En ’svår’ ekvation
’En svår ekvation när stenkolen ska ersättas’ rubricerar HBL för ett par veckor sen och talar om vindkraft, värmepumpar och spillvärme från datacentraler som ersättande kraftkällor. Och i dagens HBL kallas kärnkraften en ’icke-fråga’ i riksdagsvalet.
Kärnkraft nämns alltså numera oftast inte när det är fråga om energiförsörjning. Nu är det ju inget fel på vindkraft, värmepumpar och varför inte solpaneler – utom att under de tider när energi behövs mest i norden som till exempel kalla vinterdagar och -nätter, så blåser det inte och är mörkt. Spillvärme från datacentraler låter som ett fiffigt nytänk men dessa centraler byggs ju upp av stora internationella företag där det passar dem bäst och utan att vi nämnvärt kan påverka.
Men på tal om kärnkraft som tycks ha blivit lite av ett fult ord, mycket politiskt inkorrekt i vissa kretsar dessutom, så läste jag nyligen på webben en artikel av Michel Shellenberger där det påvisas att kärnkraft är fullständigt ofarlig. Artikeln var faktiskt så förvånande att jag först tänkte att den var antingen en ren provokation eller sen ett skämt i stil med Tage Danielssons famösa monolog om osannolikheten för kärnkraftsolyckor.
Men nej, tror jag åtminstone. Texten verkar vara seriös, googlade också Shellenberger. Han är en kärnkraftsmotståndare som blivit kärnkraftsförespråkare och har levererat flera sk TED talks om energiförsörjning, bland annat ’How Fear of Nuclear Power is Hurting the Environment’. Han utgår från att en modern stat inte kan tillgodose sin energiförsörjning med vind och sol – allt dessa energiformer enligt honom åstadkommer är att göra energiförsörjningen kaotisk och gröntvätta fossila bränslen.
I den ovannämnda artikeln, ’It Sounds Crazy, But Fukushima, Chernobyl, And Three Mile Island Show Why Nuclear Is Inherently Safe’ visar Shellenberger hur de siffror som alltid presenteras om de förhöjda cancer- och andra sjukdomsrisker och olyckor som drabbat invånarna på orter där havererier inträffat i själva verket drunknar i den allmänna statistiken över dessa sjukdomars och olyckors frekvens under helt ’normala’ förhållanden.
Och man har ju också läst om hur den zon på knappa 3000 km2 omkring Tjernobyl och staden Pripyat utvecklat sig. Den evakuerades permanent av de sovjetiska myndigheterna efter haveriet och både växt- och djurliv har nu, 33 år efter olyckan, blomstrat upp till nivåer okända innan olyckan. Man kan ju inte undgå tanken att människan är farligare för naturen än kärnkraft, med eller utan eventuella haverier.
Eventuella haverier kan ju sen inspirera till fantastisk film, som Tarkovskis Stalker.
It seems that Shellenberger fails to mention the economical damage caused by the Fukushima accident (it COSTS if a formerly rather densely populated area is suddenly declared uninhabitable – and is there REALLY no danger connected to radioactivity?). And as to the blossoming of nature in the Tjernobyl area, I remember (a) that at least during the first years there was some mentioning of pink trees, and (b) I should, as a biologist, like to see some statistics about the life-expectancy of the wild animals living there (which may, though, be difficult to get). Of course one might think it not so very dangerous if there are some nuclear power stations in countries with a developed system of security supervision (and especially in regions where earthquakes and tsunamis are not to be expected), but I do even from Northern Germany remember an accident in a nuclear power station which made me suspect that the engineers might not yet have fully understood the problems which MIGHT arise from the combination of steel, hot steam, and highly ionizing radiation. Altogether, nuclear power stations have SOME risks when working, may become VERY expensive to dismantle/demolish, should under no circumstances be built in regions where people are lacking the experience, insight or skill to handle the nuclear power carefully (or another Tjernobyl will happen rather soon), and anyway there is meanwhile a number of ways how to store surplus energy (from e.g. wind or solar power) for later use, e.g. in the form of hydrogen. – In my Northern German home region there is meanwhile a train in traffic which runs on electricity produced (by fuel cell) from hydrogen, and two further lines are planned in what earlier was the DDR.
Voi Bert ! Har du inget eget omdöme om kärnkraftens faror ? Hur kan du låta dig luras och ändra åsikt efter att ha läst en enda ”Web-artikel” av en ”fd-kärnkraftsmotståndare”.
Ännu förra hösten varnade strålskyddscentralen oss finländare för svampar som äts här. De innehåller fortfarande nästan lika mycket radioaktiv strålning på vissa orter som strax eftet olyckan i Tjernobyl 1986. Skeptikerna har ständigt framhållit att man inte kan skilja strålningen och dess hälsoverkan från kärnkraftsolyckor jämfört med normal bakgrundsstrålning och vad den leder till.
Tjernobyl är och förblir ett Stalkerområde, en ”Zon” under hundratals år ännu, liksom Fukushimaområdet. I Fukushima har katastrofen inte ännu ens avslutats. Härdsmältorna i reaktorerna pågår ännu och inga mänskliga medel kan rubba dem ännu. De äter sig nu neråt mot grundvattnet på området. Dessutom finns all strålning från olyckan kvar i de gigantiska vattenbassängerna på området som inte kan flyttas någonstans och inte renas.
