”Lebensraum”

FN.s generalsekreterare Antónius Guterres är värd en eloge för det anförande han helt nyligen höll under säkerhetsrådets debatt om situationen i Palestina.

Guterres betonade att ingenting kan rättfärdiga avsiktligt dödande, skadande och kidnappning av civila eller uppskjutning av raketer mot civila mål. Han underströk behovet av att humanitärt bistånd levereras utan restriktioner och upprepade sin vädjan om en omedelbar humanitär vapenvila.

Guterres noterade att Hamas attacker inte skedde i ett vakuum där det palestinska folket utsattes för 56 år av kvävande ockupation. De såg sitt land slukas av bosättningar, deras ekonomi kvävas, deras hem rivas och deras förhoppning om en politisk lösning försvinna.

Guterres underströk att det palestinska folkets klagan inte kan motivera attackerna från Hamas, men inte heller rättfärdiga det palestinska folkets kollektiva bestraffning.

Påverkad av tyske geografen och universitetsläraren Friedrich Ratzel, som myntade begreppet ”Lebensraum” (livsrum) kring sekelskiftet 1900 och den svenske statsvetaren Rudolf Kjellén, känd för att ha myntat begreppen folkhemmet, biopolitik och geopolitik, indelade professorn och geopolitikern Karl Haushofer världen i s.k. ”Grossräume” (storrum).

Inom storrummen skulle stormakterna ha rätt att genomföra sina krav på land och mark (kolonier) för att föda folket och sina krav på bosättningar för befolkningsöverskottet.

Israel är inte en stormakt, men dess samarbete med stormakten USA ger USA en stark militär närvaro i Mellanöstern. Israel framstår här som en av USA:s delstater där palestinierna ersätter indianerna och de färgade.

Initierade källor hävdar, att Israels regering var medveten om Hamas förestående ”Operation Al-Aqsa Storm”. Det påstås, att Hamas t.o.m. använde sig av amerikanska vapen som inskaffats från Ukraina.

I Dragsvik fick jag lära mig, att de som planerar militära operationer gör det alltid i god tid före operationen. Samma dag som Hamas inledde sin operation deklarerade Israels regering redan sitt s.k. militära beredskapsläge.

Israels detaljerade plan för ett fullskaligt krig mot palestinierna innebar en massiv bombning av Gazaremsan, som även kallats historiens största koncentrationsläger. I Gaza, med en yta som Esbo här hos oss, bor över 2 miljoner människor som Israel varken gillar eller vill se.

Då Israel inte har råd att bestrida kostnaderna för koncentrationslägret, blev bl.a. FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingarna UNRWA tvungen att skrida in. Som en följd av den aktuella konflikten utsätter Israel Gaza för en fullständig blockad av all import av mat, vatten, bränsle och nödvändiga varor. Vilket tvingar invånarna i Gaza att plundra FN:s förråd.

Då den Islamiska motståndsrörelsen Hamas eller Harakat al-Muqawama al-Islamiyya bildades, stöddes den från början av den israeliska underrättelsetjänsten i ett försök att försvaga den palestinska myndigheten. Samtidigt som Hamas gavs möjlighet att stärka sin närvaro i de ockuperade områdena, utsattes Arafats PLO för det mest brutala förtrycket.

De judiska och israeliska ledarnas inställning till den civila befolkningen och framför allt till spädbarnen väckte förvåning redan i början av vår tideräkning. I ’Saturnalia’ av den latinska författaren Macrobius, finner vi romerska kejsaren Augustus kommentar till informationen om att Judéens kung Herodes dödat pojkarna under två år i Syrien och även låtit döda sin son: ”Det är bättre att vara Herodes gris än hans son”.

Efter att FN:s generalförsamling i november 1947 antog sin resolution om Palestinas delning, inleddes den etniska rensningen av Palestina. Till en början gjorde man gällande att det var fråga om vedergällning för palestinska angrepp, men det uppdagades snart att det var fråga rensningsaktioner med tvångsfördrivning av befolkningen.

Över femhundra byar förstördes och vid minst trettio fall kan man tala om massakrer.

Förutom byarna drabbades även städerna, bland dem Haifa. De judiska soldaterna hade fått entydiga order: döda varje arab ni påträffar; sätt eld på alla brännbara föremål och tvinga upp dörrarna med sprängmedel.

I Jaffa sökte sig palestinierna till hamnområdet i ett försök att fly sjövägen. De angreps av judiska prickskyttar och snart också av granatbeskjutningen. Makabra vittnesskildringarna berättar hur de beskjutna stormade förtöjda båtar i hamnen: ”Män trampade på varandra och kvinnor på sina barn. Båtarna överfylldes och många välte och sjönk med alla sina passagerare”.

Den etniska resningen pågick till december 1948 med närmare åttahundratusen fördrivna palestinier. Den sista stora massakern utfördes i en by nära Hebron den 28 oktober. I högarna av lik låg över fyrahundra personer, däribland hundrasjuttio barn och kvinnor. Palestinierna talar om ”Nakba”, katastrofen.

Israels uttalade mål är att slänga ut det palestinska folket från sitt hemland då det judiska folket anses ha en exklusiv och obestridlig rätt till alla områden i landet. Israeliska regeringen vill därför utveckla bosättningarna i Galileen, Negev, Golan, Judéen och Samarien.

Den obestridliga rätten sägs vara av Gud, med det är ingen som sett överlåtelseurkunden i fråga. Varken tro eller politik är juridik.

De palestinska barnen hotar inte den judiska statens existens, men Israels fredskrav gör konflikten till ett latent hot mot säkerheten i hela regionen. Det är till att leka med elden.