Antipluggkulturens pris

För några år sen gjordes på uppdrag av jämställdhetsdelegationen och dess manssektion en utredning eller rapport om pojkars dåliga skolframgång och marginalisering. Där såg jag första gången termen antipluggkultur, importerad från Sverige visserligen, men mycket aktuell också här.

I anknytning till denna utredning råkade jag då också lyssna till ett radioprogram där unga flickor intervjuades om hurudana pojkar de kunde tänka sig dejta. Och det famösa svar de flesta flickor gav var att de aldrig skulle dejta en kille som läser böcker, så fruktansvärt osexigt !

Så den här antipluggkulturen upprätthålls ju inte enbart av pojkarna. Men det är pojkarna som offrar sig på dess altare. Och i första hand pojkar från socioekonomiskt ren tidigare utsatta grupper, de som tidigare kallades arbetarklass, kompletterad med prekariat och arbetslösa.

Antipluggkulturen har alltså lett till att unga män numera är i minoritet på universitet, högskolor och högre yrkesutbildning. Och i majoritet bland låg- eller okvalificerad arbetskraft och marginaliserade grupper.

Nu har man på regeringshåll börjat bekymra sig för den sjunkande nativiteten; vem ska betala för välfärdssamhället och våra pensioner. En förklararing till den sjunkande nativiteten, som förts fram bl.a av Anna Rotkirch, tas upp i dagens HBL under rubriken ’Om pojke inte möter flicka blir det inga barn’. Det vill säga att unga utbildade kvinnor inte vill bilda familj med unga män utan utbildning och med små chanser att förtjäna tillräckligt för att bidra till familjens uppehälle.

Så hit har vi nu kommit med den förment tuffa finska manligheten. Den håller på att bli ynklig, göra konkurs. Borde vi kanske börja uppmuntra pojkar att studera med slagord som ‘Plugga så får du ligga’, ‘Studera om du vill få en flickvän’. För att inte tala om barn, som sagt..

Eller så måste vi börja ta in mycket flere (manliga?) invandrare, de har väl oftast motivation att studera eller har ren ett yrke. Och låt dem lära sig svenska så integreras de snabbare.

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

6 Responses to Antipluggkulturens pris

  1. Anna-Karin says:

    Jag har inte tänkt så mycket på den aspekten du tar upp, men däremot så tycker det är på tiden att den demografiska ändringen som inträtt i många andra länder för årtionden sedan äntligen nått Finland. Jag är visserligen generation X, men identifierar mig mer med generation Y i många avseenden; det att nativiteten sjunker är en bredare generationsfråga som handlar om att vara mottaglig andra slags intryck och impulser och att ha en andra infallsvinkar socialt än att bygga hus och skaffa barn, eller tvärtom (kanske med köp av radhuslägenhet däremellan). Att politikerna försöker ta poäng på att uttala sig i detta så är bara vämjeligt; är ingenting mer personligt i samhället? Tilltror man faktiskt folk ingenting vad gäller personliga beslut? Om någonting så är väl människor i vissa avseenden bättre informerade än någonsin förr. Men vad ska politikerna med barnen till då det inte finns arbetstillfällen och kommer att finnas bara färre i framtiden? Ekologiskt är det ohållbart, både med fler människor och annat “fotavtryck” i form av nybyggen och fler hushåll. Tvärtom är det väl tecken på att trenden med att de yngre generationerna inte når upp till sina föräldrars levnadsstandard nått Finland.

  2. Anna-Karin says:

    Det märkliga är också det orimligt stora sociala värde man i Finland tillmäter barnaskaffande. I andra länder är det inte så, det finns en singelkultur och en uppskattning för folk oberoende av den sortens sociala status huruvida man har barn eller inte. Att då tuta ut i massmedier att barnaskaffande på något vis är avgörande, det är bara bisarrt.

  3. Bengt Svensson says:

    “… svar de flesta flickor gav var att de aldrig skulle dejta en kille som läser böcker, …”
    och
    ” … unga utbildade kvinnor inte vill bilda familj med unga män utan utbildning …”
    Skaffa alltså en god utbildning, men läs inga böcker!
    En svår ekvation att lösa.

  4. Bert says:

    Att skaffa barn eller inte är ju visserligen ett högst personligt och privat beslut, liksom hur och med vem man eventuellt skaffar dem. Men om tillräckligt många beslutar att inte skaffa barn så får summan av dessa beslut ju just denna nationalekonomiska dimension; vem ska betala för vårt på solidaritet uppbyggda välfärdssamhälle ?

    Och nog finns det singelkultur åtminstone i Helsingfors. I vissa stadsdelar som t.ex Alphyddan och Berghäll är det nog mera regel än undantag att vara singel.

    Att många unga flickor tycker det är osexigt att läsa men senare vill ha utbildade män är väl inte en så svår ekvation att lösa. Lyssna inte så okritiskt på dem. Ta debatt. Ifrågasätt de här patologiskt kropps- och sportfixerade idealen.

  5. Anna-Karin says:

    nja, samhällsekonomiskt vill jag veta hur det går ihop då det finns allt färre arbetstillfällen pga automatisering etc. jag vet många unga som inte kan planera en framtid då chansen att få jobb är synnerligen ringa, men särskilt inte något som motsvarar utbildningen (och de har då pluggat dessutom). jag tycker den total objektifieringen vad gäller kvinnor som fenomen är mer oroande och något som ännu tilltar på grund av de “barbie”-idealen som florerar via masskonsumtionen av olika, så att säga, underhållningskanaler, främst på nätet.

  6. Bert says:

    Om man inte hittar nåt jobb trots att man har pluggat kan man eventuellt dra slutsatsen att man har pluggat till fel utbildning, dvs en utbildning det inte finns efterfrågan på (trots att den kanske kändes väldigt intressant osv).

    Med tilltagande automatisering och digitalisering misstänker jag att utbildning inom informationsteknologi (IT) & digitalisering nog kommer att efterfrågas under åtminstone de närmaste decennierna trots att jag nyss läste en artikel som varnade för att artificiell intelligens (AI) i framtiden kommer att ersätta mänskliga programmerare / kodare. Vilket ju är en logisk utveckling; du berättar för datorn vad du vill den ska göra och den översätter dina önskemål till den programkod / maskinspråk den själv förstår och ber dig sen ytterligare förtydliga det du uttryckt oklart osv. Den enda mänskliga uppgiften blir att testa att allt sen funkar.

    Jobben kommer förstås att förändras. Allt som går att automatisera kommer att automatiseras. Jobb som datorer och inte ens AI klarar av är sånt som kräver kreativitet (planering) och nyfikenhet (forskning) dvs förmågor som vi har sen barnsben och i våra gener. Själv har jag inga problem med ett sånt här framtidsscenario. Don’t worry, be happy ;-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.