Author Archives: Ilkka

Landets regering har fattat beslut om förskolan som hör till alla. Finland var ganska nära målet redan på 1980-talet. Åtminstone var vi i Vanda. En förskolekommitté hade tillsatts i början 1970-talet. Året skrevs 1974 då jag blev vald till ordförande … Continue reading →

Frågorna kring Finlands självständighet hann jag uppleva genom två historielärare. Den manliga berättade allt genom aktivister, jägare skyddskårer. Svinhufvud och Mannerheim. Den kvinnliga, en docent från Åbo akademi, knöt självständigheten ihop med första världskrigets häpnadsväckande, intrigata och gåtfulla händelseförlopp. Vi … Continue reading →

Kaffestunden vid stugan gjordde ett antal tankeskutt. Universum, känner fisken, planerar flugan. Men av alla flygande, bevingade varelser är älgflugan den värsta. (Det är min mening nu och speciellt när kantarellen är mogen och nämnda flugan färdig.) Min ungdom är … Continue reading →

Svaret jag gav vid första provet i svenska språket i Salon Yhteislyseo hösten 1950 löd så här. Det har jag blivit påmind om vid varje familjesammankomst. Sjuttio år inkommande höst. Skämmas vill jag inte nu heller, morbror sade att allra … Continue reading →

Gamla anteckningsböcker är intressanta. Året 2004 kom fram eftersom den råkade vara överst. Det var frågan om jag borde slänga någonting bort. Det börjar bli brist på utrymme i skåpen. Sjätte september 2004 läser jag, har vi, Ville och jag … Continue reading →

I tiderna satt jag som ordförande i förskolnämnden i Vanda stad. I nämnden eller kommitten eller kommissionen satt representanter från tre olika nämnder, hälsan, socialen och skolan. Under åren förändrades namnena, skolan omdöptes till utbildning, de två övriga slogs samman … Continue reading →

Min farfar, född 1868 avled 1919 vid en ålder av 51 år. Min morfar, född 1881 avled 1932 i en ålder av 51 år. Båda var präster, Väinö Kauno kaplan i Saarijärvi, Hille Elias kyrkoherde i Kälviä. Båda var runda, … Continue reading →

Jag tror att någon gång under 1950 talet kom jag att förstå att enligt mina föräldrar är alla människor lika värdefulla. Det var besked som jag fortfarande har svårt att smälta. Varje gång jag förbannar en människa som jag helt … Continue reading →

Säker, helt säker vågar jag inte vara om namnet är rättskrivet. Men personen jag ger detta namn var livslevande. Han kom från Rhodesia fast han tyckte inte om det namnet. Hans fosterland heter idag Zimbabwe, som fick sin självständighet genom … Continue reading →

Hösten 1987, augusti, hade jag deltagit i en nästan avslutande samling i Joensuu. Jag hade fått vara med om en intressant pedagogisk forskning i många olika länder sedan början av året 1984. Fem doktorander höll på att finslipa sina dissertationer … Continue reading →