‘ronajobb

Som den urbota dumbom man är har man naturligtvis sett till att man sköter sin stads­delsförenings webbplats precis när dels coronan slår till och dels stadsdels­föreningarnas paraplyorganisation HELKA beslutar att flytta över medlemsföreningarnas webbsajter till en ny plattform.

I och för sig en inte så tokig kombination. Som sjuttioplussare som förväntas sitta hemma och frivilligkarantäna – vilket vi naturligtvis i praktiken skiter i – så kan man med relativt gott samvete sitta framför datorn dagarna i ända. Det är nämligen ett närapå heldagsjobb detta, att flytta över en webbsajt från en plattform till en annan. HELKA meddelade visserligen att de nog hade migreringsalgoritmer för att flytta över innehållet till den nya plattformen mer eller mindre automatiskt. Men efter att ha fått skrämselhicka när jag såg resultatet av denna ’automatiska migrering’ – all i en enda röra och all formatering och grafisk layout puts väck – insåg jag att det åtminstone för Kottby-Sällskapets del blev fråga om att bygga upp webbplatsen i praktiken helt på nytt.

Lyckligtvis har jag kopior på webbplatsens alla sidor på min hårddisk. Samtidigt har jag möjlighet att – det vill säga är tvungen att – göra såna uppdateringar i innehållet som jag ren länge haft på åtgärdslistan – i och för sig en positiv bieffekt av ’migreringen’.

Den nya plattformen, WordPress, är visserligen densamma som Tigerns webbsajt är uppbyggd på men en mycket nyare version och ett för mig helt obekant tema, dvs layoutsystem. Så jag har fått sätta mig in in WordPressens senaste finesser och i synnerhet detta layoutsystem som verkar helt fnoskigt men som man tyvärr är tvungen att använda.

Så jag sitter vid min dator mest hela tiden, såpass att hustrun som börjat oroa sig för min fysiska och mentala hälsa nästan handgripligen måste tvinga mig att emellanåt gå ut och gå en sväng i här i västra Kottby, där man ju förstås gärna går en sväng mellan villorna, småhusen, trädgårdarna och skogspartierna, som staden envisas kalla parker. I en av dessa finns en jättegryta och ruinerna av en gammal skidhoppsbacke på vilka nån har graffiterat en i dessa coronatider passande hälsning:

This entry was posted in Bert, Bloggar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.