Rapportering i ÅU om asylsökandenas tillträde till barer håller inte måtten

Präglas ÅUs rapportering om asylsökandenas tillträde till barer av asyldebattens debattlägertänk?

28.10 publicerade Åbo Underrättelser an artikel där man följt med två asylsökanden på barrunda. Barrundan var inte särskilt lyckad för asylsökandenas del eftersom de inte kom in på barerna. Detta är ett fenomen som varit känt sedan den större vågen asylsökanden anlände 2015. Redan då redogjordes för de officiella anledningarna. Avsaknad av giltiga id-handlingar.

I ÅUs artikel hade man felaktigt påstått att utländska id-handlingar inte fungerar som id-bevis på krogarna. Så är det inte och ÅU rättade detta efter att detta påpekats. Anledningen till att asylsökanden inte har sina utländska pass är att de som hade dem med sig då de anlände togs om hand av polisen för bevaring tills asylprocessen är slutförd, eller så hade de inte pass med sig då de anlände. Det finns undantagssituationer där en asylsökande kan ha sitt pass från hemlandet på sig tillfälligt och då kommer de in på krogen utan problem.

I vilket fall som helst så har barerna ur lagens synvinkel giltiga skäl att inte släppa in asylsökanden (eller andra utan giltiga id-bevis). Och många barer har valt att göra det, men inte alla. Däremot, framstod ÅUs rapportering som ett starkt ställningstagande för att barernas policy är ren diskriminering. Ur lagens synvinkel är det ju dock inte entydigt så och en bättre kontextualisering av situationen att asylsökanden saknar giltiga id-bevis skulle ha gett en något mer nyanserad och sanningsenlig bild.

Limbosituationen asylsökanden befinner sig i under asylprocessen gör att de inte har tillgång till samhället på samma villkor som personer med medborgarskap eller uppehållstillstånd. Eftersom de saknar id är det omöjligt att öppna bankkonto, skaffa körkort, eller validera sitt körkort från hemlandet och arbetstillfällena och studiemöjligheterna är mycket begränsade. De har heller ingen lagstadgad rätt till integrationstjänster och språkundervisning. I dagens läge är också asylprocessen plågsamt utdragen därför att så många asylsökanden anlände 2015. Vissa av dem väntar fortfarande, nu 2 år senare, på sina beslut. Hela denna tid är de tvungna att finna sig i att vänta i ett tillstånd av limbo där det är lätt att känna sig som en andraklassens medborgare. Det är onekligen en svår situation att finna sig i och många har sökt sig till svarta jobb 1 och prostitution2 bland annat.

Utöver bristerna i reportaget 28.10 om id-handlingar var rapporteringen felaktig i artikeln 3.11.2017 ”Många asylsökande går till Åbos gaybar – enda baren som välkomnar dem”. Gaybaren Suxxess är inte den enda baren där asylsökanden kommer in i Åbo. Andra barer som t.ex. Monk, bar Ö och el Gringo tar emot i olika utsträckning, samt en del förortsbarer, åtminstone. Vissa asylsökanden har också hållt till i Baari Baari på helgkvällarna.

Detta vet jag därför att jag har följt med många asylsökandens vardag i över 2 år nu. Jag har genom deras berättelser vandrat med dem på gatorna i deras hemstäder. Och naturligtvis har jag vandrat med vissa av dem på Åbos gator, både konkret och genom våra samtal.

Om man utgår från att barerna diskriminerar asylsökanden, vore en relevantare rapportering i dagens läge, varför krögare då explicit vill hålla asylsökanden ute. Dessutom kunde det finnas intressanta aspekter att gräva i gällande asylsökandens interna dynamik och hur den påverkar olika representanters tillträde till samhällets olika delar, som barerna t.ex. Att asylsökanden inte särskilt enkelt kommer in på krogarna med motiveringen att de inte har giltiga id-handlingar är däremot inget nytt, och har rapporterats om i olika sammanhang sedan 2015. Och att bara en bar i Åbo tar emot dem är inte sant.

I olika sammanhang har en dålig tendens uppvisat sig, att frågor snabbare blir polariserade värdefrågor än vad informationen om saken hinner med. Så har det gått med asyl- och invandringsfrågorna bland andra. Realitychecken släpar efter. Det ter sig att för många frågor ofta för snabbt och i för hög proportion blir värdefrågor, och att man är mer intresserad av att inta ”rätt läger” i värdediskussionen än att begrunda verkligheten. Lägren skapas snabbare än informationen, och sedan uppstår en förvirrad kamp att orientera sig i alla bevis och motbevis som kommer efter hand. Och det finns också en tendens att vissa vägrar ta den förvirrade kampen om att vara tvungen att omvärdera sin ståndpunkt och istället ser värdet i att hålla ställningarna och vinkla eller förenkla relevanta aspekter av verkligheten. Och då detta präglar en nyhetsrapportering, då är problemet på en mycket allvarlig nivå.

1 Ali tiskaa ja laittaa ruokaa parin euron tuntipalkalla – Suomeen on syntymässä harmaa talous, joka pyörii siirtolaisten hyväksikäytöllä.

2 Irakilaismies vei HS:n toimittajan seksiluolaan, jossa suomalaiset miehet maksavat palveluista – moni turvapaikanhakija ja paperiton on päätynyt seksityöhön.