Vådan av att rösta grönt
Man kan väl i fråga om riksdagsvalet säga att vi fick det resultat vi förtjänade. Ingen jag frågat fick in sin kandidat, för min del en finlandssvensk pensionerad kvinna som väl skulle haft de bästa förutsättningarna att representera mina intressen. Men icke.
Ren ett par dagar efter valet publicerade huvudstadstidningarna kartor över hur folk röstat i olika kommuner i Nyland och i olika stadsdelar i Helsingfors, det vill säga viket parti som fått mest röster i olika kommuner och stadsdelar.
I Nyland blev det SFP-gult längs kusten, med undantag för huvudstadsregionen. Norrut, mot de stora finnskogarna, blev det rumpfinländskt grått, med undantag för Kervo, Träskända, Lojo och Högfors som röstade socialdemokratiskt ljusrött. I huvudstadsregionen blev det blåklintsblått i Kyrkslätt och Esbo, ljusrött i Vanda och gröngrönt i Helsingfors.
Grönt i Helsingfors alltså. Tittar man på stadsdelarnas röststatistik så blev det så där lite förenklat grönt i centrala Helsingfors, blått i city och i väster och rött i öster. Sen fanns det några små grå enklaver i nordost, typ Jakobacka-Mellungsbacka.
Och tyvärr är Kottby inget undantag – lika grönt här som i stadskärnan, minsann. Man hade ju i sitt stilla sinne hoppats att folk hade vetat bättre, i synnerhet i de stadsdelar där staden med de Grönas och Anni ’äää’ Sinnemäkis uttryckliga stöd har drivit genom den höjning av arrendena med i snitt trehundra procent som den lokala villaföreningen fortfarande heroiskt kämpar emot.
Så varför röstar man i Kottby på dem som vill höja arrendena i Kottby till det tre- eller fyrdubbla, alltså med typ tvåhundra euro per månad? De gröna vill alltså höja de årliga boendekostnaderna med typ tvåtusen femhundra euro. En summa som visserligen för en välutbildad och välavlönad manschettjobbare med yrkesarbetande partner inte behöver vara tuvan som stjälper lasset men för en låginkomsttagande singel eller fattig pensionär kan vara just det.
Kanske då för att man är så välavlönad – som ju de flesta gröna röstare tycks vara – att man tycker det inte spelar någon större roll och att stadens kapitalistiska krav på typ fyra procents avkastning på fastighetens värde är rimligt? Kanske finns här rentav en dold agenda; att få bort de fattigaste för att få igång en gentrifiering av Kottby?
Själv kommer jag ifråga om röstningsbeteendet osökt att tänka på det gamla talesättet att för dumt huvud får kroppen – i detta fall plånboken – lida.
Det är inte bara trähusområdenas markarrende som höjs utan också fastighetsskatten, och det ordentligt. I Helsingfors kommer nu en ny typ av fastighetsskatt att börja indrivas – för alla kvadratmetrar oanvänd byggnadsrätt. Det kommer att höja på fastighetsskatten rejält. Och annars också drabbar fastighetsskatten hårdast dem som bor i gamla trähus på en gammal frontmannatomt var som helst i Helsingforsregionen. Där är fastighetsskatten beroende av tomtpriserna som skjutit i höjden för det mesta. På de gamla finlandssvenska områdena i Esbos glesbygder har det här lett till en fastighetsskatt på upp till 2000 euro per år för en tomt med ett hus som må vara 70 år gammalt. Och i alla regerings- och andra program sägs att fastighetsskatten ännu skall höjas. I Sverige ledde motsvarande till uppror bland svenskarna – man krävde att villaskatten (som den heter där) skall avskaffas och den avskaffades i tiden då regeringen byttes. I Finland är inget parti mot fastighetsskattens förhöjning – som alltid ligger bakom också arrendehyrorna.
I Finland är skogs- och jordbruksmark ännu befriade från fastighetsskatt men den dagen närmar sig då också de börjar beskattas.Det kommer att vara en katastrof för landsbygden folk och leda till att mark hamnar i tvångsförsäljning till rika människor som hamstrar mark.T.ex. kineserna.