Cykelkultur

Jag har nu varit i Amsterdam i två veckor och flyger hem om en vecka. I Amsterdam Noord vill säga, det före detta industriområdet norr om centralstationen, som omplanerats till bostadsområde där staden arrenderar ut tomter till unga som vill bygga hus. Bland dessa unga finns min dotter och hennes man och lilla dotter, den egentliga orsaken till vistelsen här.

Här i Noord syns tills vidare inte en turist så långt ögat når. Vill man frottera sig med såna är det bara att ta en av de femminuters färjorna över Het Ij till Centraal, de är gratis och går i skytteltrafik, för det mesta smockfulla med cyklister.

För det är ju en cykelkultur, Nederländerna. Det sägs att varje holländare har minst två cyklar vilket skulle betyda typ fyrtio miljoner cyklar totalt. Tar man som sagt färjan över till Centraal så kan man lätt tro det, där finns enorma cykelparkeringar i två våningar för folk som fortsätter med tåg:


Cyklarna här är för det mesta robusta och försedda med pakethållare eller lastlåda fram eller på mitten (s.k. bakfiets), de flesta med integrerad navväxel, handbromsar och ofta inkapslad kedja. De flesta står ute året om och är ofta rostiga och medfarna. Och ofta låsta med bastanta stålkedjor, olåsta cyklar stjäls omedelbart, fixas upp och säljs. För att inte behöva hyra en för tio euro per dag köpte jag en begagnad cykel av en typ som försäkrade att den var ’hederlig’ men vem vet.

I Helsingfors rör jag mig obehindrat på cykel och har aldrig råkat ut för några värre olyckor. Men jag har ju nog vant mig vid att alltid hålla ett öga på bilisterna och försöka förutsäga hur de kommer att bete sig och emellanåt bromsa in också om jag i princip har förkörsrätt. Och hjälm använder jag numera alltid, efter en vurpa för några år sen.

Men här inser jag att min bilreflex är helt obehövlig. Det är bara att cykla på. Så snart en bilist får syn på dig börjar hen bromsa. Den största faran här är andra cyklister och mopedisterna, som för övrigt kommer att bannlysas från cykelvägarna i april. Att visa riktningen med handen när man ska svänga har jag nästan lagt av med hemma men här är det nödvändigt just för att inte kollidera med andra cyklister. Man kan faktiskt bli bötfälld om man inte visar riktning. Annat en cyklist kan bli bötfälld för är att använda mobilen medan en cyklar, felparkering, att cykla i förbjuden körriktning och mot rött trafikljus, att inte hålla till höger, att ha över 0,54 ‰ alkohol i blodet, att cykla utan ljus och att inte stanna för fotgängare på zebrastig, som skyddsväg kallas här. Men utan hjälm både får och bör man cykla, man ser faktiskt nästan inga hjälmar.

Cyklandet upplevs alltså som tryggt. Över en tredjedel av holländarna (i Amsterdam 38 %) upplever cykeln som det mest passande och mest använda fortskaffningsmedlet jämfört med 45 % för bil och 11 % för kollektivtrafik. Och i Amsterdam finns det separata cykelbanor nästan överallt. Och uppförsbackar saknas ju som känt i Nederländerna. Liksom numera snö och is..

2 kommentarer på “Cykelkultur

  1. De här tomterna i Amsterdam Noord är på ca 200 m2 och för dem är arrendet ca 1500 € / år (7,5 €/m2/a). Men på nyare områden i närheten lär arrendena ha stigit – områdena gentrifieras när det flyttar in ungt kunnigt folk. Arrendekontrakten är på 50 år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*