Hur skulle vår framtid idag ha se ut om vi betraktade den bakåt i tiden år 2029 ?
Rubriken låter kanske litet lustig. Men jag har de senaste veckorna läst Thomas Manns dagböcker, som finns att få på svenska för åren 1933-34 och 1935-36 (man hittar dem bara som begagnade via nätet).
Mann befinner sig då i landsflykt från Nazityskland – han försöker hitta en trygg plats att bo på, i Schweiz eller i södra Frankirike (Nizza). Som vi vet så kom han att bosätta sig i Zürich i Schweiz trots att tyskarna hela tiden trängde in i Schweiz också och försökte komma åt de personer som Hitler pekat ut som rikets fiender. Däribland Mann. Senare, 1938, var han tvungen att fly från Schweiz också – då till Kalifornien i USA där han stannade till krigsslutet. I dagböckerna beskriver han i detalj, dag för dag, hur SA-männen griper makten i Tyskland och hur kommunisterna avrättas i både Tyskland och Österrike. Mann är i ständig kontakt med de bildade och med intelligentian i Tyskland och han kan bara konstatera att nazisterna tar över mer och mer i samhället hela tiden.
Det intressanta med Thomas Manns dagböcker är att han inte har facit i hand då ännu (1933-36) beträffande hur det skulle gå. Han spår att det blir krig och att det blir bara värre hela tiden. I dagböckerna beskriver han i detalj hur nazisterna skapar det nya samhället. I det skedet vet man ännu inte hur det kommer att gå i Frankrike eller Österrike eller i de andra europeiska länderna, men Manns tippningar stämmer väl in på vad som hände sedan.
Och pötsligt slår det mig att vi just nu befinner oss i en exakt likadan situation som då efter 1933. Vi har ingen aning om vad Trump och Brexit och regimerna i Italien, Polen, Ungern m.fl. kommer att föra med sig. För att inte tala om Finland där Sannfinländarna nu leder alla partigallupar överlägset. Egentliga nazistiska maktövertaganden har inte ännu skett – utom i Ungern och närapå i Italien, eller i England där Brexitpartiet i Eu-valet i våras blev det överlägset största partiet och i USA där Trump regerar. På 1930-talet handlade det om judarna och idag handlar det om ”invandrarna”. Och i bakgrunden har vi de accelererande krigen i Mellan-Östern och Asien och klimatkrisen för att inte tala om Kina, vars agerande ibland skrämmande mycket påminner om Japans agerande strax innan andra världskriget eskalerande.
Vi borde kunna se in i framtiden, uppskatta vad som är på gång nu och vart det kommer att leda. Det som dock är lika i dag och 1933 är att högerpopulisterna (nazisterna) nu går framåt med stormsteg i alla europeiska länder. Manns dagböcker omfattar 600 sidor av beskrivning av hur nazisterna tänker och agerar på 1930-talet. Om man inser det allra mest centrala i detta och överför det på dagens sannfinländare och högerpopulister i Europa så fattar man att vi är i samma båt nu som då. Milda makter ! Nu har vi Rinnes regering å ena sidan och Sannfinländarna å andra sidan vars understöd ökar timme för timme. Och i fonden klimatuppvärmningen som hittills varit varken en höger- eller vänsterfråga.
My sincere thanks for this very careful and clear warning! And I do fully agree that the all-over situation is definitely NOT good-looking. But as a preparation for action I should like to point to some regional differences: (a) About the countries in the region which Orwell in his ”1984” calls ”Oceania” I see very little hope, especially of course for Trump’s USA, but also for Australia, Britain, Canada. The system in these countries gives too much power to big money, which results in masses of private-owned media (which very mostly promote the neoliberal agenda, will during election campaigns also tend to freely publish whatever political dynga – the advertiser pays, after all … – and the number of channels via which such US Republican dynga is reaching my own inbox is about 30), quite apart from the possibilities to corrupt politicians and to put economical pressure of any type which the (neoliberal-promoted) accumulation of riches in the hands of very few makes possible. But (b) Finland and continental Europe does not belong to Oceania but to ”Eurasia”, where the habits are (up to now) still somewhat different (although, admittedly, the rise of the rightist parties in this area IS a problem, and the number of believers in the American system is not either small).
