Rörelsen

Blev så berörd idag av nyheten att den första kvinnan som blivit vigd till präst i Malawi tog emot ordinationen i söndags. Helt nyligen alltså.

Satt faktiskt tårögd och läste uppdateringen. Det kändes som att något gott äntligen händer, eller fortfarande. Det finns så mycket inbillningar och mytbildningar om vad kvinnoidentifierade människor kan eller inte kan, får eller inte får eller bör. Både i vuxenlivet och som barn. Vi människor är både mytbärare och mytskapare. Och ibland är det ju roligt att leva i en fantasi som om den vore verklig. Det är lekfullt och vårdar våra hjärnskrymslen att leka med tankar och tro.

Men inbillningen att kvinnor är syndigare än män och inte kan representera det heliga eller vara i helig tjänst är bara avancerat maktmissbruk, nåt som skapat ett illamående av metafysiska dimensioner över många millennier och oerhört knäckande för mänsklighetens utveckling. Farligt. Destruktivt. Djävulskt.

Och så nära oss är det här alltså ännu idag att det var så sent som igår som den första kvinnan blev vigd till prästtjänst i Malawi.

Radikal befrielseteologi säger att ”Jesus identifierar sig med de lidande just nu” vare sig det är granskogarnas miljöförstörda barr, ett förtryckt folk, en föraktad minoritet, våldtagna snippor, flyktingar eller sorgbärare.

I mera traditionellt kristet-religiöst språkbruk beskrivs ungefär detsamma med begreppet att ”se Kristus i den som lider”. Vid närmare eftertanke kan också det öppna för radikal omvälvande utveckling av mänskliga rättigheter och miljöskydd. Om man så vill. Istället för att ödsla värdefull tid på att hålla kvinnor tystade, sexuella minoriteter oälskade och andra religioner ogiltigförklarade.

Att idag tala om kristendomens Jesus som svarthyad, politiskt röd, trans, bi eller kvinna är experimentellt och funktionellt. Vid närmare eftertanke också helt följdriktigt beskrivet om en frälsargestalt som medeltidsmunken Bernhard Clairvaux kallade för modern, humanismens gigant Erasmus av Rotterdam för hönsmodern och bibeltexterna för levande vatten, vinstock och livets bröd. Så orimligt att allt blir lika rimligt.

Ju större diversitet och mångfald av tolkningar, desto friare tanke- och trosklimat.

Monika Pensar