Och norrskenen sprakar över Lappland

Hemma igen efter en period i Lappland inom Ylläs-Pallasfjällens naturskyddsområde och i Äkäslompolo. Det här området har blivit som ett tredje hem för mig – efter Helsingfors­regionen och  Viitasaari.

Jag besökte Lappland ofta redan som ung studerande och fortsatte sedan regelbundet att resa dit för att skida, vandra i ödemarken eller resa omkring med familjen om somrarna. Nu har vi firat minst en vecka i Äkäslompolo under de senaste 32 vintrarna. Vi har alltid hyrt in oss i stugor som ägs av en och samma lappländska familj – familjen Kaulanen – ja så heter ju faktiskt de flesta av Äkäslompolos ”urinvånare”. Släkten är hemma från området och flera i släkten är gifta med samer – trots att just Äkäslompolo inte är ett uttryckligt sameområde. Tyskarna lyckades inte bränna ned husen i Äkäslompolo, så där finns kvar än idag några av Lapplands äldsta bevarade trähus. Äkäslompolo är ännu inte förstört av nybyggen av betong i stil med vad som hänt vid Levifjället. Men planeringen går ständigt vidare också här och nya hotell är nu under planering – till all lycka fortfarande i timmer.

I Äkäslompolo finns också många hundra relativt nybyggda privata semesterhus – alla byggda i stock och de flesta av dem synnerligen vackra och fint utspridda i terrängen. Och allt avfallsvatten från dessa hus renas via en utbyggd kommunalteknik på området. För tillfället dras trådbundet Internet – ljuskabel – till Äkäslompolos alla hus. Byborna och husägarna har bildat ett andelslag som bygger detta.

Det är otroligt behändigt att ta sig till Äkäslompolo från Helsingfors – med nattåget som kör räckan på 14 timmar, med möjlighet att ta bilen ombord på tåget. Taget anländer till Kolari, 40 kilometer från Äkäslompolo. Vid tågstationen går det att omedelbart stiga på bussar som kör upp till turistorterna i fjället, på en halv timme.  Flygstationen ligger i Kittilä intill Levi – 40 kilometer åt öster från Ylläs. Och samma snabba bussförbindelse härifrån till fjällen.

Det finns också direkta bussförbindelser mellan Helsingfors och Äkäslompolo – varje lördag i bägge riktningarna och också vid andra tider.

Under 90-talskrisen i Finlands  ekonomi gick hela Lappland i konkurs. Samtliga hotell och skidliftar. De ägdes sedan länge av de statliga roskbankerna tills Lapland Hotels köpte upp de flesta stora hotell. Det här bolaget äger än idag de största hotellen i Lappland. Ekonomin inom turistorterna har dock på många vis blivit starkare och bättre sedan 90-talet, mycket för att så många privatpersoner köpt tomter och byggt semesterhus i fjällen. Men fortfarande är det de urgamla familjerna som äger det mesta av marken i t ex Äkäslompolo, och så länge som det här läget kan fortsätta så utvecklas Äkäslompolo på ett försiktigt och känsligt sätt där man beaktar den lappländska miljöns och kulturens särdrag.

Det är dock problematiskt med den ekonomiska utvecklingen i Lappland. Lapland Hotels har under redan ett decennium försökt få bygga ut det gamla Hotelli Pallas, som ligger vid Pallastunturi inom naturskyddsområdet. Riksdagen har godkänt utbyggnadesplanen men bygget har till all lycka inte kommit igång ännu. Risken är nämligen  stor och över­hängande att det nya hotellet skulle byggas fult och i betong såsom på Olos eller Levi. Det fanns visserligen ett gammlat funkishotell i sten vid Pallas på 1930-talet, men tyskarna sprängde det under kriget och det nya hotellet i stock byggdes genast efter kriget.

I Kittilä råder rena vilda västern inom kommunförvaltningen beträffande behandlingen av Levis utbyggnadsplaner och bekostandet av nya skidliftar. Staten har hamnat att gripa in och nästan alla kommunala förtroendevalda är åtalade just nu.

Men den allra största faran på området ligger i den planerade storgruvan alldeles nedanför Ylläsfjället. Gruvbolaget planerar att använda enorma mängder med xantater (kemikalier) för att utvinna metallerna ur malmen – på ort och ställe. Det ”renade” vattnet skulle sedan ledas ut via helt nya älvfåror och ned till Muonioälven. Nästan alla älvar och fjällsjöar på området skulle förorenas. Hela procesen påminner starkt om Talvivaara­projektet i tiden.

Under redan flera år har namnisamlingar mot gruvprojektet pågått och alla experter har kunnat påvisa de enorma miljörisker som skulle tas om projketet förverkligades. Gruv­området skulle delvis tränga in på det område som idag omfattas av skidturismen vid Ylläs. Trots allt motstånd verkar projektet hela tiden gå framåt.

Förr i tiden fanns det en gruva rätt nära Ylläs som ägdes av Outokumpu. Statens satsade mycket i infrastrukturen på området tack vare den statsägda gruvan, bland annat drogs järnvägen upp till Kolari just därför. Och idag är det järnvägen som möjliggjort att turismnäringen stärkts så mycket här. Kolaris järnvägsstation är Finlands vackraste järnvägsstation och den byggdes mitt under den ekonomiska depressionen på 1990-talet ”olagligt”  den också. Alla ville ha det nya järvägsstationshuset men det var politskt omöjligt att driva igenom projektet under brinnade kris. Att projektet sedan förverkligades berodde på att några modiga tjänstemän inom Arbetsministeriet vågade mer eller mindre på egen hand ordna med statlig arbetskraftsfinansiering för projektet. Det som idag sker vid Levi då politikerna gått med bakom skidliftsbolagens satsningar är en mer problematisk fråga och här handlar det i högre grad om korruption och direkt jäv.

Men det spel som förs bakom det nya gruvprojektet intill Ylläs är helt vansinnigt. Här förs alla bakom ljuset och de inhemska personerna som drar gruvprojektet kommer aldrig att ha råd med att satsa vad som behövs för att inte förinta miljön på området. Dessutom är detta inhemska ägande bara ett kamouflage för stora utländska investerare som snart kommer att ta över gruvan, alla mineraler och som kommer att bry sig fan i hur mycket xantater som rinner ut i Ylläs-Pallas naturskyddsområde.

Och det värsta av allt är att det enda parti som lokalt stöder gruvprojektet utan förbehåll är – Vänsterpartiet. Låter litet som VI Lenins definition av socialismen: Elektrifiering av hela Sovjetunionen.