Li Andersson diskuterar medborgarlönen nu

Det kändes skönt att läsa Li Anderssons artikel om medborgarlön i gårdagens Ny Tid (1/2018). Och också hennes spalt om arbetslöshetsskyddet i Husis idag. Synd bara att begreppet medborgarlön nu skall kallas för ”grundinkomst”. Det tar liksom udden av det politiska och ideologiska i begreppet.

Det verkar  som om Li inte riktigt skulle vara bekant med den decennierlånga diskussionen om medborgarlönen som förts på uttryckligen Ny Tids sidor – och som nästan alltid tagits upp av Jan-Otto Andersson. Det vore säkert dags för Jan-Otto att uppdatera sina gamla artiklar helst i Ny Tids pappersversion, redan i nummer 2 – för nu händer det varje dag något på den här fronten.

Lis artikel slutar bra: Hon vill inte överge medborgarlönebegreppet utan formulera en framtidsvision som handlar om mer än det.

Det som Li berättar i början av sin artikel är nytt för mig: Att det vore högern som skulle ha drivit frågan om medborgarlön i första hand liksom autonomvänster i början av 2000-talet i Europa. Vänstern har drivit medborgarlönefrågan i Finland i många decennier men inte fått stöd ordentligt. För några år sedan startade dock ett statligt försöksprojekt med medborgarlön (med lönen på ganska lång nivå) och de allra första forskningsrapporterna om detta har nu sipprat ut. Och de lär ska vara negativa. Jag hörde om dem i radionyheterna för några dagar sen men har inte hittat några rapporter annanstans.

Hela kravet på medborgarlön kan ju inte förkastas bara för att nivån på denna ”lön” i försöken varit för lag. Höj nivån och se vad som händer.

Jag har sagt att vi redan nu inom ramen för arbetslöshetsskyddsdebatten borde ta upp medborgarlönen. Den aktualiseras i alla fall snart då regeringen tar itu med att reformera den stora lagen om socialskydd.

Frågan om medborgarlön är en ideologisk fråga också för det handlar om hur man definierar begreppet arbetskraft. Vem ska höra hit och när, upp till vilken ålder. Ska man höra automatiskt eller först då man ”skriver in sig” t ex som arbetslös eller ansluter sig till en arbetslöshetskassa ? Ska människorna i framtiden delas in i dem som arbetar och utgör ”arbetskraft” och i dem som inte arbetar (vill eller är sjuka eller annat) och som ska  får medborgarlön. Eller ska alla få medborgarlön till att börja med, som Jan-Otto ofta framfört, och själva arbetslivet sen organiseras ovanpå det ?

Jag har inte refererat till Karl Marx sedan 1980-talet men kunde göra det nu igen. Marx förklarade alltid att arbetsgivarna inte var intresserade av arbetarna som människor utan bara av deras ”arbetskraft”, av att de köpte deras arbetskraft anonymt för att sedan syssla med att förbättra medvärdesproduktionen med denna ”anonyma arbetskraft som en av de viktigaste ingredienserna i den process som födde vinster.

Det är just vad det handlar om idag. Arbetskraften ska trimmas till att finnas alltid och var som helst till förfogande – oberoende av vilken levande person som står bakom den. Med medborgarlönen kan man rädda ”hälften” av människornas liv och inkomst/utkomst och göra den oberoende av kapitalisternas godtycke. Andra halvan säljs sen som förut på arbetskraftsmarknaden, som hästarna i tiden eller fåren eller de döda själarna i Gogols Ryssland eller de levande själarna i livsegenskapens Ryssland.