Author Archives: Christian

Småningom tycks då sommaren 2019 vara förbi. Kvar är den sköna mörka årstiden då man får sova hur länge som helst utan dåligt samvete (om man har förmånen att vara pensionär). En ganska mystisk sommar och lika skum höst. Klimatkrisen … Continue reading →

Så har då min exkollega inom den finska stalinismen, Nalle Wahlroos,  återigen givit ut en bok  i vilken han skissar upp sina riktlinjer för att få fart på den ekonomiska tillväxten och mera “kraft” i kapitalismen. För att presentera boken … Continue reading →

Det här är mitt tredje blogginlägg där jag utgår från Thomas Manns dagboksanteckningar från 1930-talet. Jag har nu läst 600 sidor dagboksanteckningar och en hel del annat material av Mann från 1930-talet. Och hela tiden jämför jag det som Mann … Continue reading →

En sån här magisk kväll efter sensommarhettan då dimman drar in mellan träden från havet infaller en passlig stämning för ett blogginlägg igen – egentligen en fortsättning på mitt senaste inlägg om generationskonflikten gällande våra arbetspensioner. Jag satt ute i … Continue reading →

Rubriken för mitt blogginlägg kan låta litet rafflande. Men faktum är att jag under de senaste åren och kanske främst under  det alla senaste året ofta hamnat in i hetsiga diskussioner med unga människor, ibland mina egna barn och deras … Continue reading →

Jag tänker skriva litet mer om de tankar som jag burit sedan jag inledde läsandet av Thomas Manns dagböcker 1933-1936. Böckerna gavs ut på tyska i slutet av 1970-talet och på svenska 1980-1984. Böckerna är en aning förkortade från originalmanusen, … Continue reading →

Rubriken låter kanske litet lustig. Men jag har de senaste veckorna läst Thomas Manns dagböcker, som finns att få på svenska för åren 1933-34 och 1935-36 (man hittar dem bara som begagnade via nätet). Mann befinner sig då i landsflykt … Continue reading →

Så här i “högre åldern” (fyller 71 nästa vecka verkligen) börjar man ibland reflektera över att livet tycks vara (eller ha varit) indelat i något slag av sjok, block, paket. En del av de här livssjoken kan börja ganska konkret … Continue reading →

Rubriken för detta blogginlägg kan låta skum, men det är så jag känner det. Att en vintermorgon ombord på nattåget från Helsingfors till Kolari i Lappland sakta och nästan ljudlöst glida in på Kolaris tågstation och se de växande högarna … Continue reading →

Förra veckans stora “tema” i alla tidningar och medier var den nya rapporten som berättar om hur nativiteten sjunker bland finländarna. Kontentan var såklart: Allt färre människor skapar det medvärde som behövs för att försörja befolkningen och: Nu rasar vårt … Continue reading →