Der Spiegel frågar ett antal forskare

…om hur vi skall få bukt med kapitalismen, så här 200 år postMarx.

Kathrin Hartmann vill se mera solidaritet och föreslår att grunda andelslag, solidariska kliniker och nya folkrörelser. Hans-Werner Sinn tycker att vi måste se till att även arbetaren får en del av kapitalet med en storstilad spridning av aktieägandet. Richard David Precht tycker att en generell grundlön på 1500 € behövs för att vi skall kunna fortsätta konsumera – annars blir ju fabriksrobotarna utan jobb när vi alla andra är arbetslösa.

Anke Domscheit-Berg vill att vi skall se till Kina och hur man ställer upp stora visioner med effektiv styrning, alltså demokratiskt, förstås, inte som den kinesiska arbetslägermodellen. Och så avskaffa patenten, så att uppfinningarna faktiskt kommer alla till godo – ett slags Linuxdemokrati, alltså. Harald Welzer vill ha en önskemålspolitik i stället för en omsorgs- och bekymmerpolitik, många rörelser som alla strävar att nå. Något. Han kallar det mikropolitiska strategier.

Varför verkar dessa förslag från den 5.5.2018 så bekanta? Och så virriga? Vi har ju sannerligen hört det där med folkkapitalism. Att rädda konsumtionen är kanske inte vårt stora globala problem. Vi har mängder av andelslag – som SOK, och Metsäliitto, och sånt. Att uppfinna ett annorlunda Kina är väl också en lite diffus uppgift, Indien och Indonesien verkar försöka, men med resultat vi kanske inte helt hejar på? Liksom att mikropolitiskt bygga upp en alternativvärld, en ’solidaritetssfär’ utanför det kapitalistiska samhällets ’självhävdelsesfär’.

Det är i varje fall en liten punkt Der Spiegel missat. Marx skrev om kapitalismen, men redan Lenin såg att vi hade gått in i ett helt annat stadium, imperialismen. Den har inte gått bort men vad den nu har blivit kunde man väl kalla globalismen. Jag vet inte, hittar man någonstans en lika skarp analys av globalismen som Lenins analys av imperialismen (och det har ingenting alls att göra med att hans recept för vad man sen bör göra inte visade sig hållbart).