är Stormskärs Maja filmen appropriering av nån gammal finlandssvensk ”stams” rättigheter? ?

Jag har inte funderat så mycket på de senaste årens diskussioner om kulturell appropriering, men nu stöter jag allt oftare på utsagor kring ämnet. I slutet av förra hösten handlade  det om ljusshowen i Helsingfors centrum där Kata Kärkkäinens målningar som bland annat avbildade samer på fel sätt. Bilderna visades ju till sist i alla fall mot de vackra husen ritade av Engel på Senatstorget. Och inte störde de mig nämnvärt.

Nu såg jag den nya fina filmen om Stormskärs Maja och hörde sedan nånstans en kommentar om att man med den ”approprierar” den ”äkta” finlandssvenska urgamla skärgårdskulturen. Kanske för att regissören var finskspråkig eller huvudrollsskådisen rikssvensk. Det handlade nu i alla fall bara om en spontan kommentar, som man inte ska ta på allvar. Men igen fick den mig att fundera på detta med appropriering som jag har haft så svårt att förstå helt och hållet.

Om vi då föreställer oss att Stormskärs Majas nya filmversion var en appropriering så måste man ju fråga sig  vilken exakta kulturföreteelse som här skulle ha ”stulits” av främmande makter. Borde filmen ha gjorts bara med infödda skärgårdsbor och med samma musik som förut och enligt samma koncept ? Finns det ens en riktig version av en sådan skärgårdskultur ? Den har ju ändrats under århundradenas förlopp hela tiden och utvecklats. Först var det stadsborna som köpte stugor i skärgården och ”beblandade” sig med ”ursprungsbefolkningen”, sedan kom ju dit turister och industri och inflyttad befolkning från Sverige och Estland  mm. Inte har ju de finlandssvenska skärgårdskulturyttringarna nånsin bestämts av etniska  förtecken eller i sten huggna seder.

Filmen var nu ett sätt att se på den gamla berättelsen och hämta den in i nutiden.

Det som dock förbryllar mig i de här diskussionerna om approriering är att man i dem håller fast vid att det skulle finnas ursprungskulturer som inte får ändras eller moderniseras eller tolkas om. Eller representeras av andra. Det är ju exakt det som Sannfinländarna proklamerar nu eller Viktor Orbans regering i Ungern – att bara den rätta nationella gamla kulturen kan godkännas. Så här sade Sannfinländarna i Mellersta Finland också då de nyligen såg till att Täydenkuun tanssifestivaali ficks i konkurs och att man skulle följa de ursprungliga nationella och lokala kulturella yttringarna och sederna i all kultur som utövades i kommunen. Också i Viitasaari är den urgamla och internationellt erkända Musiikin aika-festivalen hotad av Sannfinländarna med samma motivering.

Det här är inte riktigt samma sak som att man förbjuder appropriering men det snuddar vid det också. Tänk om allt prat om appropriering i sista hand tjänar de här högerextrema politiska grupperna som håller fast vid enbart de urgamla nationella intressena och sederna, också på lokal nivå ?

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.