Här kommer natten….
En mystisk vår och lika mystisk sommar, kan man säga. Ända från slutet av februari har vi i Europa befunnit oss i krig mot Ryssland. Eller vi och vi – Ukraina, men vi står ju på Ukrainas sida, så då är vi ju också nästan i krig med Ryssland. Så säger åtminstone mina ryska vänner från St. Petersburg som jag stått i kontakt med och som nu också besökt mig på sommaren. Situationen var svår då de uppenbarade sig på min parkeringsplats för några veckor sen- precis som om inget krig överhuvudtaget existerade. Och de var arga på sanktionerna som försvårade deras anskaffningar i Finland. Och ändå handlar det om teaterfolk, som jobbar på Teaterakademin i St. Petersburg. Vi umgicks en halv dag och jag bjöd på middag och vi pratade nästan som om livet vore normalt, fast Rysslands ansvar i kriget erkänner de inte.
Många andra av mina gamla vänner och bekanta har nuförtiden börjat sälla sig till Ryssland i krigsfrågan. Ondskan bor inte i Ryssland, säger min ”bloggarekollega” här på Tigerns sajt, Ilkka. Det är skräpprat. Ryssland är den anfallande parten i detta krig och de är de som bär ansvar för det som nu sker i kriget. Kalla det sedan bara ”godhet” om du vill. Och så många andra av mina västervänner ställer sig nu också på Rysslands sida. Jag orkar inte räkna upp namnet på dem alla ens. Ryssland har rätt till sitt krig, säger det för att USA har anfallit det och det landet i tiden och västvärlden har stått för det och det onda, den också. Så nu är det Rysslands tur att ta ut revansch. Och det måste man ju unna dem, eller hur ? Fy jävel viket prat.
Och det mest skrämmande är att mina vänner på många andra håll också sällar sig till Rysslandsstödarna – många elöverkänsliga, många vaccinmotståndare främst i Österbotten men också i Södra Finland och främst av allt alla konspirationsteorianhängare. Jag vågar gå ut med detta för att jag deltar i så många diskussionsforum med de här människorna, främst av allt alltså bland mina elöverkänslighetsvänner. Jag förstår inte hur alla de här teorierna liksom smälter ihop till en enda stor teori där kärnan är att USA är skyldig till kriget mot Ukraina. Och då man lägger Finlands NATO-medlemsskapsansökan till allt detta så når man någon typ av klimax i konspirationsteorifrågan.
Det kanske bästa som kriget fört med sig för Finlnd är att ryska Rosatoms kärnreaktorprojekt i Pyhäjoki nu sköts i sank. Jag har talat i snart 10 år om detta projket här på bloggen och ständigt ifrågasatt att den finska regeringen och alla vänstermänniskor gick med och stödde det här projketet, som skulle ha varit 100 gånger värre an Nordstream2-projektet. Nu vete fåglarna om Olkiluoto 3-kärnreaktorn fås igång i normal drift innan vintern. Hittills har alla försök till det misslyckats. Reaktorn har stått hela sommaren för att maskinerna ”vibrerar” i den och man har ingen aning om hur man skall få dem att lugna ner sig.
I Ukraina har Ryssland kapat åt sig alla kärnreaktorer, som Sovjetunionen i tiden var med om att bygga. Samma kunde ha hänt i Finland vid en djupare kris ifall Pyhäjokireaktorn nu skulle ha existerat.
Så då man nu blickar framåt mot den kommande vintern så kan man inte annat än att hålla med Pugh Rogefelt och Miss Lii i deras sång ”Här kommer natten…..”.
De enerigsparåtgärder som man nu planerar liknar in i nästan minsta detalj dem som man sysslade med på 1970-talet under oljekriserna då. Och vi reparerar ännu idag allt det i alla byggnader från den tiden som då förstördes med ”energisparåtgärderna” – mögel och fuktskador överallt.
