Vad vet vi om den sociala trygghetens ”underjordiska”, hemliga penningreservoarer ?

Förra veckans stora ”tema” i alla tidningar och medier var den nya rapporten som berättar om hur nativiteten sjunker bland finländarna. Kontentan var såklart: Allt färre människor skapar det medvärde som behövs för att försörja befolkningen och: Nu rasar vårt pensionssystem ihop, våra stackars barn och barnbarn tvingar betala våra (den äldre generationens) pensioner.

Vilka fake-nyheter ! Vilka lögner ! Vilken trollfabrik är det egentligen som sprider dessa missledande nyheter ? Kanske FNB. Om nyhetsbyrån mera ens existerar. Eller Hbl eller HS eller Yle. Alla påstod de samma sak.

Klasskampen handlar idag allt mer om att kunna tolka nyheter. Nativiteten ? Jo, den tycks sakta sjunka men vad det beror på vet ingen. Det sägs att folk älskar mindre, att man ”planerar” allt mer innan man försöker få barn. Att den ”sociala misären” gör det omöjligt att föda flera idag.

Allt det här kanske stämmer litet. Lika mycket kan nedgången i nativiteten bero på att mobiltelefonins  mikrovågor tar livet av spermier och äggceller. Eller alla de kemikalier vi får i oss hela tiden och vilka påverkar kroppens alla hormonsystem.

Men främst av allt handlar de här nyheterna om att skapa en chockverkan hos befolkningen beträffande hur långt våra pensionsbesparingar och andra fonderade sociala medel räcker. Man skrämmer ungdomarna och befolkningen i medelåldern med påståenden om att de tvingas betala de äldres alla pensioner och andra sociala bidrag. Kanske det här är en upptrappning inför det som skall komma efter ”sote”, d.v.s.  den stora reformen för socialskyddssystemet. Däribland pensionerna.

De utbelada pensionerna i Finland ligger på nivå knappt 20 miljarder euro per år. Ungefär samma summa samlas ihop varje år genom pensionsföräkringsinbetalningarna som görs på basen av utbetalda löner och företagarinkomster. Nu finns det en risk att de årligen inbetalada pensionsavgifterna litet sjunker. Men so what ? Det finns 200 miljarder fonderade medel i pensionsfonderna som dessutom ökar varje år med många procent, beroende på hur väl medlen är placerade. De här 200 miljarderna har sakta sparats ihop under de senaste årtiondena med hjälp av de pensionsinbesparingar som min  generation (den äldre som nu pensioneras) till största delen har fått till stånd. Men de får inte röras utan de nya pensionerna skall betalas ut med nyligen indrivna pensionsförsäkringsbetalningar.

Och det här gäller bara pensionsfonderna. Motsvarande fonder finns också för andra sociala utbetalningar, fast man sällan talar om dem.

Och dessutom hade staten åtminstone förut en ansenlig mängd med egendom och inkomst via statsägda företag och likande.

Så hela sotediskussionen och pensionsdiskussionen och den kommande socialtrygghetsdiskussionen är till stor del vilseledande. Den berör bara de pengar och värden som just nu betalas ut eller in till staten. Inte alls de gigantiska besparingar som finns i olika pensions- och sociala fonder och statsegendom sen tidigare.

Tack vare dessa gamla besparingar och fonderade medel så går det att jämna ut konjunkturväxligar som uppstår genom variationer i den ekonomiska tillväxten eller nativiteten.

Värre är det i Ryssland där Vladimir Putin nu går hårt åt statens tidigare jättestora fonderade pensionsbesparingar för att finansiera bl.a. Fennovoimas kärnkraftprojekt i Pyhäsalmi i Finland. De här pengarna använder Putin också till att hålla uppe den ryska insatsen i kriget i Syrien och Ukraina. I stället för att ta eller låna av landets egna oligarker.