Margot och Erik, DDR

”En sak som jag har lärt mig är att det inte finns goda föreningar eller helt goda folk eller helt dåliga samfund. Människan är inte heller bara god eller ond. Vi är alltför många som saknar, längtar efter en svartvit värld som utesluter oliktänkande, olika.” Biskop Mari Leppänen i HS. Översättning min.

Titt och många gånger har jag skrivit om svårigheter med skriftspråket. Det som jag vet om problemet belystes bäst av forskare i DDR. Här i vårt välskolande, välutbildande land forskas problemet skilt från undervisningen, fostran. Tillsvidare har jag inte mött forskning vars resultat direkt kunde användas av lärare, fostrare. Desto mera har jag läst – på ett undantag när – resultat som aldrig kunde ge klara besked hur läraren skall gå tllväga. Undantaget var också det relativt svårt att tolka. Innhållet var att forskarna inte kunde säga när det skrivna skriftspråket skulle öppna sig för barnet. Skriva kunde han redan vid femte skolåret.

Tänk, fem år i skolan utan att kunna skriva eller läsa! Plågsamt för barnet, skolan ville inte skämmas för att ha försummat utvecklandet totalt. Han var störande på ett mycket mångsidigt och uppfinningsrikt sätt. En plåga för läraren som var rädd för honom. En gåta för specialläraren som inte visste att man kan skriva fast man inte kan läsa, läsa men inte skriva…

Jag vet, jag vet, jag är en aggressiv skrivare. Orsakerna är många, de ser inte ut att bli färre. Under åren vid iceheartsmodellen träffade jag två pojkar som skickades till hjälpskolan för att de inte kunde läsa eller skriva. Sådant kan eller får inte vara orsak att bedöma barnets behov av hjälpskola.

Vid Ernst-Moritz-Arndt universitet i Greifswald var jag ofta på besök mellan åren 1978 – 1993. De hade utvecklat ett sätt att efektivt och säkert utreda språkets förändring från tal till skrift innan skolan skulle börja. ABC-Schützen – bokstavsjägare – kallas fortfarande barnen vid skolans början. Det gör även vi. Skolan är till sin början att lära sig läsa eller skriva.

Maria Weuffen och Helmut Breuer hade kommit på att det är ett stort misstag. Skolan är till för att barnen skulle lära sig att ta reda på den värld de en dag tar ansvaret för. Att läsa och skriva kan hjälpa till i uppdraget är klart, men alla lär sig även utan att skriva eller läsa. Vi kan utveckla barnens färdigheter i läs- och skrivkonsten innan de skall till skolan. Därefter är det sent. Barnet lär sig mycket invecklade saker även utan skriftspråket, men skäms fruktansvärt om hen inte ännu kan.

Resultat så väsentliga för alla världens skolor har inte tagits emot närmast därför att de har sitt ursprung i DDR. Om USA inte hade tagit till vara all den kunskap Sovjet hade vid Sputniktiderna hade de inte kunnat bli ledande makten inom rymdforskning. Inom undervisning, psykologi är vi hysteriskt rädda för att ta emot något som kommer från den sk folkdemokratiska tiden.

Köp boken Lernschwierigkeiten am Schulanfang av Helmnut Breuer och Maria Weuffen (ISBN 3-407-62170-1 Beltz Verlag) innan du deltar i diskussionen om saken. Efter det läs boken NEPSY II av Marit Korkman och tänk efter var neuropsykologisk och pedagogisk forskning kunde mötas så att varje lärare, varje fostrare skulle veta vad som ligger bakom all bokvisdom. Och hur man finner vägen till den.

1 kommentar på “Margot och Erik, DDR

  1. Just as a loose addition to the topic: to anybody who reads German and wants to get good ideas how to teach at schools I can also VERY warmly recommend ”Bildung braucht Persönlichkeit” by Gerhard Roth (ISBN 978-3-608-98055-4 Klett-Cotta).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.