Och till allt det här måste man ju ännu foga mlijökrisens acceleration – vattenbristen i Europa, skogsbränderna, värmeböljorna. Och i Finland har vi under de senaste åren gjort allt för att få alla bostäder och hus och allt annat att värmas med el. Som nu hotar att ta slut. Jag har inte något enkelt recept som skulle lösa all de här frågorna. Men jag lever en stor del av året här i skärgården i vårt urgamla trähus, som under hela sommaren inte behöver el till annat än att hålla en frys och en liten boiler igång. En del ved går ju åt under våren och hösten för all del, men så länge huset hålls torrt och ganska varmt så består värmen mycket lätt liksom svalkan har gjort i huset och under träden dessa dagar under värmeböljan. Till all lycka fällde vi inte de stora träd på gården som vi ännu på våren planerade att göra. Varje buske och träd har gjort att temperaturen på vår gård blivit passligare och mer ”tempererad”.
Men läget är allvarligt. Kvar finns ännu den lömska Coviden som igen hotar att vakna till liv, alla klimatproblem och sen hela det stora kriget som hotar att eskalera – också på andra fronter i världen då Kina och Turkiet allt mer tycks ställa sig på Rysslands sida.
Så i vinter hamnar vi säkert igen i samma situation där jag var hösten 2003 som ”nybliven” elöverkänslig: Det gäller igen att släcka lamporna och strömmen och leva i mörkret, i natten.
If I try to formulate a comment on this piece, one of the first ideas is to point out that I have written this and that about the whole topic, but for the Facebook group ”Political Psychology” (which is a public group, so that everybody can quite easily take a look). And anyway there is quite a bit of psychology involved in all these matters.
I do not like that Russia was invading Ukraine, but I refuse to discuss whether it was ”justified” or not, or about the question who is on the ”good” or the ”bad” side (i.e. who holds the ”high moral ground”), already because all such considerations are at least hindrances on the way to a desirable solution (which would be that a situation be established which makes it possible for all participants to live long enough side-by-side to simply get used to the fact that one is, after all, a neighbor to those beyond the border … ; perhaps even get so far that one begins to find truth in the saying of Dietrich Genscher (former Foreign Minister of Germany) that diplomacy should not try to shift borders but try instead to soften their character of being barriers. And it is rather obvious that it does not help this aim if one is expressing hopes for the ”victory” of
one or the other of the sides involved. What one should hope for is ”a solution which all sides can live with”.
That people who are elöverkänslig have some tendency to take the side of Russia in the conflict is psychologically very understandable: very most of the people who now cannot believe that Russia might have understandable reasons for what it was doing have in the past presumably already expressed that they were as unable to understand that somebody might REALLY be elöverkänslig, and this way shown a general incompetence to understand anything much at all. And the same will easily be true about anybody else who believes in something which the majority of the ”normal” people does not believe in. It is usual for them to meet disagreement (and at the same the tendency of those normals to just follow a trend which is set by, e.g., the media while not being able to give own good reasons). – I know this from my own ideas about 9/11, which I think I can give good reasons for but which it is still simply useless to even mention because the media have since a long time established something else as ”the truth”.
And in addition to those who are simply used to being outsiders and meet disagreement and suspicion, there are of course all those others who have simply been brainwashed by OTHER media than those by which one has been brainwashed oneself. If one does not want to get angry with them (which is difficult if one considers how easy it is to become brainwashed) one can mostly only shrug shoulders and try to talk about other things … .
Voj, voj Ernst !
Du vägrar alltså att gå med i en diskussion om huruvida Rysslands anfallskrig mot Ukraina är berättigat eller inte. I klartext betyder det att du står lika mycket på Rysslands sida som på något annat lands sida. Att du stöder Rysslands anfallskrig. Varför säger du inte rakt ut i stället för att paketera in det i alla möjliga tankar om psykologisering och annat.
