Ondskans rike

För länge sedan skrev Jan Guillou boken ”Ondskan”. I och med sonsonens skolgång i Norsen kom jag att läsa boken andra gången. Han var vid den tiden aktiv inom fotboll och skolböcker inom humaniora. Han ville diskutera Guillous kanske självbiografiska verk. Han kände sig illa berörd av det som kunde ha hänt vid ett ställe där uppfostran var målet.

Några gånger även senare har vi talat om Ondskan och ondskan där den inte någonsin borde få närvara. Det vet vi båda att ondgärning är lätt i vardagen, t ex i en familj där irriterande småsyskon finns. Ondskan är aldrig frånvarande eller håglös, den är som bibliskt uttryck det säger: går omkring som ett lejon sökande….

Vi diskuterade om saken än på väg från fotboll, än på väg till skolan när någonting hade hänt eller skulle kanhända hända. Om läraren som måndagar bara väntade att lilla Kalle igen skulle ha glömt någonting, säga någonting, inte veta någonting; om tränaren som skulle ge krävande övningar för att genast ta fram sin mobil och börja ett samtal. Ingen som på riktigt tränade kunde få stöd.

Ondskan finns i regeringen, i oppositionen, vid olika statliga institutioner, inom kyrkan, hos biskopsmötet, vid budgetförhandlingar, vid läkarmottagning, psykologintervjun, överallt. Alla, tror jag, vet det!

Varför försöker människan ändå att placera det onda någon annanstans, bestämma ondskans tillhåll? I dag placerar EU och vi finländare alltför allmänt ondskan i Ryssland? Hoppas vi, att på det sättet allt skulle vara klarare, beslutsfattandet lättare när ondskan är placerad och bortom våra gränser. Dem skall vi noga övervaka.

Alla torde vara på det klara med att allt som vi i västvärlden har åstadkommit i mycket baserar sig på århundraden av förtryck och exploatering. Varför har Afrika det så svårt, varför är Bangladesh så fattigt, Indien i kaos, islam i turbulens mellan shariatroende och vanligt folk, kristendomen splittrad, ortodoxa kyrkan kluven. Kina, NordKorea, Myanmar, Indonesien, Brasilien i turbulens.

Ett enkelt svar är Ondskan. Bara vi vet att den aldrig skall lokaliseras! Det gör vi just nu! Ryssland är inte Ondskans tillhåll, eller NordKorea. Vi har varit med om att skapa allianser och förbund som alltid utesluter någon. Vi förstår – antar jag – inte, hur svårt det är att komma ifrån felaktiga uttalanden, missförstådda planer. Vi i väst kunde vid diskussionerna om Ukraina i början av 2010-talet helt glömma bort Rysslands intressen i Sevastopol.

Hur många olika baser har USA? England? Frankrike? Spanien? Vad händer om någon börjar diskutera vara eller ickevara av dessa baser – naturligtvis utan att ta kontakt, helt uteslutande bashållarens intressen. I väst skulle ingen ens att drömma att Spanien skulle invadera Gibraltar, att….

Att reda upp allt som just nu händer i Ukraina kommer att pröva mänskligheten. FN, Kyrkornas värlsråd, shia och sunni, hinduerna, buddhisterna, uigurerna, oljeproducenternas ohotade organisation, kapitalismen, skattflykten, bankerna, olika politiska system – men ingenting avgörs genom att förklara Ondskans tillhåll kartlagt!