Att färdas med My Lindelöf

Det är något magiskt med poesi när den är som bäst. Jag hade nyss en läsupplevelse som överraskade.

My Lindelöf, poet och som ni säkert vet emellanåt redaktionssekreterare på Ny Tid, har gett ut en diktsamling med titeln Färdas (in och ut ur bilden). Det är en stillsam liten sak. Men när jag läser den händer det något. Det känns plötsligt som om jag satt på tåget i Östeuropa 1969 eller var på väg längs Nordsjökusten 2017, jag känner doften av träddungar vid Medelhavet och hör bruna löv knastra under fötterna i torkans Namibia. Ibland flyger jag lätt från en världsdel till en annan i en och samma dikt. Trots att jag aldrig varit ens i närheten av ”gränsen mellan Abchazien och Imeretien” lockade den lilla diktsamlingen fram minnen som jag inte visste att jag hade.

I diktsamlingen råder stillhet och på samma gång allt annat än stillhet. För allt som vi vet att finns här i världen är med. ”Inte långt från järnvägen, bakom närmaste kulle, på andra / sidan dungen där borta, sker ohyggliga ting”.

Formuleringarna är klara och verkar så enkla men plötsligt finns där en liten twist. Som genom en rämna anar man andra världar, andra, kanske parallella verkligheter. Var det därför jag fick åka ut till glömda upplevelser?

I flera av dikterna förenar My det oförenliga, och man förstår precis. Vad sägs om det här: ”Om kvällen står du kvar / men på en annan plats” eller ”Ingenting är sig likt, allt är oförändrat”. Härligt, tycker jag, åtminstone för den som läser hela samlingen.

Om jag skulle vara litteraturvetare skulle jag skriva om hur My använder parenteser. Nu bara förundras jag. Ingen dålig idé att läsa My Lindelöfs senaste.