Kärnkraftverket som ryska Rosatom (=världens största kärnvapenfabrik) vill bygga för Fennovoima vid Hanhikivi I Pyhäjoki i Österbotten har ännu inte fåtyt byggnadslov av myndigheterna. Men ändå är ryska soldater och poliser redan nu med och ”försvarar” området kring Hanhikivi tillsammans med finska polisens kravallstyrkor. Det vet jag efter att ha hjälpt internationella och finska kärnvapenmotståndare i deras rtättskamp i Finland. Jag har läst alla rättsprotokoll och polisförhör och bekantat mig med alla vittnesmål i saken. Situationen i Pyhäjoki är absurd och skrämmande. Fennovoima hade ett avtal med Rolls Royce gällande byggandet av kärnkraftverkets automatisering men Rolls Royce drog sig ur projektet och hela projektet är nu på hälft utan någon som kunde bygga kraftverkets automatisering. Nästan alla kommuner på andra sidan Bottenviken i Sverige har motsatt sig Rosatombygget.
På fredagen var jag i matbutik i Esbo i Esboviken vid Lippulaiva och diskuterade där med några centerpartistiska valkandidater. Jag frågade dem hur de förhåller sig till Fennovoimabygget. ”Inget kan mer göras sade de glada tjejerna. Fennovoima har redan fått byggnadslov”. Jag sade att så inte ä’r fallet alls. De höll fast vid sin åsikt samtidigt som det ständigt togs selfies av dem tillsammans med valpubliken. Jag höll fast vid min åsikt och bad dem kolla upp saken. Då sade de ”Herra taitaa rettelöidä. Vartija, vartija tulkaa tänne, meitä häiriköidään”.
Så att på det viset tillåts valdebatt i dagens självcencurerande Finland. I morgon får ni kanske läsa i tidiningarn att en gammal vithårig man antastade oskyldiska centerpartistiska valkandidater på öppet torg. Eller antagligen redan nu på Facebook.
Nå, jag har nu inte alls ändrat åsikt om kärnkraft, åtminstone inte under de senaste tjugo trettio åren. Däremot har man ju lärt sig att inte vädra sina kärnkraftvänliga åsikter alltför aktivt bland politisktkorrekta kärnkraftsmotståndare.
Jag blev bara överraskad – positivt – av Michel Shellenbergers fräscha och käcka text, den kändes som en frisk protestantisk fläkt i den politisktkorrekta kärnkraftsfördömande ortodoxa liturgin.
Och han har ju rätt, Shellenberger. Vår rädsla för kärnkraft skadar miljön. Sol och vind i all ära men de producerar energi bara under en bråkdel av tiden. När kärnkraft som inte producerar kol körs ned, ersätts den med fossila bränslen som producerar kol. När ny kärnkraftsteknik som inte kan haverera tas fram vågar ingen köpa den. Det finns en massa kärnvapen vars enda förnuftiga användning vore som bränsle i reaktorer. Och så vidare.
Och på tal om Faecesbook, Twitter och Instagram så håller jag helt med Linus Torvalds som kallar dessa så kallade sociala medier en sjukdom.
”Ny kärnkraftsteknik som inte kan haverera tas fram ???” Milda makter Bert. det blir bara värre och värre. Inte skulle ju Fukushima heller kunna haverera men så uppstod en stor jordbävning under området och fick till stånd en tsunami och dit for kärnkraftverket som inte kunde haverera och all skyddsteknologi slogs ut på en sekund. Ingen ersättande ström ficks in för att köra ned reaktorerna behärskat eftersom allt slagits ut – också elänätet på tiotals kilometers håll.
Och vad Tjerobyl beträffar var det ju inget fel på tekniken i kärnkraftverket utan på operatörerna som gjorde alla mänskliga fel man kan göra då de tänkte dra ner elproduktionen för vissa tester.
I dagens nummer av Miljömagasinet från Sverige (nr 14, 5 april 2019 sid. 7) Finns en fin artikel under rubriken Har kärnkraftens grundläggande farlighet glömts bort ? Skriven av docenten i kärnfysik vid Göteborgs universitet Lars Broman. Han var också som ung för kärnkraft och jobbade vid svenska kärnkraftverk i tiden. Hösten 1973 satt han sig ner och räknade hur mycket radioaktivitet en vanlig kärnkraftsreaktor producerar. Han blev chockad av resultatet: En reaktor producerar lika mycket långlivat radioaktivt avfall på ett år som hundratals med atombomber av Hiroschimastorlek.
Vi vet att radioaktivt utsläpp är livsfarligt för människan. Vi vet att den allra säkraste tekniken kan haverera av ännu icke påtänkta naturfenomen och av mänskliga missräkningar och felåtgärder. Och vi vet att det ännu inte existerar en 100 procentigt säker slutförvaring för radioaktivet avfall.
Idag hos oss handlar det om huruvida vi skall låta president Vladimir Putin låta sitt Rosatombolag bygga en kärnreaktor mitt i Österbotten. Vill du det, Bert ?
I den teknologi som inte kan haverera som Shellenberger refererar till används inte fast bränsle i form av stavar utan en radioaktiv gas som på sin höjd kan läcka ut varvid reaktionen avstannar men inte ens i teorin kan explodera. Samma gäller vad jag har förstått för andra havereringssäkra kärnreaktortekniker – reaktorn är konstruerad så att vid en eventuell olycka avstannar reaktionen automatiskt.
Och fråga mig inte om detaljerna, Christian, jag är lika lite kärnfysiker som du och för att kunna föra denna diskussion på ett sakligt plan borde man typ vara det.
På nyheterna nyss sades att japanerna nu, åtta år efter haveriet, får börja återvända till de evakuerade områdena kring Fukushima. Alltså inga ’hundratals år’ i det fallet åtminstone..