smittsamt, som det görs i tättbefolkade länder i Asien, och man kan med medicinering förekomma följdsjukdomar och att sjukdomen förvärras och överhuvudtaget garantera adekvat hälso- och sjukvård.
Sedan finns det så mycket missuppfattningar kring vad som uppnås med vaccin, alltså kring immuniteten i olika åldersgrupper, på befolkningsnivå etc. och kring vaccinens effekter. Influensavaccinen har erkänt lågt verkningsgrad, det betyder att flunssan sprids i varje fall (till den del den sprids eller bryter ut förstås, det finns sällan någon automatik för man vet inte alla faktorer som inverkar, hur immunsystemet reagerar och smittan sprids).
Kikhosta, som säkert många tror att man har skydd mot, är i själva verket kortvarigt och beräknas bestå i fem år (det kan förstås ges en förstärkning). Däremellan har vissa sjukdomar så gott som utrotats (polio, utom i två länder). Det som stör mig i debatten oerhört är att folk verkar gå omkring med ett grundantagande om att ”man” är skyddad mot allt möjligt, pga den barnhälsovård man i tiderna fått. Där vågar jag påstå att effekten gått ur för de flesta vaccin för folk i medelåldern och uppåt. Jag hörde precis ordförande för vaccinationsarbetsgruppen under Social- och hälsovårdsministeriet konstatera att det inte finns något nationellt register för allas vaccin. Klart inte (dessutom är folks sjukvårdsuppgifter hemliga enligt lag). Men om man då går ut med ett påstående om immuniteten generellt så borde man ju ha något att visa upp. Det enda tillförlitliga sättet att konstatera immunitet är såvitt jag vet blodprov. Naturligtvis görs inte kostbara analyser för att se antikropper i blodet mot diverse sjukdomar i en hel population! Särskilt inte i Finland, där man inte överhuvudtaget praktiserar de noggranna blodanalyser som görs per rutin i den offentliga hälsovården i andra europeiska länder. Hur kan man då fälla påståenden om befolkningens immunitet? Dessutom rör sig befolkning så man borde väl då införa kontroll av vaccinationskort vid gränserna! Eller mäta skyddsrisken på andra sätt vid gränsen, typ med att mäta febern vid gränskontrollen som i Kina under svininfluensaepidemin där enpartiregimens officiella propaganda påbjöd att allt farligt kommer utifrån?
Det som ytterligare förbluffar mig är att besluten om vaccinationer fattas i arbetsgrupper av folk som inte själva är några nåldynor, dvs. de berörs inte själva, och debatten förs av vuxna som likaså vill föreskriva vaccination för barn i allmänhet. Varför det? Varför ser man inte till vilket barns hälsotillstånd i det stora hela är och vilken vård/åtgärder de i själva verket behöver? Och varför besprutas inte resten av befolkningen så fort något vaccin tagits upp i vaccinationsprogrammet? Det skulle ju vara bara logiskt, eller? Det jag inte gillar i det där svartmålandet och skapandet av dikotomin ovaccinerad versus vaccinerad är att man inte har en chans att veta hur många som i själva verket går lösa där ute utan ikraftvarande vaccin. Om myndigheterna nu vill ha en vaccinationsgrad på 85% av befolkningen hur kan man då peka ut barn som eventuella smittobärare om de inte vaccinerats av olika orsaker? Varför går THL ut med flerfärgskartor över vaccinationsgraden bland barn födda 2012, men inte över vuxna födda år 1926, respektive -33 och -47? Därför att äldre årgångar har utvecklat naturlig immunitet? Varför får inte så ske hos barn idag?
Sedan måste man ju förstå att många vaccin har karaktären av profylax, som tetanus-vaccinet, som är ett skydd för individen i fråga mot en bakterie som kan förekomma i naturen. Också hepatitvaccinen är skydd för individen (inte mot alla hepatitstammar dock), men verkar vara ett vaccin som är ganska effektivt och håller i. Men där är det uttryckligen ett personligt val! Det kan inte motiveras med att någon som inte tagit dem skulle utgöra smittofara för andra. Ett ännu mera flagrant exempel är HPV, visserligen i sig en god idé men där ett av vaccinen har fruktansvärda konsekvenser i form av skador och dödsfall (där kan man inte förminska det till ”bi”verkning, men illustrativt för läkemedelsföretagets agenda i fallet är att man inte gått ut med en omfattande redogörelse för sammansättning i vaccinet och biokemin i vad som orsakar skadorna fysiologiskt). Men det är ett personligt val (visserligen ett val som kostar samhället ganska mycket både i pengar och resurser som kunde sättas på annan hälsovård). Däremot så finns ju HP-viruset överlag i befolkningen så en eventuell vaccination ändrar ingenting vad gäller förekomsten i befolkningen överlag!! Dessutom är inte alla smittovägar klarlagda och inte heller helt klarlagt varför någon utvecklar sjukdomen och andra inte. I det fallet gör det mig ännu mera förbannad när media talar om hur det lyser ”vitt” på vissa områden med färre HPV-vaccinerade tjejer i vissa åldersgrupper där vaccinet alls ges! Om det är någonstans det lyser, vare sig vitt eller rött eller neongrönt!, så är det ju överallt annars där ingen är vaccinerad! Om någon vill ta det så bör vara ett eget val, men det är ofattbart hur man i media kan framställa det ett obligatorium, att unga tjejer inte själva skulle ha full autonomi över sina egna kroppar (det räcker ju inte med att kräva vaccination av bara ena könet om det ska ha epidemiologisk effekt alls och det är obehagligt när det spetsas till en fråga om unga kvinnor som syndabockar som hängs ut på kommunnivå för ett beslut de fattat själva).
Det jag bara ville säga är att det är farligt att instrumentalisera debatten på felaktiga premisser för att få det att resultera i beslut där det är tvivelaktigt om de alls gagnar folkhälsan. Det nationella vacc-programmet utsträcks till att gälla allt flera vaccin och det är klart att man måste se att det finns starka kommersiella motiv i bakgrunden också. Kanske Tigern borde hålla en stor vaccindebatt?!