Och din åsikt att inte ta ställning till vem som är den onde och vem den gode i det öppna anfallskriget mot ett självständigt land. Här kommer vi tillbaka till det som alla ”Rysslandsvänner” alltid framhåller: Att Ryssland provocerades till kriget, främst av USA och ”väst”.
Samma logik används ju alltid i många andra frågor – till exempel våldtäkt av kvinnor. Hur ofta har vi inte hört att det var kvinnorna som ”lockade” och ”provocerade” till våldtäkten som en man gjorde.
Det är därför det finns regelverk och straff som reglerar människors och också nationers relationer. Att som Ryssland påstå att de ”provicerades” av väst till kriget är ohållbart. Alla internationella regler förbjuder att man startar ett krig för att man är uppretad och arg på någon annan.
Men om du nu då står lika mycket på Rysslands sida här så då må du göra det. Bra att du sade det rakt ut.
Den andra frågan som jag tog upp var teorierna om konspirationer – konspirationsteorierna, som är så allmännt förekommande idag.
Förut var det så att en del grupper var mot vaccin, andra grupper kanske mot höjda bensinpriser, vidare sådana som stod bakom Ryssland i dagens konflikter för att USA anses ha retats så mycket. Och så finns ju såklart de stora grupper som anser att judarnas sammansvärjning stod bakom sprängandet av WTC och mycket annat ont. Hela Covidpandemin stämplas av många konspirationsteoretiker som något påhittat,
Jag har massor med vänner som tidigare stödde det ena eller det andra av detta, men idag har de utvecklat en allmän kospirationsteori som innefattar alla dessa element. Det ena leder liksom till det andra automatiskt. Är man nu mot coronavaccin så ställer man också upp bakom Ryssland i kriget. Så verkar logiken löpa nu. Och i USA har alla teorier som backat upp Donald Trump drag av alla de här idéerna. Därför finns det också en tendens att de här konspirationsteoripaketen leder till extremhögertänkande och antidemokratirörelser,
Jag tog upp oss elöverkänsliga här eftersom jag själv varit svårt elöverkänslig i 20 år och jag vet vad som diskuteras bland oss/dem. Det jag ville säga var att det finns en stark tendens bland de elöverkänsliga att hänfalla till konspiratoriska teorier. Men vi är många som kämpar emot dessa tankar bland oss. Ett flertal av de elöverkänsliga är också djupt religiösa och med i olika kyrkosamfund och sekter. Jag har försökt förstå den här frågan i 20 år utan att riktigt lyckats. Kanske det är litet samma sak som med alkoholister som till sist oftast blir religiösa, om inte annat så inom AA-rörelsen. Eller fångar i fängelserna. Kanske religionen räddar en då man inte står ut med sin ”förbjudna” sjukdom elöverkänslighet eller med andra svårbegrlipliga frågor eller livssituationer i samhället.
Dear Christian, to begin with your second point first (and again using a bit psychology), could it be so that ALL who believe in (or know, or experience) something which the representatives of the mainstream have difficulties to believe/accept are in something like an ”increased danger” of arriving at the conclusion that EVERYTHING which the mainstream is proclaiming as true is most probably a lie – from which then everything else follows? Psychologically it would at least not be improbable.
As to conspiracies in general and my serious doubts about the official version of 9/11 perhaps this: We can perhaps agree that in the course of history there have actually been conspiracies and that they are in fact not so very unusual – Italy alone can boast of 3 classical organisations which are based on conspiracy, and if business managers meet in private in order to agree on an illegal price increase, then also that would fit to the definition of a conspiracy. And what would anybody think of an official investigator who would START from the assumption that there has certainly at least NOT been a conspiracy … . But of course one would need to show some EVIDENCE, and I can inform that concerning my doubts about 9/11 I did in fact manage to convince one ledareskribent of HBL that I am at least not an idiot.
