”Fantasi och tendens” i Trygve Söderlings ”analys” av tv-serien Chernobyl

Sorry bara, mina läsare, men jag är tvungen att åter en gång skriva om strålningens faror – denna gång om såkallad joniserande strålning. Joniserande strålning är främst radioaktiv strålning, dock på en mängd olika frekvenser och i otaliga olika former. Icke-joniserande är strålningen som våra kära mobiltelefoner och deras sändarnätverk förorsakar – här klyvs alltså inte atomerna eller deras kärnor såsom fallet är i samband med den radioaktiva strålningen. Fast i det långa loppet kan den icke-joniserande strålningen vara lika farlig, för vi omges ju med den natt och dag, överallt.

I dagens Hufvudstadsbladet finns på kultursidan ett helt uppslag som heter Fantasi och tendens i Chernobyl. Det är Nya Argus chefredaktör, vänstermannen, Trygve Söderling som här presenterar 8 stora ”fel” i den aktuella HBO-tv-serien Chernobyl, vilken diskuterats mycket det senaste året. Serien tycks ha gjort Söderling rasande. Han ser genomgående en ”tendens” i serien, som får den att luta åt fel håll på något vis. Hans inlägg är dels en filmkritisk granskning, men då jag läser den så slås jag nog av att de åtta teserna i vilka han visar hur tv-serien ljuger om sanningen i samband med hur händelserna kring Tjernobylkatastrofen beskrivs i filmserien främst handlar om ett dolt och bakomliggande försvar av hela kärnkraften och ett ofattbart förringande av hälsofarorna i samband med en kärnkraftolycka av denna storlek.

All den tekniska kritik mot filmens sätt att beskriva händelserna i Tjernobyl som Söderling lutar sig mot kommer från forskningsprofessor Jaakko Leppänens blogg. Denne jobbar vid statens forskningscentral VTT och hör minsann inte till kärnkraftsmotståndarna i vårt land – snarare tvärtom. Främst kritiserar Söderling och Leppänen pratet i filmen om att olyckan kunde ha lett till en gigantisk explosion. Enligt Leppänen är detta en av de största felaktiga myterna kring berättelserna om olyckan. På sin höjd hade en gasexplosion kunnat ske, säger de förringande. Att en sådan sedan inte egentligen skedde var kanske rena turen. I Fukushima-olyckan skedde tre sådana och vi kunde alla titta online i våra tv-apparater på dem. I verkligheten var följderna i Tjernobyl lika allvarliga redan utan dessa gasexplosioner. Härdsmältan som uppstod pågår ännu idag och det finns inga möjligheter att stoppa den. Genom ett ”århundradets samarbete” mellan världens alla ingenjörer och politiker och finansmän lyckades man för några år sedan bygga ett nytt skyddsfodral, en ny sarkofag,  för det havererade kärnkraftverkt i Tjernobyl. Detta nya skydd hindrar inte den starka strålningen från att fortfarande komma ut ur kraftverksruinerna men det gör att strålningen inte går direkt upp i atmosfären för att sålunda fortsättningsvis spridas över hela jorden. Och det gör att följderna av en eventuellt ännu kommande explosion kanske blir mindre så här.

Söderling skriver också: ”Efter de första dygnens kaos följdes i princip normerna för stråldoser och arbetarnas hälsa har följts upp i internationell forskning. Serien ger intrycket att detta ämne snarare mörkats”.

Vilket skämt!!!! Att man efter några dagar skulle ha återgått till normerna för stråldoser !!!???

Jag har sparat tusentals med tidningsartiklar från dagarna och månaderna efter olyckan. En orsak var kanske att vår då rätt nyfödda dotter dagarna efter explosionen hela tiden låg och sov på vår oinglasade balkong. Strålningen var länge skyhög i Helsingfors och regnvattnet innhehöll stora mängder med radioaktiva partiklar, också enstaka superstrålande artiklar, som det berättades mycket om i tidningarna på den tiden, men aldrig mer efter det. Det är litet som med terroristattacken mot WTC i New York 2001. Ett av flygplanen som terroristerna hade kapat kördes också in i Pentagons byggnad och vi kunde titta på tv-bilder av det några dagar, men aldrig mer sen dess.

Då och då bläddrar jag i mina tidningsurklipp, en hög på nästan en meter för övrigt. Sanningen 1986 var något fullständigt annat än sanningen idag, och speciellt Jaakko Leppänens sanning. Det är också beklagligt att läkarkårerna världen över splittrats i två läger beträffande analysen av Tjernobylolyckans hälsoföljder. Söderling lutar sig mot enbart de rapporter som förringar hälsoföljderna.

Chernobylfilmen är ett konstverk med sina brister och sina goda sidor. Främst av allt ser jag den som en sen påminnelse om farorna med kärnkraften. Fukushimaolyckan visade att lika stora kärnkraftsolyckor också kan ske som följd av naturens nycker. Fast bakom Fukushimaolyckan låg såklart också mänskliga bedömande och missbedömanden. Ingen trodde på att havsvattnet kunde stiga ända upp till kraftverken och att alla  reservgeneratorers elförsörjning kunde slås ut på en sekund.

Just nu, idag, står vi inför ett av våra största val på årtionden  i Finland: Skall vi ge bygglov åt Rysslands president Vladimir Putin och hans företag Rosatom att via bolaget Fennovoima bygga den nya kärnkraftsanläggningen i Pyhäjoki i Mellersta Österbotten, intill den låga Bottenviken.

Rosatom skulle bygga och finansierna bygget. Rosatom äger, producerar och förvaltar alla Rysslands kärnvapen och kärnvapenforskning. Rosatom är i detta nu det största enskilda ägarbolaget bakom Fennovoima. Vår sittande regering kommer att vara tvungen att ta ställning till frågan och bygglovet. De Gröna har redan några gånger lämnat Finlands regering i samband med beslut om kärnkraftsbyggen, men nu sitter de igen i regeringen och har inte krävt ett förbud mot Fennovimas bygge i regeringsprogrammet. Regeringen tiger och låter tiden arbeta för att kraftverket skall kunna förverkligas.

De facto byggs det redan för fullt vid det kommande kärnkraftsområdet. Man har redan mer eller mindre byggt en ”kärnkraftsstad” på området, bostadshus, kontorshus, lagerbyggnader mm. Och kärnkraftverkets grundarbeten har pågått redan flera år – utan något som  helst bygglov.

De enda som motsäger sig bygget nu är ett stort antal kommuner och organisationer och vetenskapsmän och politiker i Sverige. I Finland bara en handfull med aktivister, vilka redan flera gånger ställts inför rätta i Brahestads tingsrätt. Beskyllningarna mot dessa aktivister är horribla. Jag har hjälp några av dem i samband med rättegångarna och tagit del av filmer, bilder och rapporter om polisvåldet mot dem. Vid polishögskolan har det gjorts en ”vetenskaplig” undersökning om aktivisterna. En skrämmande läsning som visar vilken situation vi lever i.

Söderling må säga vad han vill om ”felen” i Chernobylfilmen. Främst handlar det om en blind punkt i Söderlings eget medvetande – punkten där man godkänner kärnkraften.

Också jag var drabbad av denna blinda punkt under kommunismens glansdagar i Finland då Lovisa ettan och tvåan byggdes med hjälp av ryssarna.