Banker, appar och bedragare
Vi blir alla äldre, somliga av oss rätt så gamla rätt så snart. Men vi har ju nästan vuxit upp i takt med datorvärlden, så allt är ok. Eller hur?
Det där äldre paret som åkte dit på att dom följde bedragarens råd steg för steg…. Vår granne, som får problem för hon törs inte skaffa bankkort utan tar ut kontanter från banken och nu håller banken på och skär ner öppettiderna i Korpo i snabb takt – skall en 80-åring ta bussen tur-retur Nagu för att klara sig i butiken?
Det är väl så att utan någon form av kort, kod eller app så är man numera rätt långt utanför samhällsekonomin. Men i ändan på varje kort och app lurar bedragarna. Man behöver inte vara särskilt dement för att halka på deras bananskal. Det är inte så att vi åker dit för att vi tänker för långsamt, utan för att vi låter världen rinna förbi för snabbt utan att egentligen hinna tänka själv.
Mitt – tämligen usla – uppfinnarsinne frågar då varför det inte finns en normalbeteendeapp, som helt enkelt skulle hålla alla ens köp, uttag, räkningar under uppsikt och göra så, som banken nu gör när kreditlimiten överskrids – påpeka att nu är det bäst att tänka på det här och ta kontakt. Appen kunde vara en helt vanlig datortänk som skulle pausa en så fort något ovanligt händer, ge en dags betänketid och be återkomma i telefon. Den skulle inte behöva lyda någon bank eller butik eller näthandel, den skulle bara sitta där mellan mig och pengarna.
(Någotslags långsam-app skulle förstås också alla dom behöva som upptäcker att när ansökningstiden öppnar så kraschar hela systemet för alla anmäler sej på en gång…)
Nu har ju kineserna uppfunnit en normalbeteendeapp som tar hela städer i besittning och larmar när något ovanligt händer. Den appen kan till exempel följa varje individ som inte beter sig på normalt, korrekt vis. Det sägs att den är till för att förbättra trafikservice och sånt, men man kan ju tänka sig att den också har andra uppdrag.
Jag är faktiskt ungefär lika gammal som datorn, såsom den definieras i dag. Ett ganska spännande perspektiv i och för sig. Och eftersom både genuint intresse och utbildning har stött mig i att hålla kolla på datorer och software – numera appar – så har jag inte upplevt större problem med att hänga med. Men bland vänner i min ålder eller till och med yngre upplever jag ju nog ofta en oförmåga eller rädsla inför datorer, varför jag emellanåt ställer upp som support..
Den normalbeteendeapp som du efterlyser finns ju nog ren – eller borde åtminstone finnas – installerad mellan öronen på varje individ i i synnerhet så mogen ålder som som vår. Den kallas bondförnuft, sunt förnuft eller common sense. Den kräver förstås uppdatering då och då, för att hänga med i utvecklingen av nya e-tjänster. Själv borde jag t.ex börja uppdatera min kunskap om banktransaktionsappar, kodapp och swish och sånt ..
Det där med sunt bondförnuft, ja… min tes är väl att i dagens värld har olika former av ’dataförnuft’ gått förbi det så många av oss har av bondförnuft, att det behövs extra datahjälp. Hur är det för en person utan någon teknisk utbildning; en person som först i rätt mogen ålder konfronteras med data- och appvärlden; en person som kunnat leva i en personlig värld där allt man gör och behöver går ut på ett möte med andra personer, i affär, bank, hälsocentrum eller så? (för att inte tala om grannen, som fick el till stugan först på 1980-talet)