As to my refusal to use moral considerations when discussing Ukraine, my reason is that I do not think it helpful for the attempt to arrive at a solution/settlement which everybody involved can live with sufficiently well for a sufficiently long time. What I mostly think about are the MECHANISMS (also the psychological ones) which have a tendency to get switched on in such situations (I have written about them repeatedly for the Facebook group ”Political Psychology”, which – being a public group – is open for anybody to have a look), and if one wants historical examples, we could discuss about the start of the First Punic war, the reasons for the Third Punic war (also about the consequences which the Roman victory – probably – had for the Roman Republic itself), and as to solutions to really complicated messes perhaps the Congress of Vienna after the Napoleonic wars. – But anyway it is YOUR, not my, idea that I should have said clearly that I am on the side of Russia in the present mess. In fact, the public question ”on whose side somebody stands” has some history also in Finland (was there not even a song about it during the student rebellion?), but psychologically it is above all an invitation to let oneself be ”inspired” by some behavior programs which are common to many species of primates … (and how helpful is such in complicated situations?).
Jo det fanns verkligen en sång som heter ”Kenen joukoissa seisot” och som vi kommunister spelade ständigt i början av 1970-talet. Det handlade då om att vi stod på arbetarklassens sida (=luokkakantaisuus) men i samma mån handlade det om att vi stod på Sovjetunionens sida. Det erkänner jag för jag var med och höll kontakt med de ryska politrukerna då, och det kommer jag att skämmas över resten av mitt liv.
Idag handlar det ju om att fördöma Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Om jag förstår dig rätt så säger du att man inte skall fördöma bara ena sidan om man nån gång också vill uppnå fred och kompromiss. Så är det inte. Ryssland samlade ihop hela sin armé under hösten 2021 till gränsen mot Ukraina inför hela världens ögon och sedan anföll de. Ryssland bombar nu sönder och samman så mycket de förmår av Ukraina, precis som de tidigare gjorde två gånger i Tjetjenien. Och dessutom har de stulit Europas största kärnkraftverk och hotar med att spränga det i luften.
Man behöver verkligen inte hitta på femtioelva bortförklaringar till varför man inte erkänner att det var Ryssland som startade detta anfallskrig och som är helt ansvarigt för hur länge det pågår och eventuellt eskalerar.
Vad gäller frågan om kosnpirationsteorier och konspirationer så stämmer det att det hela tiden nog ”kosnpirerars” t.ex. inom affärsvärlden. Det finns t.ex. en tysk stiftelse, som heter ICNIRP och i vilken ingår ledare från västvärldens största teknologiföretag och denna stiftelse slår fast vilka strålningsvärlden som godkänns för den trådlösa radioteknologin (mobiltelefonin). Stiftelsen är helt privat men ändå har Finlands regering beslutat att följa ICNIRPS rekommendationer gällande de högsta godtagbara strålningsvärdena i samhället. Och då handlar det om skyhöga världen som bevisligen är cancerogena för människocellerna. Så här har vi ju en öppen ”konspiration” men det var inte det jag talade om då jag talade om konspirationsteorier.
Jag talar om hur vissa centrala konspirationsteorier idag ideologiskt och politiskt tenderar att växa till stora ideologiska ”paket”, som sedan extremhögern runt om i hela världen håller som sin politiska utgångspunkt. Till exempel de huliganer som anföll USA:s kongresshus Capitolium förra året.
Det är alltså frågan om fragment av populistiska tankegods som fogas ihop till en mer eller indre sammanhängande ”stor” teori. Och ett centralt framgment som extremhögern fogat till denna stora teori är just ifrågasättande av vad som hände den 11 september 2001. Man må ha de årsikter på den punkten som Ernst sällar sig till men faktum är att denna grundtanke utgår från tanken om den globala judiska sammansvärjningen. Och de tankarna vill vi väl inte ansluta oss till ??? Denna tankes främsta bakgrundsfigur under de senaste 100 åren var ju AdolfHitler.
