Östra Nyland vs Södra Karelen

En stadsdel i Kotka heter Sapokanranta. Handel, fiske, sjöfolk, flottiljer och idag Maretarium. Marknad vid museet hade dåligt väder för det mesta i år. En av försäljarna berättade att natten mellan lör- och söndag blåstes ett tält i kull och slets sönder. Som marknadsmänniska konstaterade han att marknadslivet är en risk, men i år klarade hans försäljningsarena vindbyarna och det piskande regnet. Äpplen från Åland fast försäljarna förstod inte när jag frågade om äpplena kommer från Gäddby i Saltvik. Äpplena – Lobo – är välsmakande, försäljaren kom inte från Åland.

På väg tillbaka körde vi något runt kring Suvorovs murar i Kotka. Gränsen gick efter Adolf Fredriks och Gustaf III:s aggressioner vid Kymmene älv. Båda parterna, speciellt Ryssland ansåg sig tvunget att bygga stort mot Sveriges militära hot. I dag parkerade vi bilen vid Sutelantie och det tog massor av steg att komma runt vallarna till andra sidan. Att klättra upp var otänkbart. Vår utrustning stod sig lätt mot höjden och konstruktionen av de mäktiga försvarsanläggningarna.

Vem undertecknade bestämmelsen om att bygga general Suvorovs bastioner under 1790-talet, vet jag inte. Lika lite vet jag om dem som ansåg hotet från Sverige vara så stort att en ännu kraftigare kaponierfästning skulle byggas i början av 1800-talet. Vi tittade och pratade om byggnationen. Månne finska bönder, murare, smeder, timmermän fick möjlighet att få ta en del av arbetet mot en god lön? Månne tegelfabrikerna, stenhuggarna på lokalnivå kunde dra nytta av byggnationen? Var låg närmaste stenbrott, var fick man materiel för tegel, murbruk, virke? Var bodde de höga herrarna? Var fick trälarna, dvs kringsfångar och straffångar, bo? Varifrån kom yrkesarbetarna? Sammanlagt måste byggnationen ha tagit tiotusentals arbetstimmar, tonvis materiel, miltals transporter, tonvis av potatis, bröd, smör, litervis mjölk, fisk, kött och dill till sill.

Så småningom blev vi trötta, gick tillbaka till bilen och körde efter en måltid mot Lovisa. Där bor vi sedan hösten 2015. Vi har förstått att orten är stolt över sina rötter, freden vid Åbo, freden vid Värälä skapade ett behov att bygga en fästning vid Lovisaån – vad ån hette innan stadens byggande vet jag inte – så jag säger Lovisaån. Von Rosen och Ungern heter de två till hälften förfallna miniatyrfästningarna i Lovisa.

De ynka lovisafästningarna befinner sig på östra sidan av den lilla ån. Mäktiga Kyminlinna finns även den på östra sidan av Kymmene älv. Sverige byggde för krig – man kunde börja marschera ut genast utan att behöva gå över ett vattendrag. Katarina byggde bakom ett stort vattendrag för att kunna försvara sitt område.

Det ser ut att Ryssland inte alltid har varit en aggressiv granne. Kejsarinnorna har som oftast kommit från Europas stora hov. Kaponierfästningen byggherre kom från Holland. Han hette Jan Peter van Suchtelen och var professor vid universitet Leyden (Leiden) norr om Haag. Han blev av kejsarinna Katarina II kallad till Ryssland för att planera fortifikations trupper för rysk militär. Försvaret av Viborgska guvernementet skulle byggas ut väl.

Davidstad i Lemi, Kärnäkoski i Savitaipale är mindre exempel på byggnationen av ett säkert och kraftigt försvar. Vid Kotka stod Kyminlinna på torr mark, Svensksund vid havet, med ett varv och bas för över två hundra örlogsfartyg, en motvikt till Sveaborg.

Jag vet inte mycket om försvarsanläggningarna söder om Finska Viken vid ryska kejsarrikets gränser. Antagligen byggde man även på annat håll i riket. Stort var allt här i vårt land på andra sidan Kymmene älv. Smått och fattigt och anspråkslöst här i Lovisa. Karelen ansågs vara en viktig del av Ryssland. Österlandet Finland blev försmått. Det har jag inte fått veta i skolan, inom kyrkohistorieundervisningen vid Helsingfors universitet. Det insåg jag en höstlig söndagseftermiddag år 2023.

Vi skulle bara åka till en fisk- och allmän marknad i Kotka, Sapokansaari. Att helt improvisoriskt avvika och visitera en gammal fästning som ingen slår vakt om som lovisaborna om Svartholm, von Rosen och Ungern. Vi uppskattar allt som kom från Sverige som något fint och kungligt. Tack vare Putin och andra vidriga verklighetsfrämmande dagdrömmare i Ryssland just nu, vågar vi inte visa vår storhistoria som t.ex Kyminlinna. Den är en fästning som byggdes färdig. Den är ett landmärke som kunde visas vem som helst. Här hos oss byggde både svenskar och ryssar, bäst byggde ryssarna, de t.o.m färdigställde sin fästning. I Kotka finns mycket mera än de ids berätta.

Kymmene älvs delta med sina fina anläggningar, byggnader, med hela sin historia är en helhet som borde bli ett världsarv! Vi i Lovisa är gärna med på ett hörn. Smulor från Kotkas mäktiga kalasbord kunde komma oss till godo. Måhända.