But anyway: As to the fact that among the voters of the young generation the Perussuomalaiset are the clearly most popular party, Estonia has already demonstrated how such can be handled: after an election which gave most votes to one party, a number of other (in that case rightist) parties made a deal and established a rightist government in spite of the election result. Such could also be done by less rightist parties (always supposed that Samling and Centern will NOT prefer to support Perussuomalaiset – but negotiations and compromises ARE now elements in reasonable politics). And the probability that the extreme rightists will be more than, say, 25 % in our society is for the nearer future rather small.
Further, there ARE in fact possibilities to erode the popularity of rightist parties even in young heads. What I am here thinking about is the fact that in Finland psychology is taught already at school. From what I have seen in the coursebooks the things taught are (at present) politically irrelevant (it seems VERY doubtful whether somebody who has gone through the present Finnish school system would be able to know a demagogue if s/he sees/hears one), but nothing should hinder the authorities from changing that – after all, one would just have to add a few chapters to the existing curriculum. The expected effect would presumably NOT be that some believer would stop being a believer, but rather that those around her/him would recognize the symptoms, not encourage them, and avoid becoming believers themselves.
And in this context it could/should be seen that RIGHT NOW the minister who is responsible for education and the school system is Li Andersson (!!!). Thus: who of those who read this knows Li Andersson well enough to approach her (or has so easy access to the inner circle of her party that it would be possible to feed suggestions to her via her party) that this idea to introduce political psychology into the school curriculum would have a chance to get realized? – Ministers are VERY busy people. Thus, whoever sees a realistic chance to use her/his contacts, please use it (the idea as such will not make it unaided)!
.
Tack Ernst för ditt inlägg och svar. Jag håller med dig på alla punkter. Dessutom vill jag säga att jag är väldigt lycklig över vår nuvarande regering. Jag hoppas den klarar sig bra och lyckas hitta en väg framåt i den problematiska värld vi nu lever i.
Men samtidigt: I Thomas Manns dagböcker beskriver han hur han varje dag har besök av representanter för den tyska intelligentian på alla de orter där han befinner sig i exil 1933-36 – och han berättar i dagböckerna om diskussionerna han fört. Alla har ganska stora förhoppningar om att situationen trots allt skall bli bättre och ingen tror egentligen att Hitler kommer att klara sig speciellt länge. Men han gjorde det !!!
I gårdagens Helsingin Sanomat fanns det en fin artikel på ledarsidan om Ungern och om hur hemsk situationen är där. Reportern hade besökt Ungern och alla han hade intervjuat hade sagt att han inte får skriva något illa om den politiska ledningen i ungern, för då går det illa för dem som berättat nåt. Mann beskriver situationen i Tyskland 1933-34 på exakt samma sätt.
Det är därför jag ställer/ställde frågan om vad dagens situation i Europa egentligen kan leda till. Nyheterna idag berättar att extremhögern i Italien går framåt och försöker forcera fram ett nyval nu då deras gallupstöd är störst. För en dryg vecka sedan kom forskare i Finland fram med en åsikt om att Sannfinländarna verkligen kan öka sitt stöd betydligt ännu i Finland.
Den stora faran ligger nu i det som Thomas Mann nämnde om Österrike – att Socialdemokraterna tjänat ut sitt syfte. EU-valet i England visade samma sak: Labour och Tory förlorade mest. För att inte tala om Frankrike.
Den finska regeringen kan inte ändra på läget i hela Europa men den kunde bli ännu mera radikal och börja tala om sakerna med deras rätta namn.