Perhaps just three (hopefully short) comments:
(a) After having myself experienced (around 1970) the open hostility of the organized Left against anything psychological (SOME were perhaps accepting Wilhelm Reich’s ideas, but mainly as an instrument to recruit more of those sex-starved youngsters to join ”the movement” – in which psychology was then mostly rubbished in favor of a strict ”party line”), I do not think that at those times there were even the possibilities to see why one should better NOT opt for the one side and (rather blindly) fight against the other one. Thus, better do not be so very ashamed, but rather take some comfort from the thought that the Left of those days has produced quite a number of quite good people who have since then very much contributed to make Finland the officially happiest nation of the globe. I do NOT think that the official ”establishment ” of those days would have managed that alone.
(b) I think that it is the SAME mental mechanisms which were in those days inviting people to ”choose sides” which have a very big part in the present phenomenon that very many different types of people who disagree with the mainstream are gradually getting together around what you call ”ideologiska ”paket””. The present (sometimes rather heated) discussions invite to ”choose sides” – again FOR or AGAINST ”that establishment”. And it is the same mechanisms which I think so unhelpful for any attempt to end the Ukraine war by diplomatic means. But if it should be necessary to say that: I do not wish Putin a ”victory”, but the only Ukrainian ”victory” which I can think realistic to hope for is a reasonably successful defense.
(c) I do think it ”unlucky” if you think that (at least my) doubts about the official version of 9/11 are motivated by antisemitism. In fact I once had a discussion with a lady who ascribed really very many evils in the world to the influence of Jews (she had ”chosen the side” of the Palestinians, same as I have …), so that I made the experiment to ask her whether she thought that also the decisions of the Chinese government were the doing of Jews – and once she had (after short hesitation) said ”At a guess, yes”, I could only inform her that we were obviously of different opinions on that point. But still I think that there were in fact Jews who were involved in 9/11, and IF YOU WISH I could write a longish piece about it. But perhaps it is enough (at least for a start) if I advise you to google ”dancing Israelis”.
Vi pratar kanske litet förbi varann och så blandar du ihop saker som inte egentligen hör ihop.
Vad gäller din punkt (a) håller jag med dig – vi vänsterfolk fick nog till stånd mycket gott i världen och Finland på 1970-talet och mycket av allt detta håller i sig än idag – välfärdsstaten främst och hela demokratibygget. Det vi har skäl att skämmas över är våra blåögt fåniga relationer med Sovjetunionen och dess kommunistiska parti. Det ledde ju till ekonomisk tillväxt kanske, om också detta nu har kritiserats av dagens nationalekonomer, som säger att den ekonomiska tillväxten och speciellt produktivitetstillväxten hade kunnat vara bättre utan vårt ”bulksamarbete” med Sovjetunionen.
Så vad gäller punkt (b) så handlar det tyvärr nog nu om att välja sida i frågan om anfallet mot Ukraina.
Men – dagens problem är Rysslands anfallskrig mot Ukraina och det är ett helt eget kapitel som måste fördömas entydigt och beslutsamt. Vårt gamla vänsterförflutna hjälper inte här nu att försöka ”förstå” Putin och Ryssland. På 1970-talet valde vi ju nog oftast sida också – då mot Vietnamkriget och USA:s dåtida anfallskrig mot Vietnam. USA är ett konfliktfyllt land och rike, det medger jag. Men på ett djupare plan har vi nog valt den ”västerländska sidan” redan efter 1500-talet. Och det har gagnat vårt folk och vår nation.Jag har under 50 år haft som sidoyrke historikerns jobb. Jag har forskat i Esbos historia under alla dessa decennier och publicerat masor, årligen och jag slås ännu idag hela tiden av hur betydelsefullt det var att vi ko att höra intimt ihop med det övriga Norden och inte Ryssland eller alla de klaner som härjade i Baltikum alla århundraden och som i praktiken gjorde att livegenskap och slaveri rådde i Baltikum ännu långt in på 1700-talet. liksom i ryssland ännu längre, till början av 1900-talet och fortfarande lider Ryssland av att t.ex. storskiftet av markegendomarna aldrig slutförts där. I Finland inleddes storskiftet 1970 och senare skiften (bl.a. torparlagen efter inbördeskriget) har lett till trygga ägoförhållanden här. Och det har skapat en bra grogrund att utveckla demokratin från.
