American Friendship

From today’s (Sö 4.02.) Yahoo News I just learned that the USA do not intend to protect the Syrian Kurds of Afrin against the Turkish invasion. The reason seems to be that the USA have up to now talked in different ways about different groups of Kurds, which is ”of course” much more important than such facts as that the Kurds have been fighting ISIS in cooperation with the USA, or that they are actively trying to set up a much more democratic living style than that propagated by the likes of Erdogan … .

It all reminds (not for the first time) of the experience of a German businessman who, after spending his professional life in the import-export business, was summing up his experiences by saying that the people with whom he had most liked to do business were the Japanese, while least liking to do business with Americans, for the reason that ”they always try to cheat you” (mainly via small print).

It is of course such a question why the USA do as they do (accepting that their credibility as allies is seriously damaged). One reason will of course be the wish ”to save American blood” by not having to send more troups to an area where live ammunition may be used. Another reason may be that Turkey is a ”NATO partner” (and never mind that it is certainly not any more any democratic system). One can of course ask what NATO partner Turkey is meanwhile good for. Is it needed as a defence against Russia? Not really, nor as a protection of the Middle Eastern oil fields (the USA have, due to fracking, enough oil and gas, and with further development of alternative sources of energy these sources of energy will become ever less important). Nor can Turkey threaten the USA with a flood of refugees (the USA will anyway simply not take them). Of ”Western values” Turkey is refusing to be a representative (which one could well take as a reason to stop cooperation with it at least AS LONG AS it pursues its authoritarian course). Which leaves Turkey’s function as a guard on the access to the Black Sea (how important is that, and is this waterway not anyway officially an international one?), and then there is of course the fact that Turkey buys American weapons (even pays for them, what the Kurds cannot afford).

I can of course invite the reader to come up with further reasons to excuse the USA’s refusal to support their Kurdish brothers-in-arms. But as long as I do not see further, good reasons, it looks to me that the USA consider NATO first and foremost as a convenient market for the products of their Military-Industrial Complex plus also as a recruiting-ground for helpers in US military adventures (see the invasion of Iraq), but that they will, if there is a danger of a serious conflict with a big power (such as Russia), refer to some small print (e.g. does Article 5 of the NATO treaty NOT expressly demand MILITARY action in support of other NATO members) and withhold any support which might harm ”American interests”.

This entry was posted in Bloggar, Ernst. Bookmark the permalink.

3 Responses to American Friendship

  1. Bert says:

    Här kan jag ju inte låta bli att länka in ett inlägg av William Astore på den mycket US-kritiska bloggsajten TomDispatch. William är pensionerad överstelöjtnant (USA) och historieprofessor. Här alltså länken:

    William Astore, Taking War Off Its Pedestal

  2. Christian Blom says:

    Intressant fråga – varför USA inte griper in för att ”hjälpa” nån viss part. Men i praktiken skulle det ju i så fall handla om att USA hamnade i krig mot Turkiet. Jag tror att många svängningar ännu kommer att behövas innan fred i hela området uppstår. Balansen eller obalansen i området i fråga är skör och risken för upptrappningar hela tiden överhängande. Och ännu värre är det i Jemen och på många andra ställen. Och efter krigen kommer politiska vacuumtider då en ny makt i vilket fall som helst kommer att etablera sig.
    Liksom i Finland 1945. Kommunisterna och Sovjetunionen gjorde då allt för att förvandla Finland till en folkdemokratisk republik, i stil med Ungern.Och det var nära att så hade skett. Jag har alltid intresserat mig för just den här epoken i Finlands historia, för jag föddes exakt då det sista steget mot en folkdemokrati höll på att tas: Juni 1948. Riksdagsvalen med militären mobiliserad i Södra Hamnen. Den nya VSB-pakten med ännu vått bläck efter undertecknadet. Kommunisterna på ledande poster i alla ministerier och myndigheter och i Rundradion. Statskommittébetänkandet för en socialisering av den viktigaste industrin redan färdig och utgiven (hur många har läst det betänkandet ?).Månne inte ryssarna också hade mobiliserat sin militär i Porkala den natten.
    Månne inte situationen i Syrien är litet liknande idag, förutom att Sovjet inte mera är med i leken.
    Vi behövde inte kalla in USA:s stridskrafter 1948 för att rädda oss (Finland tog ju inte emot Marshallhjälpen) utan vi skötte saken själv. Hur ? Genom att folket röstade på socialdemokraterna i stället för på kommunisterna. Jag undrar just hur dagens politiska problem i Finland kommer att ”skötas” i nästa riksdagsval. I januari löstes ju problemen genom att folket röstade på Niinistö. Vem avgör valet nästa år ?

  3. Bert says:

    Senaste nummer av Ny Tid är ju ett temanummer om Turkiet – och Kurdistan, bl.a. Afrin. Mycket läsvärt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.