Inbördeskrig – vårt och andras, det förgångna, framtiden..

Frågorna kring Finlands självständighet hann jag uppleva genom två historielärare. Den manliga berättade allt genom aktivister, jägare skyddskårer. Svinhufvud och Mannerheim. Den kvinnliga, en docent från Åbo akademi, knöt självständigheten ihop med första världskrigets häpnadsväckande, intrigata och gåtfulla händelseförlopp.

Vi gymnasister var inte vana med att se någonting i sina vidare sammanhang. Heroiska greker mot svekfulla persier, hårda och ”rättvisa” romare mot karthagener, påven mot kejsarna i Tysk-romerska riket, Sverige – Finland, Ryssland – Finland, och så vidare. I gymnasiet måste man genom hennes undervisning börja tänka själv, överväga och analysera.

Sextiotre år efter studenten tittar jag en västern på kanalen Teema. Slaget om Vicksburg är kanske bakgrunden men historiska fakta blandas med heroism, med politikeravsmak och en enkel ”kärlekssaga”. Jag vet att inbördeskriget i USA i början av 1860-talet var väldigt blodigt. Mer än femhundratusen avlidna, fyrahundratusen sårade, förstörda städer, blodigt slut för slavekonomin. Samtidigt pågick invandring från Europa och Asien och västerns sk erövring som kostade urinvånarna rätten att bo, rätten att leva på sitt sätt. De ”betalar” fortfarande ett högt pris för den ”vita mannens” tro på överhöghet.

Även vi har haft det väldigt svårt att komma överens om vårt inbördeskrig. Först ifrågasatte min far segrarens berättelse. Han, kronofogde i Halikko härad, sedermera härädsskrivare i samma härad var socialdemokrat och hade hört andra sidans berättelse,de slagnas uppfattning om vad som hände. I gymnasiet berättade den nya historieläraren om ett stort krig som förändrade Europa. Kriget var enligt henne ett resultat av intriger, kapplopp om kolonirikedomar, om falsk tro på oslagbara armeer och på en avgörande seger som i vilket fall som helst slog hårdast mot allt det som man med vapen ville skydda: fosterlandet, familjen och eviga värden.

Ännu idag är jag tacksam både för pappa och gymnasieläraren för hennes frågor, som då var för svåra. Ingen har besvarat hennes skarpa frågor tillfredsställande. I dag är Finland med om att bygga ett ”förbund”, en allians som löser problem som är en del av allt mänskligt på ett svårt men fredligt sätt. Under koronatider tillspetsas problematiken ytterligare. Jag önskar att alla verkligen vill lösa våra europeiska problem i sämja, hur svårt det än att göra kompromiss.

EU har inte konroll över den stora ”ekonomin”, privatbankerna, skatteparadisen osv. Genom att beskatta människor, företag, genom att samla avgifter här och var försöker EU och alla dess medlemsländer finansiera en gemensam budget och 27 nationella budgeter så rättvist som möjligt. Det är svårt. Vi hoppas att ingen inom EU eller utanför fattar beslut om att med våld lösa sina egna problem på andras bekostnad.

Överste Marlove eller vad han nu verkligheten hette försökte stå för ett avgörande slag i pågående inbördeskriget genom ett anfall bakom motståndarens linjer, förstöra förråd och reserver, järnvägförbindelser, vägar, broar, tvinga med våld motståndaren att ge upp. Alla krigar tappert i filmen, de gråuniformerade konfederister som blåklädda unionister. Manlig tapperhet och kvinnlig mod belönas med ett löfte om en ljuvlig framtid. Winwin, huh. Endast i en film, tunnt även där.

Liknande problem diskuteras idag. Är det rätt att utnyttja andra människors arbetskraft och -tid för egennytta? Är det rätt att andra lever lyxliv medan andra sliter för dagligt bröd, hus, värme? Är den svarta människan jämngod med den vita? Hur är det med latinos, med asiater, med urfolk, dåligt skolade, fattiga vita?

I dagens USA sitter en president som är okunnnig i det mesta utanför fastighetsbisnes. Han är en som lyfter sin och andras egennytta till en princip som sist och slutligen skall en dag bli allas nytta och lycka. Alla vet att sådant inte någonsin kan bli en demokratisk lösning för världen. Varken klimat, skolning, konst, fred och jämlikhet kunde utvecklas, trivas, frodas i en sådan ensidig värld.

De som 1862-65 stred mot unionen, mot att slopa slaveriet var demokrater. Unionen, jämlikheten var en republikansk ide. Trump är republikan. Hur kunde man överhuvudtaget förstå vad en usa-demokrati egentligen är?
Filmen var roligare för femtio år sedan.