Din punkt (c) förstår jag mig ännu inte riktigt på. Du tycks lämna kvar ett förståelseförbehåll för alla skumma tankar som hänger ihop med dagens ideologiska konspirationsteorier. Själv har jag först nu fått upp ögonen för dessa teorier och börjat inse vilka farliga historier det handlar om. Fakenews på bårde mega- och metanivå. Och allt det här tycks gro och frodas främst
”under ytan” dvs. inom den digitala verkligheten. tur att jag aldrig gått med i Facebook.
Only this as a VERY short reply:
As to ”understanding Russia and Putin”, I ALL the time think that one should try one’s best to ”understand” (without necessarily accepting) ALL sides as thoroughly as possible, because I think that this is THE way to get (with the highest probability) out of even as complicated messes as we have them now. Our Western-style democracies have difficulties with this, as the media tend to live on excitement (of which war delivers masses), the politicians have to play up to the media-produced excitement in order to be re-elected, and if one side really WINS, the electorate demands its revenge on the enemy (see the end of World War I), who in turn will nurse his resentment and plan for his revenge, and so on. That after World war II the USA helped re-building Germany and Japan was made possible because the USA had meanwhile found a new enemy (the Soviet Union) against whom one wanted relatively fit allies. All of which illustrates the importance of always having some enemy against whom one has to ”close ranks” … (at least if one is a Western-style democracy). After the Napoleonic wars it was (without democracies) very much easier to hammer out a rather lasting agreement during the Congress of Vienna.
As to my point (c), I was suggesting that one should realize that there ACTUALLY can be conspiracies (I was suggesting to google ”dancing Israelis” because it makes glaringly clear that at least the Mossad knew beforehand that and when there would be dramatic events in Manhattan – and I am any time willing to elaborate on that point further by means of further evidence), but also mentioned that one should ask for EVIDENCE whenever somebody comes up with some conspiracy theory. And I agree that for very many of the ideological conspiracy theories which are circulating in the social media there is very little (if any) evidence – psychologically, they mostly seem to live on being ”satisfactory” by confirming what one already LIKES to believe (especially after one has already ”chosen side” …).
Först en korrigering av mitt senaste inlägg: Storskiftet av marken i Finland ilneddes på 1750-70-talet, såklart inte 1970, som jag skrev felaktigt.
Gällande Ernst senaste kommentarer så är det klart att man alltid skall försöka ”förstå allas motiv”. Men att ”förstå” vad Putin och Ryssland nu sysslar med innebär inte alls att man kan godkänna det, tvärtom. Ju mer man förstår, desto värre ser det hela ut.
Sen gällande ”judarnas sammansvärjning” så må det vara så att Israels underrättelsetjänt hade fått tips om Al Qaidas kommande bombningar i New York. Vi vet ju att Israel alltid haft en stark militär och underrättelsetjänt och att de samverkar i hög grad med motsvarande i USA. Men att vara mot Israels egna bombningar av Västbanken och de andra palestinska områdena såsom Gaza eller libanon, som Israel också ofta anfaller för att inte tala om olika områden i Syrien på andra sidan av Israels gräns, innebär definitivt inte att de skulle finnas skäl att ställa sig bakom en alltomfattande teori om judarnas sammansvärjning. Sånt sysslar bara nynazister och extremhögernn med. Och det är just den här teorin som nu blivit en så central del av det stora ideologipaket i världen som handlar om ”konspirationsteori”. Man hamnar med andra ord lätt i fel sällskap nu.
