Skumt eller fett manifest ?

Läste Valerie Solanas SCUM Manifesto för länge sen, då på sjuttiotalet när det nyss hade publicerats och snabbt blev en feministisk klassiker. Sen glömde jag mer eller mindre bort det, lätt gjort för en man ;-)

Nu hittade jag manifestet i en bokhandel i Oslo, en nyupplaga med förord av Avital Ronell, tjeckiskfödd amerikansk feministisk filosof och professor i humaniora och germanska språk vid New York University. Judinna naturligtvis.

I samma veva hittade jag en på nätet utlagd version av en svensk översättning av manifestet, med ett förord av översättaren, Sara Stridsberg, författare och sen 2016 ledamot av Svenska Akademin.

Dessa förord är minst lika läsvärda som själva manifestet.

Ronell skriver i sitt förord om Solanas som än en dåre, än ett geni, utnyttjad och olycklig, alltid ensam och i marginalen, men också en målmedveten författare som kunde förvandlas till den rasande furie som sköt Andy Warhol och efter rättegången försvann ut i det okända och dog ensam och utblottad och glömd av världen. Hon skriver på en alldeles fantastisk amerikansk engelska, som åtminstone jag emellanåt måste läsa flera gånger för att texten ska öppna sig och fullt kunna uppskattas. Filosof som sagt.

Feminismens Robespierre eller Jeanne d’Arc, en kvinnlig Nietsche, en martyr, dåre eller profet, allt detta och mycket mer har Solanas tydligen kallats enligt Ronell, som också påpekar att delar av manifestet är starkt influerade, nästan ordagrant tydligen, av Freud, där Solanas dock bytt genusförtecken i texten, så att till exempel sexualiteten som hos Freud representeras av kvinnan, här representeras av mannen.

Stridsbergs förord är en kärleksförklaring till Valerie. Hon skriver om hur manifestet har förändrat hennes liv och inspirerat henne som författare. Stridsbergs text är skriven på en mycket modern och ung svenska som gör en glad och förhoppningsvis gör manifestet attraktivt för unga läsare. Hon inleder så här:
 
 

Jag har aldrig älskat en text som jag älskar Valeries text. Ingen text har förändrat mig så. Ingen händelse eller företeelse. Den har förändrat mitt sätt att tänka, mitt hjärta & min fitta, mitt sätt att röra mig genom staden, den har lärt mig allt jag behöver veta.

Jag blir en häxa och en hora när jag läser Valerie. Jag vill bara prata med Valerie. Jag kan inte sluta tänka på Valerie.

Och Valerie Solanas själv då ? Ett ganska tragiskt och i Wikipedia dåligt dokumenterat underklassliv. Hon dör 1988, 52 år gammal, ensam och utblottad, på ett socialfallshotell i torskdistriktet i San Francisco i lunginflammation.

Än manifestet ? Att som man läsa det är ju åtminstone tankeväckande, för att uttrycka det positivt. Några citat (ur den Stridsbergska översättningen):

• Mannen är en biologisk olycka: Y-genen är en ofullständig X-gen, det vill säga en gen med en bristfällig uppsättning kromosomer. Mannen är ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet. Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar.
• Han är fångad i skymningslandet mellan apa och människa, betydligt mer illa ute än aporna, eftersom han, till skillnad från dem, är förmögen till en hel här av negativa känslor; hat, svartsjuka,..
• Ledig tid skrämmer mannen då han inte har någonting annan för sig förutom att fundera på sitt groteska jag.
• Sammanfattningsvis har faderseffekten frätt sönder världen med manlighet. Mannen har ett negativt Midas-drag – allting han rör vid blir till skit.
• Mannen är ett knippe betingade reflexer, oförmögen till alla former av mentala och fria gensvar.
• Mannen är av naturen en blodsugare, en emotionell parasit, och förtjänar därför av moraliska skäl inte att leva, eftersom ingen har rätt att leva på någon annans bekostnad.
• Utplånandet av mannen är därför en rättfärdig och god handling, en för kvinnor mycket välgörande handling och också en ren barmhärtighetsgärning.

Men läs för all del själv:
Den engelska ursprungstexten
Stridsbergs svenska översättning, med hennes förord