I fully agree, man hamnar … lätt i fel sällskap nu. But could we perhaps accept this one lesson from this long discussion, namely that in many respects the first step on the wrong way (of opinion making) is to ”choose sides”, which results in ”being open” to the claims of the one side and rejecting rather automatically the claims of the other (and doing this the more eagerly the harder the other side tries to convince one of the reasoning which one has chosen to reject). I suspect that this may very probably be a strong factor which has made – IF it has – the ”allomfattande teori om judarnas sammansvärjning” so central – the ”establishment” defends the Jews vigorously but rather blindly, SO THAT ”the other side” rather automatically concludes that there must be truth about the idea of a judarnas sammansvärjning … . This mechanism was (still is?) even a factor in the practice of psychoanalysis: if the client rejects a suggested interpretation very vigorously the analyst is easily tempted to suspect that the interpretation has hit on some truth … .
Vi kommer kanske inte längre nu i diskussionen, fortfarande pratar vi säkert en hel del ”förbi varann”.
Min sista slutsats är nu i alla fall att man nog skall kunna välja sida i Ukrainafrågan. Jag har valt min sida: Jag står bakom Ukraina i vått och torrt. Jag vet att Ukraina inte var något drömland innan det att Ryssland anföll landet men jag är säker på att vi kommer att uppleva ett nytt och demokratiskt Ukraina ifall landet får en möjlighet att överleva kriget – något som Tjetjenien aldrig fick en chans till efter Rysslands bägge anfallskrig mot det landet.
Inte var Finland heller något drömland på 1930-talet innan Sovjetunionens anfallskrig mot Finland inleddes 1939. Men vi överlevde och vi har kunnat utveckla vår dekokarati och självständighet sedan dess själva. Så, sorry bara Ernst, men du måste nog välja sida nu. Endera accepterar du den ryska propagandan eller så ställer du dig utan förbehåll på Ukrainas sida.
Vad gäller Israel och i all synnerhet den ”judiska sammansvärjningen” så ids jag inte mera ge mig in i den diskussionen. Vi vet alla vart den leder.
Well, it seems that you simply do not see the possibility that one can see the Russian propaganda for what it is (namely just propaganda, much of it seemingly for the purpose of ”saving face”) and STILL see that Russia might have SOME reason for what it tried (and mostly failed with), and that that reason has not gone away and will HAVE TO be considered if one wants to arrive at a solution which makes a reasonably peaceful settlement possible. Well, I intend to continue seeing what I think is reality, and if anybody wants to change my opinion, s/he will have to give me evidence.
As to Israel and conspiracies which could possibly be connected to it, I must say that I am ”unimpressed” by your seeming reaction to my invitation to at least google ”dancing Israelis”. DID YOU google it? From your comment it does not become clear. And that you so-to-say ”admit” that the Mossad might have known beforehand stops then short of the question what the Mossad then perhaps did, or MIGHT have done, with this knowledge.
Well, you did not feel like entering that discussion. So be it. But better do not expect me to be convinced of anything by it.
Jo, Ryssland har absolut haft sina ”orsaker” till att anfall Ukraina. Månne inte Hitler också hade orsaker till att anfalla Polen och efter det en massa andra länder under andra världskriget. Hitler blev ju ”provocerad” av hur Tyskland ”missförstods” och ”förringades” på 1920-30-talen. Och speciellt av hur judarna fått en alltför stor makt i det tyska riket på den tiden. Men det fanns ju till all lycka en lösning på den frågan, liksom Ryssland nu hittat sin lösning gällande hur ”fascisterna” i Ukraina skall behandlas.
Men vi är säkert överens om att vi båda två, och alla andra, nu måste göra allt för att se till att inget tredje världskrig bryter ut.
At least I agree with your last sentence (with the others less), but if one really does not want a Third World War one should try to find a solution which ALL sides can live with. And for that it is NOT helpful to talk publicly even about wishes for ”victory”, nor is it helpful simply to disregard the future developments which might VERY EASILY develop from less well-considered ”solutions”. I still think that the most helpful suggestions so far came from Henry Kissinger, but how to get there now is of course not any more an easy matter (to express it VERY mildly …).